Europa är smittat

Bilförsäljningen i Europa fortsätter att falla och bekräftar bilden av en ekonomi som nu definitivt har fått den amerikanska smittan. Pinfärska preliminära siffror för bilförsäljningen i mars visar att den föll för åttonde månaden i rad, med 8,25 procent.

Det är något mindre än februari, då försäljningen föll med 8,7 procent, men indikerar ändå en fortsatt försvagad utveckling. Som helhet visar första kvartalet en nedgång på 6,72 procent. Siffrorna kommer från Association of European Automotive Manufacturers och citeras i dagens upplaga av Financial Times.

De färska siffrorna visar också att europaförsäljningen, som anses vara en av de viktigaste indikatorerna på konsumenternas köplust och marknadsförtroende, nu faller i samma takt som den amerikanska, som föll med 7,5 procent i februari.

Skillnaden är att i USA hade man räknat med ett ännu större ras och många var lättade med tanke på att jämförelsetalen från förra året var extremt bra. I Europa däremot, som länge har förklarat sig immunt mot amerikanska sjukan, är det här ännu ett symptom på att även Europa är mottagligt för, och nu har fått, smittan. Trots att Tysklands premiärminister Gerhard Schröder hävdar att tillväxten där är ”verkligt robust”.

Han framhärdar i sin landsfaderliga optimism trots att Tysklands tillväxt under andra halvåret 2000 låg på 1 procent, jämfört med första halvårets 4,4 procent. De senaste fem åren har Tyskland, som står för en tredjedel av euro-zonens BNP, haft en lägre tillväxttakt än snittet för euroländerna och dragit ned snittet istället för att agera tillväxtlok, som många hade hoppats.

I år bedöms den tyska tillväxten hamna mellan 1,8 och 2,6 procent, beroende på vem man frågar. Till pessimisterna i botten hör Morgan Stanleys ekonomer, som anser att den ekonomiska avmattningen i såväl Europa som Tyskland blir djupare än vad flertalet bedömare har räknat med. Den tyska konfidensindikatorn, som speglar företagens egen syn, har fallit i nio månader på raken till och med mars, vilket talar sitt tydliga språk.

Tvärtemot vad många som tittar på exportsiffror har bedömt lider allt fler tyska företag av den amerikanska smittan. En viktig förbisedd orsak är att bolag som bilproducenten Daimler Chrysler, industriföretagen Siemens och Thyssen Krupp samt mjukvarubolaget SAP har köpt amerikanska bolag och därför är väldigt utsatta för den amerikanska nedgången.

Många har skyllt den svaga utvecklingen i Tyskland på den gamla östra delen. Men sanningen är att före detta Östtyskland har vuxit snabbare än Västtyskland det senaste året.

Ännu ett ”stor-euroland”, Frankrike, ser en nedgång. Det franska finansministeriet skrev nyligen ned årets tillväxtprognos från 3,3 till 2,9 procent. Saken är den att ekonomiska baciller smittar minst lika mycket som mul- och klövsjukan och galna kosjukan. Franska Renault såg sin bilförsäljning i Tyskland minska med 20 procent under januari-februari i år, och ledningen säger att den inte förstår riktigt vad det är som händer.

På onsdag har den europeiska centralbanken ECB möte igen, och trycket på chefen Wim Duisenberg att sänka räntan ökar nu från alla håll. Såväl den franske som tyske finansministern har gjort klart att de anser att en sänkning är det enda rätta i en omvärld där utsikterna ser allt sämre ut och tillväxten faller brett.

Men är det något ECB är angeläget om så det att visa sin självständighet. Duisenberg har flera gånger upprepat att ECBs uppgift endast är att hålla inflationen i schack, inte att stimulera tillväxt eller muntra upp aktiehandlare.

Men det finns argument för en sänkning som inte är direkt stimulansrelaterade. Den amerikanska räntan endast ligger 0,25 procentenheter över den europeiska (4,75 procent) trots att inflationen ligger en hel procentenhet över Europas.

Inflationen bör inte heller vara någon källa till oro idag, varken i USA eller EMU, eftersom prisökningarna främst består i energi/oljepriser snarare än inhemsk inflation, och dessutom är de på väg ned. Och inflationsrisken fortsätter att minska i takt med att tillväxten faller såväl inom som utanför EMUs murar.

Ett annat argument för en sänkning är att euron lider av att ekonomin inte får den skjuts uppåt den behöver. Om tillväxten inte ökar i Europa finns det ingen orsak att äga euro och den kommer fortsätta att halka nedåt i förhållande till dollarn.

Många hade trott att en nedgång i den amerikanska ekonomin skulle innebära ett lyft för euron, men så har det inte blivit. I valet mellan pest och kolera har placerarna hittills föredragit dollarn.

Många bedömare vill se en sänkning med 0,5 procentenheter, de mer realistiska talar om att det kan bli en sänkning med 0,25 procentenheter. Muuu.