Ericsson har 0-5 i paus – men bollen är rund och motståndarna slitna

Dagens resultatrapport från Hellström är en riktig Kurtastrof. För 20 000 människor som förlorar jobbet. För Sverige, där ekonomin och tillväxten återigen riskerar att gå i stå. För förtroendet för företaget Ericsson och dess ledning. Men inte nödvändigtvis för bolaget strukturellt på lite sikt. Ungafär så här: Ericsson har gått på en riktig mina och ligger under rejält i halvtid. Orsaken är framför allt urusel coachning och dålig tajming i lagspelet. Strategerna på bänken, det vill säga ägarna Investor och Industrivärden, har tänkt mer på att bevara sin egen makt än att optimera Ericssons strategiska läge. Man hade chansen att göra en nyemission redan i höstas, när bland annat Motorola gjorde det. Kursen var då den dubbla och för småägarna hade det varit betydligt bättre. Dessutom hade förtroendekrisen inte blivit så stor, eftersom det inte hade upplevts som om Ericsson-ledningen agerade i panik. Men trots bristen på tajming från den usla lagledningen, ska man inte räkna ut Ericsson helt. Bolaget ligger under med ungefär 0-5, men matchen är definitivt inte över. I stället finns det åtminstone två faktorer som talar för att Ericsson faktiskt kan göra en bättre andra halvlek. För det första: Nu mobiliseras fansen. Göran Persson studsar ut på banan. 20 000 jobb som försvinner och en ekonomi som riskerar att gå in i väggen redan innan den kommit upp i styrfart, är en mardröm mitt i valrörelsen. Och ärligt talat, känner du inte själv att det börjar bli dags att hålla lite på Ericsson? Köpa rätt mobil och kanske behålla aktierna genom krisen. Framför allt om Ericsson lyckas få socialdemokraterna med på båten. Det som är bra för Ericsson är bra för Sverige. För det andra. Konkurrenterna ser svagare ut inför nästa halvlek. Allt pekar på att vi ännu inte sett hela omfattningen på telekomkrisens allvar. Lånefinansieringen i flera led, där operatörerna är skuldsatta från licensauktionerna, och därför tvingar systemleverantörerna att lånefinansiera sina produkter, ger otäcka vibbar. Rasar det någonstans och kreditinstituen börjar darra, kan telekomsmällen bli en dyr historia. Men omvänt, den som har en någorlunda stark kassa när konkurrenterna faller, kan göra riktiga kap i en krasch. För Ericsson kan det bli en möjlighet att plocka rätt i framtidens telekomkarta, som ingen just nu vet hur den ser ut. Detta förutsatt förstås att pengarna räcker till mer än bara förlusttäckning. Om det räcker för den mirakelvändning som krävs är en annan fråga. För övrigt tycker jag att dagens besked signalerar en ändrad inställning till information och mediehantering inom Ericsson. Den är med all sannolikhet signerad Michael Treschow, som kanske kan råda bot på den helylleärliga och genomkrångliga ingenjörsinställning till journalister som rått inom telekomjätten. För ärligt talat, dagens besked kunde paketerats betydligt mjukare. 20 000 jobb bort, kunde mycket väl varit 10 000 sparkade i år – och så får vi se om det verkligen krävs 10 000 till nästa år. Med Michael Treschow som producent lägger sig nu Ericsson trots allt i slagläge inför framtiden och har potential att bli som Nokia – ett bolag som överraskar positivt. Inte för att det går bättre för bolaget i sig, utan för att man grundat bättre och lagt förväntningarna på en smartare nivå. Kurtastrofen gör ont. Men jag håller på Ericsson efter halvtidsvilan. Go Treschow.

Pontus Forsström