Ett helt nytt Robur

Sveriges största fondförvaltare, Föreningssparbankens Robur, har helt förändrats det senaste året.

Ny VD har tillsatts två gånger, ett nytt ägarråd har inrättats, 7 av 10 aktiefonder har bytt ansvarig förvaltare, förvaltningen har organiserats om till sektorteam och fokus har flyttats till utländska aktier. Och som för att symbolisera inledningen på en ny tidsålder flyttade Robur till nya lokaler i december 1998.

Ingen av förändringarna är ensam tillräcklig för att spararna ska oroa sig. Men tillsammans betyder de att kvaliteten på förvaltningen nu i hög grad är oklar.

Makten flyttar

Viktigast är kanske att makten över Robur har flyttats från förvaltarna, med Anders Lannebo i spetsen, till Föreningssparbankens ledning. Det största steget i denna förändring togs när VD Göran Espelund fick sparken i december 1999, och ersattes av Peter Nilsson, som tidigare var VD för Roburs vassaste konkurrent om bankkontorens säljkapacitet, fondförsäkringsbolaget Sparfond. Fullbordandet kom när Anders Lannebo för en månad sedan tillkännagav att han avgår som styrelseordförande i Roburs alla fondbolag och helt lämnar Robur.

Kopplat till detta är att Robur tidigare var det mest fristående av de fyra storbankernas fondföretag. Orsaken var dels att ägandet var uppdelat mellan flera Sparbanker, dels att VD Anders Lannebo hade en ovanligt stark ställning både externt och internt.

Men nu har banken alltså tillsatt en »extern« VD och dessutom har banken skapat ett nytt ägarråd, som många utomstående tolkar som ett försök från bankledningen att ta kontroll över fondernas makt som storägare i börsföretagen (som tidigare i praktiken har legat hos förvaltarna).

Om rådet bara blir rådgivande, som Robur påstår, eller om det i praktiken kommer att ta ägarmakten, är svårt för utomstående att genomskåda. Enligt fondlagen, paragraf ett, skall dock ett fondbolag handla »uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse«. Om bankledningen tillåts utnyttja fondernas ägarmakt på ett sätt som minskar fondernas avkastning, så bryter alltså fondbolagens styrelser mot lagen.

Oprövade kort

Av 44 aktiefonder har 32 bytt ansvarig person det senaste året. Och av dagens sjutton förvaltare är nio oprövade kort. Förvaltarbytena har skett som kedjereaktioner vid två tillfällen, när Göran Espelund efterträdde Anders Lannebo som VD i mars 1999 och när Göran Espelund fick sparken och Joachim Spetz fick en nyskapad roll mellan VD och övriga förvaltare. För bara en månad sedan bytte bland annat alla fem allemansfonderna, de båda globalfonderna och Roburs (och Sveriges) största fond Kapitalinvest ansvarig förvaltare. Alla dessa byten gör det betydligt svårare att bedöma den nuvarande kvaliteten på Roburs förvaltning.

I ett något längre perspektiv har fokus för förvaltningen svängt från svenska aktier till utländska. För fyra år sedan hade Robur bara 4,1 miljarder kronor i sina utlandsfonder. Vid årsskiftet innehöll Roburs fonder över 118 miljarder i utländska aktier.

Omsvängningen beror delvis på att både kundernas intresse och fondföretagens marknadsföring de senaste åren främst gällt utlandsfonder. Dessutom har Robur ägt en så stor del av Stockholmsbörsen att förvaltningen blivit trögrörlig.

Omsvängningen

Men processen påskyndades när Robur för två år sedan beslöt att allemansfonderna skulle börja köpa utländska aktier (se artikeln “Nu kan Robur flytta utomlands”). I årsredovisningen för 1999, som kom förra veckan, offentliggörs att Robur nu även byter jämförelseindex för sina allemansfonder. Hittills har jämförelsen i 16 år skett med Affärsvärldens generalindex. Från 1 januari 2000 är det istället 67 procent Morgan Stanleys Sverigeindex och 33 procent Morgan Stanleys världsindex som den nya förvaltaren Ingemar Syhrén ska försöka överträffa. Och vid årsskiftet innehöll allemansfonderna redan 41 procent utländska aktier (inräknat Astrazeneca).

Denna omsvängning till utländska aktier betyder att det som historiskt har varit Roburs fokus, förvaltningen av svenska aktier, har hamnat i skymundan. Och samtidigt är det först de senaste två åren som Robur har satsat kraftigt på att öka antalet förvaltare som ägnar sig åt utländska aktier.

Historiskt har Robur dessutom haft det mest centraliserade beslutsfattandet av de fyra storbankernas fondföretag. En liten grupp ledd av Anders Lannebo har fattat alla väsentliga beslut om fondernas placeringar. Gradvis har man dock infört flera beslutsforum, i takt med det ökade intresset för utländska aktier. Hittills har dock indelningen varit geografisk.

Men enligt Roburs tidning »Dina Fonder« som kom förra veckan har nu både analys och förvaltning organiserats om genom bildande av så kallade sektorteam. I varje sektorteam ingår två-fyra personer som har ansvaret för att följa en eller flera branscher. Även förvaltarna övergår alltså till det som har blivit modernt på många håll, från att följa vissa länder till att följa vissa branscher.

Klenare redovisning

Slutligen ett exempel på försämrad redovisning. Robur har tidigare varit ovanligt tydlig och korrekt i redovisningen av fondernas kostnader. Nu finns dock exempel på att detta börjar att slira. Till exempel redovisar Rysslandsfonden, som vid årsskiftet innehöll 509 miljoner kronor, kostnader för courtage under 1999 på bara 28.000 kronor. Samtidigt redovisar fonden en omsättningshastighet förra året på 111 procent. Även om man tar hänsyn till att Rysslandsfonden har vuxit kraftigt i storlek under året så betyder det ändå ett snittcourtage på under 0,01 procent.

Så billigt är det förstås inte att handla i ryska aktier. Den enda tänkbara förklaringen är att Robur har börjat göra nästan alla affärer netto (utan courtage, men med sämre kurs). Därmed kan Robur redovisa en totalkostnadsandel (TKA) för Rysslandsfonden på »bara« 2,48. Antagligen är det sanna värdet snarare det dubbla.

Sparare bör se upp

Ett annat exempel på samma sak är Europafonden. Förra året ökade omsättningshastigheten från 32 till 45 procent. Men kostnaderna för courtage föll samtidigt från 0,64 procent av fondförmögenheten under 1998 till 0,19 procent under 1999. Om Robur hade betalat courtage på alla affärer under båda åren, så skulle det innebära att de 1999 plötsligt lyckats få en prissänkning på minst 75 procent av sina mäklare. Det verkar inte troligt. Nej, det verkar som att Roburs förvaltare vill redovisa lägre TKA.

Affärsvärldens slutsats är att de som sparar i Roburs fonder bör se upp. Risk finns att alla de olika förändringarna som samtidigt skett det senaste året tillsammans skadar kvaliteten på förvaltningen. Mest allvarligt vore om ytterligare några av de erfarna förvaltarna slutar.