Ekonomens varning skakar om Norge: ”Oljefonden driver oss mot kris”

Den tidigare McKinsey– och Aker-toppen Martin Bech Holte har kastat in en brandfackla i den norska samhällsdebatten. Boken Landet som ble for rikt kom ut i början av januari och blev snabbt den bäst säljande i hela Norge, framför deckarförfattaren Jo Nesbø.

Bech Holte har uppenbarligen träffat en nerv hos den norska befolkningen, och såväl den socialdemokratiske statsministern Jonas Gahr Støre som oppositionsledaren Erna Solberg har känt sig manade att kommentera boken.

Tesen han driver är att oljefondens succé har gjort norrmännen lata, bekväma och bidragsberoende. Det har lett till en stagnerande ekonomi, där reallönerna har stått stilla i tio år samtidigt som den norska kronan har tappat 50% av sitt värde mot dollarn.

“Oljefonden har blivit en större succé än någon hade förväntat sig. Men den har också gjort hela samhället till arvingar. Och det är jättefarligt när norrmännen skiftar fokus från att försöka bli lite bättre varje dag, till att försöka få pengar för att slippa bli bättre”, säger författaren.

Försvagar näringslivet

Han beskriver oljefonden som en sorts “rent-seeking-maskin”, där medborgare och företag tävlar om att försöka kräma ut så mycket pengar som möjligt. Politikerna har målat in sig i ett hörn där de straffas obönhörligt i valen om de inte delar ut frikostigt med pengar. Under 2024 bidrog oljefonden med 420 mdr NOK till statskassan.

“När väljarna vet att politikerna har pengar så kan politikerna inte säga nej. Men de kastar alla pengar efter problemen i stället för att lösa dem. Det gör till exempel att bidragen till näringslivet går upp. Då slipper bolagen stärka sin konkurrenskraft och då blir de sämre”, säger Martin Bech Holte.

Bristen på innovation och produktivitetstillväxt har även gjort politikerna tvungna att höja skatterna för att göda den snabbt växande statsapparaten. Resultatet är en ond spiral där miljardärer och entreprenörer nu flyr landet, vilket försvagar samhället och ekonomin ytterligare, enligt författaren.

2022 fick norska företagsägare och kapitalister den största skatteökningen på flera decennier, vilket blev startskottet på en exodus som saknar motstycke. Bland Norges 50 rikaste har nära hälften nu flyttat utomlands. 2023 hade 42% av förmögenheten hos Norges 400 rikaste lämnat landet.

“Kritiskt läge”

Enligt Bech Holte följer Norge samma väg som Sverige gick på 1970- och 1980-talet. Han menar att det ekonomiska miraklet då förstördes av en överambitiös välfärdsstat, med marginalskatter som fick entreprenörer som Ingvar Kamprad, Erling Persson, Fredrik Lundberg och Ruben Rausing att emigrera. Det hela kulminerade i en akut ekonomisk kris på 1990-talet, då Sverige tvingades gå igenom ett stålbad med stora strukturreformer.

“Norge är i ett kritiskt läge. Folks vardagsekonomi har stått still i tio år och entreprenörer har börjat lämna landet. Det vi kan lära oss av Sverige är att det kan få stora konsekvenser. Färre nya jobb växer fram och statens börda blir större”, säger Martin Bech Holte.

Men med inspiration från Sverige menar han att det går att att vända utvecklingen, innan den akuta krisen är ett faktum. 45-åringen har tagit starkt intryck av nationalekonomerna Assar Lindbeck och Torsten Persson, som han studerade under vid Stockholms universitet. Två tungviktare som bidrog till att omforma den ekonomiska politiken i samband med 90-talskrisen.

“De som räddade Sverige från krisen var mina viktigaste läromästare”, berättar författaren.

Den så kallade Lindbeck-kommissionen föreslog 1993 en rad reformer. Bland annat budgetdisciplin, privatiseringar och åtstramningar i den offentliga sektorn, sänkta marginalskatter och justerade bidragssystem för att stärka incitamenten till arbete. Flera av förslagen kom senare att bli verklighet, om än i modifierad form.

När Bech Holte presenterar sin egen räddningsplan för Norge är listan på åtgärder snarlik. Han vill se en “hästkur” där de offentliga utgifterna kapas med 300–400 mdr NOK per år, privatiseringar i sjukvården, skattesänkningar och ökade incitament för att arbeta. Hans övergripande budskap är att något måste göras åt det “ultimata incitamentsproblemet” i norsk ekonomi: oljefonden.

Efterlyser regler

Författaren beskriver den statliga fonden som ett byråkratiskt mästerverk, men med en stor svaghet. Politikerna har i princip fri dispositionsrätt till 3% av fondens värde varje år, och det finns inga regler för vad pengarna ska användas till. Det har lett till att pengarna i allt högre grad används till att täcka löpande kostnader för en ineffektiv offentlig sektor, enligt Bech Holte.

“Jag tror att vägen ut är att skapa en ny finanspolitisk regel om att pengarna bara ska användas till sådant som gör ekonomin starkare på lång sikt. Det handlar om att skapa goda incitament för jobb, sparande och investeringar”, säger han.

En stor skillnad mellan Sverige och Norge är just sparandet. I boken skriver Bech Holte att svenskarna 1993 fick ett beskt men tydligt besked: Välfärdsstaten är konkursmässig så räkna inte med att folkhemmet ska ta hand om dig framöver. Sedan dess har svenska hushåll i princip sparat ihop en egen oljefond. 2021 uppgick svenskarnas nettoförmögenhet till 1 445 mdr euro. Norrmännen hade i sin tur bara sparat 190 mdr euro, medan oljefonden i dagsläget är värd cirka 1 700 mdr euro.

Enligt Bech Holte är det tydligt att oljefonden har invaggat befolkningen i en falsk trygghet. Han varnar för att det är ohållbart att fonden både ska täcka upp för statens stigande kostnader – och för icke-sparandet bland befolkningen.

Miljardärerna kan hamna i Sverige

Samtidigt medger ekonomen att det kommer vara en stor utmaning att åstadkomma en förändring utan kniven mot strupen. Och givet oljefondens storlek kan färden mot ruinens brant pågå betydligt längre än Sveriges ekonomiska förfall, som han daterar till 1974–1993.

“Det är väldigt svårt att förbättra sig innan en akut kris kommer. Och det är ett dilemma för Norge, för det kan ta många år. Men det är också därför jag har skrivit den här boken. Och jag upplever att det finns en stor lust att diskutera det här ämnet. För norrmännen känner att något inte står rätt till, att vi inte bygger något bra till nästa generation.”

I boken tar han upp att en viktig vändpunkt för Sverige var när miljardärerna lockades hem igen, genom sänkta kapitalskatter och avskaffandet av arvs- och förmögenhetsskatten. Men för Norges del räknar Bech Holte inte med någon liknande återkomst i närtid.

“Den norska regeringen höjde förmögenhetsskatten över en natt så det kan ta tid att skapa tillit och locka tillbaka kapitalet. Jag kan gott tänka mig att många av de som nu har emigrerat till Schweiz kommer att hamna i Sverige i stället. Er förmögenhetspolitik är ju extremt attraktiv för de med kapital”, säger norrmannen.

Läs mer:

Oljefonden passerar 20 000 norska miljarder kronor i värde

Oljefonden är nu värd 3,4 miljoner per norrman