Euroland tar sig ton

Sakta men säkert förbättras det ekonomiska läget i Euroland. Efter förra årets mer eller mindre katastrofala tillväxtsiffror i flera av de viktigaste länderna är det minst sagt välbehövligt att det börjar komma lite ljusa konjunktursignaler.

Problemet är att det främst var exporten som drog i gång tillväxten i slutet av förra året och att den allt starkare eurokursen därför kan göra konjunkturuppgången synnerligen kort. Hoppet står då till att även den inhemska efterfrågan ska ta fart. Men fortsatt försiktiga hushåll, skuldsatta företag och en centralbank som har svårt att sänka räntan kan sätta käppar i hjulet för en sådan utveckling.

Huruvida eurons dramatiska förstärkning är ett reellt hot mot den ekonomiska utvecklingen i Euroland råder det delade meningar om. Att en starkare valuta påverkar exporten negativt är ställt utom varje tvivel. Men om USA och ekonomierna i Östeuropa och Asien fortsätter att växa i snabb takt så betyder det att den totala kakan för de europeiska exportföretagen blir större.

Samtidigt spekuleras det om när euroförstärkningen når smärtgränsen, så att EMU-länderna ser sig nödgade att intervenera för att hålla valutakursen nere. Vid det G7-möte som ska hållas i början av februari kommer EMU-länderna av allt att döma att agera för att få internationellt stöd för att valutakurserna bättre ska reflektera tillväxtsituationen. Främst hoppas man att asiatiska länder ska vara villiga att låta sina valutor stärkas, så att trycket på euron lättar. EMU-valutan har fått dra ett tungt lass när dollarkursen har börjat anpassas till mer rimliga nivåer.

Om detta inte får effekt kommer kraven på ett mer direkt agerande på penningmarknaden att öka.
Men euroförstärkningen är inte enbart av ondo. En positiv effekt skulle kunna vara att inflationen, genom billigare import, sjunker tillbaka och att den europeiska centralbanken därför skulle kunna sänka räntan. Tyvärr är det ytterst litet som talar för det. Tvärtom måste man konstatera att inflationen i euroblocket har varit förvånande envis. Trots att EMU-länderna i det närmaste befunnits sig i recession, och euron stärkts med mer än 40 procent gentemot dollarn under de senaste två åren, så ligger inflationstakten fortfarande kvar kring de två procent som är taket i ECB:s inflationsmål.

Ändå är det allt fler som tror att ECB kommer att sänka räntan. Dels för att det skulle lätta på trycket mot euron, dels för att hushållen åter måste förmås att konsumera. För det är hushållens konsumtion som är nyckeln till en mer stabil och hög tillväxt.

Föreningssparbankens chefekonom Hubert Fromlet är en av dem som har börjat ändra uppfattning om ECB.

– Sannolikheten för att ECB kommer att sänka räntan vid nästa möte har ökat väsentligt bara under den senaste veckan, säger han.

Att EU-kommissionen beslutat att dra finansministrarna i Ecofin-rådet (EMU-länderna inklusive Storbritannien, Sverige och Danmark) inför rätta påverkar inte ekonomin på kort sikt. Det är fortfarande en synnerligen lång väg att vandra innan man ånyo kan inleda någon form av formell bötesprocedur mot Tyskland och Frankrike.