En ekonoms försvarstal

En ekonom, en läkare och en ­arkitekt sitter i en tågkupé och diskuterar vem av dem som har det mest hedervärda yrket. Läkaren påpekar att Gud skapade Eva av Adams revben, alltså måste han ha varit en kirurg. Arkitekten invänder, att eftersom universum var i kaos innan Adam och Eva existerade så måste en arkitekt ha gjort en stor bragd. Då invänder ekonomen: Vem tror du orsakade kaoset?

Så inleder den turkiske nationalekonomen Dani Rodrik ett kapitel i sin senaste bok, Economics Rules (Oxford University Press, 2015). Den är en slags försvarsskrift för den nationalekonomiska vetenskapen, som regelbundet angrips, inte minst när det uppstår oväntade kriser i ekonomin eller när ekonomipriset till Alfred Nobels minne delas ut. Då får vi veta att nationalekonomi inte är någon vetenskap och att de modeller och teorier den bygger på inte håller måttet.

Dani Rodrik, verksam i USA sedan många år och välkänd för sin forskning om globaliseringen, går i sin bok igenom de modeller han och hans kolleger använder. Han är självkritisk och lyfter fram brister och missbruk. Men han visar också att det finns ­modeller som fungerar och som ekonomerna kan vara stolta över.

Han vill helst undvika begreppet ekonomisk teori. Teorier kan testas och verifieras. De ekonomiska modellerna däremot fungerar bara i speciella situationer. Ofta finns de också i många varianter. De är inte universella som inom fysiken, kemin och biologin.

Rodrik hävdar att den stora skillnaden mellan naturvetenskap och ekonomisk vetenskap är att de naturvetenskapliga modellerna rör sig vertikalt, alltså en modell ersätter en annan. På det ekonomiska området är rörelsen horisontell, en ny modell kompletterar den ursprungliga i stället för att ersätta den med något nytt. En ny dimension tillförs.

Rodrik lyfter fram två ekonomiska modeller som står i en klass för sig. De har båda rört sig horisontellt. Och de håller än trots att de lanserades 1776 respektive 1817. Intressant i sammanhanget är att nestorn i svensk nationalekonomi, Assar Lindbeck, i sina memoarer också nämner dessa två som ”nationalekonomins viktigaste bidrag” till vetenskapen.

Den första modellen kan kallas osynliga-handen-teoremet efter Adam Smith, ­nationalekonomins grundare. Smith använde inte själv begreppet ”osynlig hand” men innebörden är att decentraliserade beslut på en öppen marknad leder till att konsumenter och producenter fattar beslut som gagnar hela samhället. Egenintresset styr och får samtidigt hela ekonomin att växa.

För att det ska fungera krävs att det råder perfekt konkurrens och att alla är rationella. Och så ser inte verkligheten ut, men genom åren har ekonomer kompletterat modellen med imperfekta marknader (monopol, duopol), asymmetrisk information (vissa är bättre informerade än andra) och beteendevetenskapliga insikter (vi är inte alltid så rationella). Vår kunskap om marknader har aldrig varit så sofistikerad som nu, hävdar Rodrik.

Den andra modellen är principen om komparativa fördelar efter en annan brittisk ekonom, David Ricardo. Principen presenterades i en bok, som kom för 200 år sedan, och är fortfarande grundpelare i all handelsteori. Den säger att handel, i motsats till ­protektionism, är lönsam även för ett land som är underlägset i allt. Handel är inget nollsummespel. Ett land ska specialisera sig på ­produktion av den vara där det, relativt sett, är mest produktivt, även om landet i absoluta termer är överlägset i all produktion. Det underlägsna landet ska satsa där man relativt sett är minst underlägsen.

Ricardo var den förste ekonomen som använde sig av teorier och matematik. Han exemplifierade sin tes med två länder (England och Portugal) och två varor (vin och kläder) och visade med enkel matematik hur båda vann på handel. Senare har andra ekonomer, främst svenskarna Eli Heckscher och Bertil Ohlin samt amerikanerna Paul Samuelson och Paul Krugman, förfinat ­Ricardos teori om komparativa fördelar och gjort den mycket användbar.

Matematiseringen inom nationalekonomin upprör många. Men Rodrik tar den i försvar. Han menar att den klargör och minskar risken för tvetydigheter och säger att de ekonomer som är svårast att förstå och tolka är ofta de som bara uttryckt sig verbalt. Och nämner Karl Marx, John Maynard Keynes och Joseph Schumpeter.

En svaghet hos Rodrik är att han inte närmare behandlar de tveksamma modeller inom området finansiell ekonomi som bidrog till den senaste finanskrisen. Det gäller kapitalmarknadsteorin CAPM och effektiva marknadshypotesen EMH. Båda bygger på antagandet att risker är normalfördelade, alltså sprider sig kring ett förväntat mittvärde och inte ger extremvärden (”svarta svanar”). Dessa riskmodeller fungerade inte. Det dök upp svarta svanar både här och där.

Den bok Rodrik har skrivit ger läsaren, som minns den svenska 1990-talskrisen, en deja vu-upplevelse. Även då fick nationalekonomerna hård kritik för att de inte förvarnat. Tvivlet på nationalekonomin ökade.

Kritiken den gången kom också från ­företagsekonomer som menade att nationalekonomerna var verklighetsfrånvända med sina modeller. En ansedd svensk professor i nationalekonom, Lennart Hjalmarsson, svarade då, precis som Dani Rodrik skulle ha gjort i dag: En modell som återger alla detaljerna i verkligheten har man lika liten nytta av som av en karta i skalan 1:1.

Adam Smith och den osynliga handen

Innebörden är att decentraliserade beslut på en öppen marknad leder till att konsumenter och producenter fattar beslut som gagnar hela samhället. Egenintresset styr och får sam­tidigt hela ekonomin att växa.

David Ricardo och komparativa fördelar

Enligt Ricardo ska länder göra det de är relativit sett bäst på. Därefter kan de byta med varandra.

Engelsmännen producerar både papper och tyg effektivare än i Sverige. Svenskarna får arbeta 220 timmar för att få en enhet av varje, engelsmännen 170 timmar. Men den relativa kostnaden skiljer sig åt. Storbritannien har en absolut fördel att tillverka båda, men Sverige har en komparativ fördel att tillverka papper. Om varje land specialiserar sig på det, där de har en komparativ fördel blir den totala produktionen i världen högre.