En strimma hopp om ekonomin

KRÖNIKA. Sedan slutet på förra året har konjunktur­indikatorer pekat brant uppåt. Det liknar ett trendbrott efter så många år med kräftgång efter finanskrisen. Till viss del verkar optimismen ha dragits upp av förhoppningar om ökade investeringar i USA, under förutsättning att president Trump fullföljer sina utlovade skatte­sänkningar och investeringar i infrastruktur. Men även om dessa skjuts framåt i tiden eller blir betydligt mindre än förväntat, finns andra krafter som bidrar till näringslivets optimism.

Under de senaste tio åren har företagens icke-finansiella investeringar varit historiskt låga i många länder. Det beror framför allt på att återhämtningen efter finanskrisen varit långsam och att det funnits en osäkerhet kring när efterfrågan kommer att vända upp.

Efter så lång tid har maskiner och produktionsteknik föråldrats. Nu verkar det finnas behov av produktutveckling och en vilja att ersätta gamla produktionssystem med ny teknik. Därmed ökar efterfrågan, inte enbart för industrin utan även för tjänsteproduktion som är nära sammankopplad med utvecklingen av de nya produkterna. Det har satt fart på världshandeln, som alltså nu visat tecken på acceleration.

Det här väcker en strimma av hopp inför framtiden, för ökade investeringar kommer förhoppningsvis att leda till ökad produktivitet. Den mäts oftast som arbetsproduktivitet, det vill säga hur mycket varor och tjänster som kan produceras per arbetad timme. Om denna kvantitet kan öka, höjs tillväxtförmågan och även intäkter per arbetad timme.

Med ökad effektivitet och nya innovationer kan försäljningen öka och skapa fler jobb, högre inkomster och även skatteintäkter. Högre produktivitet har genom tiderna lett till ökad levnadsstandard. Därför har de senaste tio årens mycket svaga produktivitetsutveckling givit skäl till oro för vår framtida välståndsutveckling.

Jag vill gärna dela företagens ökade optimism då jag ser de nya siffrorna från Conference Board som släpptes häromveckan. De pekar på att produktivitetstillväxten kan ta mer fart i många länder från och med 2017. Enligt Conference Board är det främst ökad efterfrågan från tillväxtmarknaderna som bidrar till produktivitetens uppsving. För att den positiva trenden ska fortsätta behöver företagen satsa mer på investeringar i nya innovationer som leder till ökad efterfrågan. Det är ju den nödvändiga pusselbiten för att företagens vinster ska kunna öka och ge utrymme för ytter­ligare investeringar.

Den uppgång som nu förväntas är dock inte alls i närheten av den betydligt starkare produktivitetstillväxt som noterades före finanskrisen. Exempelvis låg den årliga produktivitetsökningen i Sverige på 3 procent mellan 1997 och 2006. Därefter följde tio år med en så låg tillväxt som 0,5 procent per år. Förutom de låga investeringarna efter finanskrisen motverkas produktivitetstillväxten av den åldrande befolkningen och ökad brist på högkvalificerad arbetskraft i många länder. Sådan arbetskraft är nödvändig för de investeringar som nu väntas ta fart, eftersom investeringar i sådant som nya it-system, programvaror, tekniska lösningar, design, varumärke med mera bygger på sådan kompetens. Låt oss hoppas att allt fler ser betydelsen av ökad produktivitet och vad som behövs för att den ska kunna öka. Jag vill helst sälla mig till optimisterna och se strimman av ljus avlösas med solsken.

Så lättas skuldbördan

En annan avgörande fråga, som nyligen tagits upp av Martin Wolf på Financial Times, är om produktiviteten kommer att öka tillräckligt för att hjälpa länder att växa ur sin skuldbörda och klara finansieringen av deras framtida välfärd. Jag hoppas att fler än denne erkände kolumnist inser produktivitetstillväxtens betydelse även för de offentliga finanserna.