En fullträff för Europa

När den Europeiska centralbanken (ECB) i förra veckan höjde räntan till 2,75 procent, den tredje höjningen det senaste halvåret, så hade banken för första gången på länge ordentligt på fötterna. I stort sett alla siffror pekar numera åt rätt håll. Exporten växer i stadig takt, hushållen har hittat tillbaka till affärerna och arbetslösheten sjunker.

Att sedan inflationen ligger kvar över ECB:s mål om en inflationstakt på maximalt två procent gjorde räntebeslutet ännu lättare att ta. Och eftersom det mesta talar för en fortsatt konjunkturförbättring och hög inflationstakt är det säkrast att räkna med att det kommer fler räntehöjningar från ECB:s sida. Något som i sin tur kommer att påverka den svenska Riksbanken i deras räntesättning.

Bruttonationalprodukten i euroområdet steg med 0,6 procent första kvartalet i år jämfört med fjärde kvartalet i fjol. Det var en fördubbling av tillväxttakten jämfört med föregående kvartal. Exporttillväxten fortsatte att vara stark, vilket den egentligen varit sedan en lång tid tillbaka. Det nya som tillkommit är att den privata konsumtionen nu också är på väg uppåt.

Inköpschefsindex för såväl industri som tjänstesektor (se diagram) pekar på att den positiva trenden snarast har stärkts de senaste månaderna. En utveckling som också bekräftades av att försäljningen inom detaljhandeln steg med 2,8 procent i april jämfört med april i fjol. Visserligen en måttlig försäljningsökning jämfört med exempelvis Sverige eller USA men ett trendbrott efter tre år av synnerligen svaga detaljhandelssiffror.

Något som borgar för att den privata konsumtionen verkligen kommer att fortsätta uppåt är att hushållens förtroende för ekonomin sakta men säkert ökar. En starkt bidragande orsak till detta är att arbetslösheten har sjunkit med närmare en procentenhet till 8,0 procent det senaste året. Dessutom är hushållssparandet i utgångsläget högt i flera av länderna, så det finns ett rejält utrymme för att öka konsumtionen även om löneökningarna blir måttliga.

Ett orosmoln är inflationen, som steg till 2,5 procent i maj, huvudsakligen som en följd av stigande olje- och energipriser. Effekten av det höga oljepriset dämpas dock något av den allt starkare euron som åter är på väg att passera 1,30 mot den amerikanska dollarn. Och om inte oljepriset fortsätter mot ännu högre höjder så kommer inflationseffekten från det höga oljepriset snart att börja minska betydligt. I övrigt är prishöjningarna måttliga, och exkluderas energipriserna ligger inflationen klart under ECB:s mål.

Annars är det just oljepriset och en starkare euro som framställs som de stora hoten mot den ekonomiska återhämtningen. Ännu så länge har dock euroblockets ekonomier lyckats absorbera effekterna, och om det inte sker några nya drastiska rörelser i dessa variabler så kan euroländerna se fram mot en allt starkare tillväxt.

Svaga offentliga finanser är givetvis ett problem, men nu när stabilitetspakten i princip är dödförklarad är problemet mer av strukturell karaktär. Inget land kan numera tvingas att, under hot om kraftiga böter, göra drastiska nedskärningar i budgeten.
Även om det nog vore nyttigt om exempelvis Italien tog tag i sina finansiella problem.

Från en svensk horisont är givetvis den allt starkare ekonomin i euroblocket strålande besked. Närmare hälften av vår export går till det här området och exporttillväxten är för närvarande lysande. Den genomsnittliga exportökningen till länderna som har infört euron var under första kvartalet dryga 15 procent i löpande priser. Dessutom är valutarisken begränsad i och med att förhållandet mellan kronan och euron är tämligen stabilt.

Det skulle heller inte förvåna om det slutligen blir ett europeiskt lag som går segrande ur fotbolls-VM. För 2006 ser av allt att döma ut att bli ett revanschens år för Europa.