Ett nytt Volvo-Scania

Inom kort avgörs om SCA får köpa mjukpappersföretaget Metsä Tissue. Senast den 9 februari ska kommissionen lämna besked om förvärvet går igenom nålsögat. Affären, som tillkännagavs redan i maj 1999, riskerar att stupa av samma skäl som den ofullgångna fusionen mellan Volvo och Scania. Frågan är om någon bryr sig förutom säljaren Metsä-Serla.

USA betyder mer

För SCA är intåget i USA betydligt intressantare. Genom måndagens förvärv av delar av skogsjätten Georgia-Pacifics verksamhet inom mjukpapper (tissue) för handdukar, toapapper och hygienvaror för 850 miljoner dollar seglar SCA upp som trea i USA efter sammanslagna GP/Fort James och Kimberly-Clark. SCA får därmed med en marknadsandel på 17 procent inom segmentet och de tre bolagens sammanlagda marknadsandel uppgår till cirka 85 procent.

Motsvarande siffra för de tre största företagen i Europa är 42 procent. SCA har dessutom träffat avtal om att köpa det amerikanska förpackningsföretaget Tuscarora. Förvärven, som SCA arbetat på parallellt med Metsä Tissue-affären, kommer att utgöra plattformen för vidare expansion i Nordamerika inom både hygien- och förpackningsområdena. SCA har beskyllts för att ha varit för passiva i sina kontakter med Bryssel och misstanken har väckts att SCA aldrig haft för avsikt att köpa Metsä Tissue. Det dementeras dock med emfas från SCA.

Enligt VD Sverker Martin-Löf har bolaget haft mycket omfattande kontakter med kommissionen. Lagen kan inte läsas, den kan bara testas genom att lämna in ansökan, hävdar han. Sannolikt har han rätt. Knäckfrågan är vad EU-kommissionen betraktar som den relevanta marknaden i SCA:s fall.

Rädd för dominans

Precis som i fallet med Volvo-Scania uppges kommissionen vara rädd för att SCA genom köpet av Metsä Tissue blir en alltför dominerande leverantör i Sverige och i övriga Norden. Konkurrensmyndigheten skulle därmed på nytt tillämpa ett marknadsbegrepp som tidigare väckt hårt motstånd inom näringsliv och forskning.

I en allt mer globaliserad ekonomi blir det orimligt att anlägga ett nationellt perspektiv i konkurrensfrågor. Det nationella synsättet rimmar även illa med EU-politikernas tal om en gemensam marknad i Europa. När enskilda stater definieras som marknader drabbar det särskilt mindre länder. Ju mindre marknad, desto större tenderar nämligen de inhemska storföretagens marknadsandel att bli och desto större blir risken att EU underkänner en fusion. Omvänt tycks det vara fritt fram för storföretag på stora marknader. Det bästa exemplet är DaimlerChryslers köp av busstillverkaren Kässbohrer som gav företaget en marknadsandel på 75 procent i Tyskland.

Invändningar kan alltså riktas mot EU-myndighetens föråldrade marknadsbegrepp, men företagen går inte heller fria. Särskilt svenska företag har fortfarande svårt att vänja sig vid att konkurrensärenden numera handläggs i Bryssel. Uppenbarligen lever många bolag kvar i tron om att konkurrensfrågor är nationella angelägenheter – ett fatalt misstag som fallet Volvo-Scania skulle visa. För även om Volvochefen Leif Johansson envist lade ansvaret för att affären inte blev av på kommissionen, så framgick det även att biltillverkaren hade underskattat spelet bakom kulisserna.

En paketaffär

SCA:s köp av Metsä Tissue är en del i en paketuppgörelse med Metsä-Serla, som tog över finpappersföretaget Modo Paper från SCA och Holmen. I affären ingick också SCA:s köp av Metsä-Serlas wellpapprörelse. Koncernen vill åt Metsä Tissues ställning på den finska marknaden där SCA inte är så starka. Andra delar i Metsä Tissue anses inte lika strategiskt värdefulla. Men det finns andra sätt för SCA att komma in i Finland om affären måste rivas upp.

Affären är inget som SCA, som är störst inom mjukpapper i Europa, står och faller med, enligt Martin-Löf, som betecknar den som “en möjlighet – ingen nödvändighet”. När Metsä Tissue börsintroducerades skaffade sig SCA en kontrollpost i Metsä Tissue och den kommer bolaget att behålla.

Metsä Tissues vinstutveckling har varit sämre än SCA räknat med. Under tredje kvartalet reserverade SCA 625 miljoner kronor i omstruktureringskostnader. Det var som kalkylerat och reserveringarna kan om något bli mindre, enligt SCA.

“Vi har lämnat in ett förslag till EU-kommissionen. Antingen blir det ett ja eller ett nej. Om vi gått längre i eftergifter hade affären blivit ointressant”, säger Martin-Löf.

Det är möjligt att SCA har försökt få igenom Metsä Tissue-affären genom att gå med på att sälja varumärket Lambi och Katrinefors bruk, men att kommissionen ställt för tuffa krav på den finska marknaden. Kanske har de varit så tuffa att SCA inte längre är intresserat av Metsä Tissue om villkoren är så hårda. I dagsläget finns tre stora spelare i Finland och det vill säkert kommissionen minst också ha fortsättningsvis. I Sverige är det möjligt att kommissionen snarare vill se ett breddat ägande.

80 procents andel

Kruxet är att SCA:s marknadsandel inom mjukpappersrörelsen visserligen ligger på 40-45 procent totalt i Norden, men på hela 80 procent för delsegmentet konsumentprodukter.

I Nordeuropa är mjukpappersmarknaden väl konsoliderad. Däremot behövs fler strukturaffärer i Sydeuropa, och där behöver även SCA växa mer. SCA har alltså redan en stark hemmabas och i och med de båda amerikanska affärerna blir mjukpappersrörelsen mer global.

USA-köpen är SCA:s största köp sedan köpet av PWA 1995. Hittills har koncernen främst vuxit genom flera mindre företagsköp. Inom både mjukpapper och wellpapp sker tillväxten främst genom förvärv. Kanske gör detta förvärvet av Metsä Tissue mindre viktigt.