En virvelvind på Storgatan?

Investmentbolag verkar inte i upplevelseindustrin direkt. Långa perioder händer föga, så rister de lite, sen är det lugnt igen några år. Industrivärden är knappast något undantag, inte om man ser till själva verksamheten och bortser från förra vårens personrelaterade turbulens.

Anders Nyrén var vd i 14 år från 2001. Han sålde ett portföljbolag (Indutrade) och köpte två (Volvo och Ica). Företrädaren Clas Reuterskiöld gjorde tvärt om under sina sju år; sålde två företag och köpte ett. Aga och PLM ut, Sandvik in. Sex affärer på 20 år ger ett snitt på tre år och fyra månader mellan tillslagen.

Detta är inte konstigt. Industrivärden är sedan starten 1944 först och främst ett maktbolag. Det primära uppdraget har varit att hålla Handelsbankssfären intakt. Att berika huvudägarna – olika stiftelser i sfären – har varit underordnat.

Frågan är förstås om nya vd:n Helena Stjernholm vill, kan och får ändra på den saken. En del hon säger i intervjun på sidan 22 tyder på att så kan bli fallet. Framöver ska alla innehav utvärderas på egna meriter. Hon säger också att det saknas synergier i sfären, det vill säga den skapar inget mervärde i sig. Detta är ett stort steg bort från det gamla tänkandet.

Och i styrelsen, som bestämmer hennes mandat, är förutsättningarna också nya. Där tog Fredrik Lundberg över som ordförande i våras, den förste externen någonsin. Det ger Stjernholm friare händer än vad företrädarna hade eftersom Lundberg är intresserad av att luckra upp korsägandet för att stärka sin egen position.

Det tredje som talar till Stjernholms fördel är att ribban inte precis ligger högt. Det räcker att hon gör fyra affärer på åtta år eller så, så går hon till historien som en virvelvind som svepte fram på Storgatan.

Swedbank bäst som såpa

Bästa sammanfattningen av Swedbank-härvan hittills gjorde ­Public Service i Godmorgon, ­världen!. Presenterat som en tv-serie. Grymt kul.