EMU: Den franska tuvan

Lek med tanken att socialistsidan vinner det franskaparlamentsvalet den 1 juni. Det skulle naturligtvis vara tristoch pinsamt för president Chirac, som utlyste nyvalet för attsittande höger-centerregering skulle få förnyat mandat. Men detskulle vara en katastrof för EMU-projektet, och en bomb förmarknaden.Chiracs motiv var taktiskt: Bättre förekomma änförekommas. Större chans att vinna ett val i juni 1997 än i mars1998, det vill säga innan väljarna retats upp med nyaåtstramningar, som kan bli nödvändiga för att Frankrike skall nåända fram till konvergensmålen.

Taktikspelet är inte riskfritt. Både presidenten själv och hanspremiärminister, Alain Juppé, är djupt impopulära. De har intelyckats infria löften om att minska arbetslösheten. Istället harde sparat, och dessutom utmanat gamla heliga franska kor i sinaförsök att omdana Frankrike så att det blir någorlunda EMU–fähigt. Lägg därtill att taktiken bakom Chiracs nyval ärtämligen lätt genomskådad, och skapar en risk för att väljarnaslår bakut.

Så trots att socialisterna har stora interna problem, och dessledare Lionel Jospin gör ett blekt intryck på väljarna, måstefrågan ställas: Vad händer om Chiracs smarthet visar sig varaett politiskt misstag? Vad kan man då vänta sig om Frankrike fåren socialistledd regering, som dessutom skall vara sambo med enkonservativ president? Det första som händer är förmodligen attdet skälver till i marknaderna. I detta scenario finns nämligenen viss risk att hela EMU-projeketet brakar samman. Dagensfranska socialister har nämligen en ännu mera ambivalent syn påEMU än de borgerliga partierna. Visst vill de ha EMU. Men devill också gärna tänja på kriterierna, de vill ha en politiskmotvikt till den kommande europeiska centralbanken, och dekräver att Italien och Spanien får vara med i EMU från början.Om Tyskland och Frankrike – med nuvarande person- ochpartikonstellationer – har svårt att hantera sina djupgåendeattitydskillnader till EMU, kan det mycket väl tippa över tillatt man inte klarar det om klyftan vidgas.

Vad säger då socialister i dessa dagar? Den ena av partietsekonomiska talesmän, Dominique Strauss-Kahn, har påpekat attsocialisterna stödde EMU-projektet i tron att besluten kringstarten skulle fattas politiskt (inte på ekonomiska grunder, somTyskland, Bundesbank och EMI hävdar). Den andra talesmannen,Pierre Moscovici, har attackerat kommissionens syn på Italien iden konjunkturprognos som presenterades i förra veckan (och somsäger att Italien inte klarar budgetkravet i år, och kommer änlängre från målet 1998).

Med socialisterna vid makten i Frankrike kan man alltså väntasig konfrontation med Tyskland om hur kritierna skall tolkas ochom huruvida Italien skall få vara med från start eller ej. Iskrivande stund finns bara en opinionsundersökning inför nyvalet(från Ipsos). Den ger socialistsidan 284 mandat i parlamentetmot 292 för center-högerkoalitionen. Inte så stor skillnad.Kanske inte heller så pålitlig, eftersom de tillfrågade kan haöverrumplats och svarade som man gör mellan val.

Enligt tidtabellen är det ganska exakt ett år kvar tills EU:spolitiska ledare samlas för att välja ut vilka länder som skallfå vara med i valutaunionen från starten. Det franska nyvalet ärbara en tuva som kan göra färden mot EMU skakig på upploppettill beslutet. Det finns fler. Till dem hör den tyskaförbundsdagens EMU-omröstning inför urvalsmötet, och självfalletkonflikterna kring vilka länder som skall anses kvalificerade.Och tänk om konjunkturuppgången uteblir? Eller om något skullehända med Helmut Kohl – själva motorn i EMU-projektet? Just närallt såg ganska bra ut inför EMU-starten den 1 januari 1999 -med en stadigt ökande ekonomisk konvergens i Europa, och godakonjunkturutsikter – skapar alltså den franske presidenten ettnytt orosmoment. Det är väl inte så värst sannolikt att det gårså illa som i scenariot ovan. Men att färden blir skakig, av detena eller andra skälet, är en realistisk prognos. Vidare är detbäst att räkna med en skakig färd även efter urvalsmötet i maj1998, ty då börjar ett nytt upplopp – mot själva startdatum. Därfinns nya tuvor.