Euron rycker närmare

Alliansregeringen gillar inte att diskutera euron. Inte socialdemokratin heller. De stora politiska konstellationerna är ju splittrade när det gäller frågan om huruvida vi ska införa euro eller hålla fast vid kronan. Men det hindrar inte att det danska beskedet om en ny folkomröstning har väckt lite liv i den avsomnade svenska debatten. Frågan är begravd under den här mandatperioden, alltså till 2010. Men vad händer sen?

Ingen vet. Men ur näringslivets synvinkel är det uppenbart att saker och ting har förändrats sedan 2003, då ju 55 procent av svenskarna röstade nej. Nejsidans argument då – som också omfattades av åtskilliga företagsledare och borgerliga debattörer – gick ju ut på att svensk ekonomi skulle gå bättre med fortsatt rörlig växelkurs. Så har det knappast blivit, även om den internationella högkonjunkturen gjort att vi ändå haft god fart i ekonomin. Nationalekonomerna Harry Flam och Håkan Nordström har i en studie publicerad i Ekonomisk Debatt nyligen visat att den svenska utrikeshandeln hade varit 12-14 procent större om vi anslutit oss till euron. Sådana scenarioanalyser stöds också av den faktiska statistiken. Enligt denna har till exempel Finland haft en snabbare tillväxt än Sverige de senaste fyra åren trots att den starka euron tyngt exporten.

Effekterna av den höga eurokursen har bland annat märkts i Östersjöhamnarna i år. Den finska skogsindustrin lider av den svaga dollarn men har i ett avseende dragit nytta av sin valutasits genom att man ökat importen av ved från Latinamerika. Detta blir en alltmer nödvändig affär i takt med att Ryssland minskar sin vedexport. Den fjärran importen blir också gynnsammare tack vare den starka euron. Finsk skogsindustri importerar nämligen 25-30 procent av sin råvara, vilket är mer än dubbelt upp mot i Sverige.

Så hur påverkas den svenska skogsindustrin av dollarfallet och eurons uppgång? Och vad tycker man om kronan?

– Det är väldigt företagsspecifikt, men allmänt sett är det så att de bolag som ligger tungt i massa säljer i dollar medan papper mest prissätts i euro. Det vi sa inför folkomröstningen 2003 var att vi hade föredragit ett ja eftersom vi tror att det på sikt är bättre för investeringarna och sysselsättningen, säger Marie S. Arwidson, vd för Skogsindustrierna.

Eurons uppgång speglar förstås dollarförsvagningen, som är den stora “storyn” i världsekonomin i dag. Företag i många olika länder anpassar sig till detta, och det är något som kan ta sig olika uttryck. På turistattraktioner i Indien accepterar man exempelvis inte längre dollar som betalningsmedel utan besökare måste betala i någon av hårdvalutorna rupier (!) eller euro. Med tanke på att dollarn svajar vilt, yenen är ytterligt svag och den kinesiska yuanen fortfarande inte är fritt växlingsbar är det bara euron (vid sidan möjligen av guldet) som är en stor, internationellt användbar hårdvaluta.

Kan då skeendena på valutamarknaden verkligen påverka den svenska eurodebatten? Knappast direkt. I Danmark, som ska folkomrösta om euron vid ett ännu inte bestämt tillfälle under den kommande mandatperioden, är en majoritet för den europeiska valutan. I Sverige är en majoritet emot. Men folkomröstningsopinioner är volatila och styrs mycket av om det finns någon “feel-good-känsla” i samhället. Saknas den blir det oftast nej. Till och med i EU-hjärtlandet Frankrike röstade man nej till EU:s regeringsfördrag häromåret. Men även andra faktorer kan spela in. Ett mer aktivt EU, som till exempel är globalt drivande i klimatfrågan, kan uppfattas som attraktivt av den svenska opinionen. Det kan bana väg för ett ja i en folkomröstning 2011-2015.

Företagen är förstås pragmatiska. ABB betalar till exempel lokala kostnader här i landet i kronor, redovisar i dollar men offererar faktiskt i euro på den kinesiska marknaden. Även de bolag som är av mindre storlek verkar ta det lugnt när det gäller valutafrågorna.

– Sedan det svenska nejet har euron inte varit någon stor fråga bland små- och medelstora företag även om det förstås beror på hur stor del av affärerna som sker utanför Sverige, säger Ingela Hemming, företagarekonom på SEB.

Detta kan dock förändras i takt med att fler länder ansluter sig. Slovenien gick med i januari 2007 medan Cypern och Malta inför euron 2008. Slovakien står därefter på tur, 2009. De baltiska länderna har det lite skakigt nu med överhettning och inflation, men en rimlig bedömning är att de går med inom det närmaste decenniet. Detsamma gäller Polen. Kvar i vårt närområde blir i så fall Norge (som ju står utanför både EMU och EU). Att Sverige på vis blir kringränt av euroländer lär påverka näringslivets vardag, och därmed sannolikt också den allmänna debatten.

– För de mindre företagen har det hittills inte spelat så stor roll att vi är utanför euron, eftersom internationaliseringsgraden bland de företagen inte är så stor i dag. I den mån de är verksamma utomlands är det oftast i närområdet. Det är rätt vanligt att man finns i Estland, Lettland, Litauen och Polen, och om de länderna skulle gå med blir det alltmer uppenbart att ett utanförskap försvårar affärerna, säger Ingela Hemming.