EU efter Amsterdam

Stora hinder för östutvidgning

Östutvidgningen, nästa stora EU-fråga, kan bli svårare för EUsjälvtän för ansökarländerna. Det visar fiaskot i Amsterdam. EMU är alltsåpå spåret igen sedan toppmötet i Amsterdam lyckades avvärja denvärsta krisen på länge. Stabilitetspakten, som skall garanterabudgetdisciplin i eurozonen, är antagen och processen rullar nuvidare enligt planen. Den nya franska regeringen, som orsakadeden akuta krisen, fick några vackra men tämligen innehållslösaord om sysselsättning, men inget stabilitetsråd som politiskmotvikt mot den Europeiska Centralbanken.

Som en dov underton mullrar dock den ökande och allt meruppenbara fransk-tyska oenigheten om några av grundfrågorna iden kommandevalutaunionen. Den andra delen av toppmötet skulle bli historisk. Detblev den inte, i varje fall inte i positiv mening.Amsterdamfördraget- en revidering av Maastrichtfördraget – skulle göra EU skickatatt ta emot nya medlemmar, missade huvuduppgiften – den nyamaktfördelningen. Den sköts upp till en ny så kalladregeringskonferens. Läget nu är således att förhandlingarna medöstländerna kommer att inledas under våren 1998. De kommer att taminst fem år att genomföra, och de första nya medlemmarna kommeratt ansluta någon gång mellan år 2003 och 2005. Om allt går påräls, vill säga.

Det är inte alls säkert. Visserligen finns idag en stark politiskuppslutning kring östutvidgningen i EU. Men de tekniska-praktiskaproblemen är enorma, både i ansökarländerna, och i EU självt.

Det allra största frågetecknet gäller kanske ändå EU. Kommerunionen att vara mogen att ta emot dem, när det är dags? Om EMU–processen brakar ihop och försenas, skjuts utvidgningendefinitivt på framtiden. Och om nästa regeringskonferens – densom skall ta itu med maktfrågorna – inte heller kommer fram tillen röstfördelning passande en större union än idag, lär denockså få skjutas upp. Möjligen kan något enstaka land slinka inutan en stor revidering av EU:s institutioner och maktbalans.EU:s jordbrukspolitik ses däremot inte längre som något storthinder; här ser problemen ut att lösa sig själva med tiden(polska småbönder pensioneras, och EU:s egen jordbrukspolitikhåller på att anpassas till världshandelns nya regler. Den mestnäraliggande frågan gäller vilka östländer som kommer att fågodkäntstämpel efter den genomgång som gjorts det senaste året.Det offentliggörs den 16 juli, då kommissionen presenteras sinautlåtanden och analyser.

Polen, Tjeckien, Ungern anses självskrivna. Länder, som inteanses visa full respekt för sina minoriteter – och därmed inteuppfyller kravet på full demokrati – lär inte klaragranskningen; dit hör Lettland, Rumänien och Slovakien. Dessaländer ligger också efter när det gäller kraven på fullmarknadsekonomi och allmän integrationsfähighet. Gränsen gårsannolikt kring Slovenien och Estland; kommer de med i förstavändan eller inte? Och när förhandlingarna sen inleds, skall detske med alla ansökarländer samtidigt, som Sverige vill? Ellerbara med de som fått godkänt? Eller bara med de tre självskrivna,som Tyskland vill? Det var en av frågorna som visade sig alltförsvår för politikerna i Amsterdam att lösa.