Efter ”frälsaren”

Måndagen den 6 mars år 2000 stängde Affärsvärldens generalindex på 6?961 punkter. Det samlade börsvärdet var 4?800 miljarder kronor. Telekombolaget Ericsson värderades till 1?800 miljarder kronor, nästan lika mycket som Sveriges BNP.

Dagen efter, den 7 mars, började resan neråt. Ericssonaktien förvandlades från en lysande stjärna till ett blysänke på väg mot botten. Men trots att börsen svajade blev år 2000 fantastiskt för bolaget. Rekordomsättning och rekordvinst. Bolaget hade 107 000 anställda. Även det rekord. Och styrelseordföranden Lars Ramqvist gjorde optimistiska uttalanden inför 2001.

Men den 12 mars det året kom vinstvarningen. Prognosen för tillväxten skrevs ner – från 15 procent till oförändrad. Kassaflödet första kvartalet var negativt. Innan dagen var slut hade aktien rasat med 21 procent. På bara ett år hade Ericsson, pojken med guldbyxor, blivit en strykpojke. Bolagets vd Kurt Hellström fick springa gatlopp i media samtidigt som han drog i gång det största sparprogrammet någonsin i företaget. Nedskärningarna saknar motstycke i svensk näringslivshistoria.

Tio kvartal med förlust skulle följa och fyra olika sparprogram skulle läggas. Fram till 2005 minskade antalet anställda med 60 000 personer till 47 000.

Det som Kurt Hellström försökte förklara, ofta utan framgång, för anställda, analytiker, aktieägare och media var att operatörerna i Europa hade förköpt sig när de nya 3G-licenserna auktionerades ut under 1999–2000. Visserligen fortsatte folk att ringa och köpa mobiler. Men operatörerna hade inte råd att investera i de nya 3G-näten och halverade i rask takt sina inköp från Ericsson.

Trots att bolaget genomgick den största omstruktureringen i mannaminne insåg den nytillträdde ordföranden Michael Treschow att det tredje sparpaketet inte skulle räcka för att rädda koncernen. Våren 2002 var krisen så allvarlig att bolagets existens hotades och styrelsen beslutade om en nyemission. Beskedet sänkte kursen med ytterligare 24 procent.

Sommaren det året åkte Michael Treschow, finanschefen Sten Fornell och Kurt Hellström på turné för att skrapa ihop 30 miljarder kronor.

Det kunde ha blivit trions sista uppdrag. Riktigt hur allvarligt läget var avslöjas först nu i en ny bok om Ericsson, Att förändra världen. Den är skriven av Svenolof Karlsson och Anders Lugn och kommer om några veckor.

”Inget var säkert förrän sista dagen. Emissionen blev till och med drygt fulltecknad. Men under resan förändrades den finansiella situationen. Om vi hade behövt 3–4 veckor till för processen hade vi kanske inte lyckats, enligt bankfolket”, berättar Michael Treschow i boken.

Lars Magnus Ericssons livsverk låg för döden, men räddades i sista stund av en kraftfull kapitalinjektion.

Kurt Hellström som hade lett bolaget genom dess värsta kris någonsin tackade för sig, satte sig på sin HD och drog i väg mot friheten som pensionär.

In i på scenen klev i stället en solbränd estradör med en vision för bolaget. Carl-Henric Svanberg mottogs som en frälsare, både externt och internt. Men i stället för att förvandla vatten till vin genomdrev han snabbt, mot styrelsens vilja, ett fjärde sparprogram. Ericsson-folket som hade trott att faran var över kom snabbt till en ny och smärtsam insikt.

Högst upp på Svanbergs power-point stod det nämligen: långsiktig lönsamhet. Börsen applåderade och skickade upp kursen 25 procent.

Med Svanberg som ledare inleddes en kulturrevolution i det sargade och stukade ingenjörsföretaget. Han började förändra makstrukturerna i koncernen. Han centraliserade processerna, kortade ledtiderna och gjorde slut på ”förläningssystemet” i bolaget. Koncernen fick en enda gemensam strategi. Och alla medarbetare skulle med på resan mot Svanbergs nya mål. Nu var det slut med ”skunk works” – oauktoriserade utvecklingsprojekt – på Ericsson.

Boken om Ericsson är finansierad av bolaget och formar sig på slutet till Carl-Henric Svanbergs testamente. ”Frälsaren” ska vidare till BP och en av lärjungarna, Hans Vestberg, axlar manteln för att föra visionen vidare.

Men risken finns att Ericsson-folket tappar engagemanget efter en period av globalt ledarskap och stabil lönsamhet. Det har hänt förr, varnar författarna till boken.

– LARS NILSSON