En fast hand i börskaoset

Aldrig får man vara riktigt nöjd. Just som tillväxten börjar ta fart, sysselsättningen ökar och företagen levererar så går luften ur börsen. I måndags stod index på samma nivå som när året började. Efter årshögsta på plus 16 procent i maj har det mest gått utför.

Tillfällig hosta? Eller befinner vi oss i samma läge som våren 2000 och hösten 2007, alltså i början av en lång och kraftig nedgång? Självklart vet jag inte svaret men om ni tillåter mig att spekulera en smula så vill jag peka på att kurserna i relation till företagens vinster inte är på långt när lika hysteriskt uppdrivna nu som de var vid millennieskiftet. Särskilt inte om man väger in ränte­läget. Och för åtta år sedan var det fortfarande ett år kvar till den stora kraschen, den som verkligen skickade ner kurserna – och hela världsekonomin – i källaren när den amerikanska bolånemarknaden smällde. Det, däremot, kan nog hända igen fast då utlöst av att någon eller några överbelånade stater inte mäktar med att betala för sig.

Så vad betyder det? Min bästa gissning är att börsnedgången inte blir så blodig den här gången heller, utan att kurserna stabiliseras ganska snart. Ända till Grekland eller något annat land kreverar, vill säga. För då är det sälj allt och rädde sig den som kan som gäller.

Fast ett bättre råd än att lyssna till mina funderingar är att läsa vad Affärsvärldens börsredaktion skriver. Till skillnad från mig vet dess medlemmar verkligen vad de talar om. Under förra veckans ras drog vår aktiva porfölj ifrån index ytterligare och har stigit med 33,3 procent i år (se sidan 33). Jo, man får tydligen vara lite nöjd ibland trots allt.

Medan gräset gror, dör kon

Huruvida SD är största parti i dag ­eller inte är ointressant. Men SD lär bli störst när det verkligen räknas, valet hösten 2018, om inte ett eller flera andra partier utarbetar en ambitiös, långsiktig och realistisk invandrings- och immigrations­politik i god tid innan dess. Läs mer på sidan 11 och 13.