ENERGIPOLITIK: Tillbaka till planhushållning

Det råder en dyster stämning i Energi-Sverige eftertrepartiöverenskommelsen i förra veckan. Visserligen pekade detlänge mot någon form av reaktoroffer. Men beskedet om attBarsebäck skall stängas 1998 kom ändå som en chock för många.Även om osäkerheten är stor kan det slås fast att inslaget avplanhushållning kommer att öka, det står i kontrast motEnergibeslutet 1991. Där skulle säkerhet och ekonomi avgöratidpunkt för avvecklingen, vilket innebar att det blev en visslångsiktighet på energiområdet. Kraftbolagen drog igång en radframtidsinvesteringar i ny teknik. Avregleringen av elmarknadengjorde branschen mer kundorienterad och internationellt inriktad.

Utvecklingen ser nu ut att backas tillbaka. De planmässigainslagen i energiomställningen finns där: ny energimyndighet,ökad samhällskontroll över utrikeshandeln, betoning på att densvenska elförsörjningen i huvudsak skall baseras på inhemskproducerad el. Särskilt framhålls biobränsle.

Mot bakgrund av hur spelreglerna tidigare ändrats borde kommuneroch företag vara skeptiska. Varför riskera kommunala skattemedeleller aktieägarnas pengar i riskfyllda investeringar och FoU–projekt? Det lär i stället bli ett jagande efter statligabidrag.

Historien visar hur politiska beslut kan rycka undan grunden fören verksamhet på energiområdet. Det har varit svårt att lita påpolitikerna.

I början på 1980-talet, när det gällde att minska oljeberoendet,uppmuntrades företag och kommuner att satsa på kol. Ny teknikutvecklades. Men när tekniken var framme och anläggningarna stodfärdiga slogs marknaden sönder av successivt höjda kolskatter.Villkoren för naturgasen, som var gynnsamma till en början, harockså försämrats. Även här kom kraftiga skattehöjningar dåinvesteringarna väl var gjorda.

Synen på torven har också förändrats. Det gavs till en börjangeneröst med investeringsstöd. Men torven konkurrerades ut avskogsbränsle och staten började kräva tillbaka stödet av de sominte eldat tillräckligt med torv.

Nu är det biomassa som står i fokus, alltså skogsrester, bark,spån, energiskog, halm, energigräs, organiskt avfall etc. Det äri första hand ökad tillförsel av bio som väntas ge detenergitillskott som faller bort när Barsebäck skrotas (seartikeln till vänster).

Sverige har i flera avseenden kraftigt avvikande skatter,jämfört med andra länder. Det ställer till med problem eftersomdet råder frihandel. En rad märkliga fenomen har uppstått, somvarit klart negativa för miljön.

Av skatteskäl har det blivit lönsamt att importera biomassa ochavfall i de mest märkliga former: olivkärnor från Tunisien,kontorsmöbler från England, sopor från Tyskland och bildäck frånHolland.

Skatterna har också givit konstiga signaler till producenter avkraftvärme, alltså samtidig produktion av el och värme. Statenhar tvingats att ta bort eller kraftigt reducera bränsle- ochkoldioxidskatterna på själva elproduktionen eftersomkraftbolagen annars skulle importera lågbeskattad fossilbaseradel från Danmark och Finland.

Det gör att exempelvis Västerås, som har mycket kraftvärme, intebetalar någon skatt när man bara gör el och släpper utöverskottsvärmen i Mälaren. Om värmen däremot används till attvärma hus tvingas kommunen betala 200 miljoner kronor årligen iskatt!

Skatterna och miljökraven på svenskbaserad fossilkraft har ivinter givit som resultat att dåligt renad dansk kolkraft harimporterats i stället för att köra inhemska kol- ocholjekraftverk med hög rening. De försurande utsläppen i Nordenhar ökat på grund av de svenska skattereglerna.

Redan finns alltså en rad absurda effekter av beskattningen. Detsom primärt styrt energiinvesteringarna har varitskatteoptimering. Och det kan bli ännu värre om biobränsle, ikraftvärmeanläggningar, med alla medel skall prioriteras. Avpartiöverenskommelsen framgår exempelvis att åtgärder skallvidtas för att minska användningen av så kallade avkopplingsbaraelpannor. De tillkom för att kraftbolagen skulle bli av medöverskottsel vid extrema vattenår. Införs en skatt kan effektenbli att vatten spills förbi magasinen och ersätts med danskkolkraft.Rimligast vore om Sverige fick energiskatter som ärbättre relaterade till miljöeffekterna och i harmoni medomvärlden. Dessutom bör de inte ligga i produktionsledet utan hoskonsumenterna som allmän moms.