Avtalsrörelsen
Ekonomer om historiska budet: Ökar pressen på Riksbanken
Under onsdagsmorgonen utväxlade arbetsmarknadens parter sina krav inför vårens avtalsrörelse. Fackens lönekrav har varit kända sedan slutet av oktober. Löneökningar på 4,4% och en särskilt låglönesatsning vill facken inom industrin se.
Arbetsgivarna bjöd på ett mindre väntat besked. För första gången i industriavtalets 25-åriga historia gick de fram med ett konkret motbud innan förhandlingarna drar igång. Löneökningar på 2% är arbetsgivarsidans siffersatta svar. I tidigare avtalsrörelser har de nöjt sig med att säga att fackens lönekrav är för höga.
Industrifacket IF Metall tycker inte helt oväntat att budet är alldeles för lågt. Bara att arbetsgivarna går fram med ett konkret bud talar dock för högre löneökningar än tidigare, menar ekonomiprofessor Lars Calmfors.
”Att de ändå ger ett siffersatt bud på 2% får väl tolkas som att man inser att de centralt avtalade löneökningarna nästa år måste hamna betydligt över de avtalade löneökningarna för tidigare år”, säger han till Affärsvärlden.
“Lättare att komma överens”
Arbetsgivarsidan vill också se ett engångsbelopp på 3 000 kronor till alla anställda i industrin.
Susanne Spector som är chefsanalytiker på Nordea säger att det är tydligt att inflationen nu gör avtryck på avtalsrörelsen.
”Arbetsgivarnas bud försöker hantera en exceptionell situation med en engångsutbetalning, i stil med den tyska modellen”, säger hon.
Det är en förflyttning från arbetsgivarnas sida, vilket ökar pressen på Riksbanken.
”Det understryker vikten för Riksbanken att ta inflationen tillbaka till målet innan nästa runda 2024, eftersom man öppnar dörren för kompensation för inflationen med dagens bud.”
Lars Calmfors tror att engångsbeloppet kan underlätta förhandlingarna i vår.
”Det är intressant att man öppnar för engångskompensation, vilket introducerar mer flexibilitet i förhandlingarna och kan göra det lättare att komma överens”, säger han.
Svänger om inflationen
Enligt Teknikföretagens VD Klas Wåhlberg är det ingen slump att budet landade på 2%.
”Vi har sneglat på Riksbankens inflationsmål, därför är tvåan ganska naturlig”, säger han till Di.
Motiveringen kan dock markera ett helt nytt förhållningssätt till inflationen från arbetsgivarna, menar Calmfors.
”Tidigare har man från arbetsgivarsidan – och då särskilt inte från Teknikföretagens sida, liksom Industriarbetsgivarnas – sett inflationsmålet som helt irrelevant för avtalen. Man har bara talat om industrins konkurrenskraft. Det vill säga velat jämföra med löneökningarna i konkurrentländerna. Intressant om man nu tänker annorlunda om detta”, säger han.
Arbetsgivarna brukar i vanliga fall vilja se löneökningar som understiger inflationsmålet. Och kanske är det inte helt överraskande att tvåprocentmålet blir relevant när inflationstakten närmar sig 10%.
Det har också blivit svårare att motivera låga löneökningar med hänvisning till internationell konkurrenskraft, menar Lars Calmfors.
”Det är svårare att använda löneökningarna i omvärlden som argument för låga löneökningar här, när lönerna i omvärlden stiger.”
Prognos ligger fast
Nordeas prognos har tidigare varit löneökningar på 3,5% i nästa avtal. Den prognosen står storbanken fast vid efter dagens besked, uppger Susanne Spector.
”Vår prognos är ett ettårigt avtal på 3,5, vilket motsvarar 80% av fackföreningarnas bud. Dagens besked ökar sannolikheten för ett något lägre avtal med en engångsutbetalning. Det är dock troligt att avtalsvärdet landar i samma härad som vår prognos om eventuell engångsbetalning räknas in.”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.