ECB bekänner färg

Att de blivande EMU-länderna redan i förra veckan samordnadepenningpolitiken och sänkte räntan till en gemensam nivå på 3,0procent var förvånande. Men liksom när riksbanken sänkte räntansenast var det snarare tidpunkten än sänkningen i sig somförvånade. Många trodde att det skulle komma en sänkning ganskasnart efter den första januari, när ECB tar över ansvaret förEMU-ländernas penningpolitik.Det faktum att den kom redan nu är dock ett gott tecken på flerasätt. Det finns ju anledning att oroa sig för att de elvablivande EMU-länderna kan få svårt att komma överens om engemensam penningpolitik som är lagom avvägd för EMU-länderna somhelhet. Men att man lyckades samordna en räntesänkning, trotsatt EMU formellt inte ens har startat, tyder på attmöjligheterna att komma överens kanske är bättre än man skullekunna befara. De små länderna får mycket större inflytande än vadstorleken på deras ekonomier motsvarar. Just nu är det också framför alltde mindre länderna som har hög tillväxt och därför egentligen intealls behöver sänkta räntor. Irland, Finland och Nederländernahar alla haft stark tillväxt i flera år och har inget egetintresse av sänkta räntor. Även Spanien och Portugal har hafthög tillväxt under de senaste åren.Men om man tittar på tillväxt och inflation i EMU-länderna somhelhet finns det goda skäl att sänka räntan. Inflationen harfallit kraftigt under de senaste åren och ligger nu på bara enprocent. En allt svagare industrikonjunktur väntas dämpatillväxten från knappt tre procent i år till omkring 2,5 procentnästa år. De små länderna med stark tillväxt har visat sigvilliga att se mer till helheten än situationen i det egna landet.

Både duva och hök

Att räntan sänktes redan nu tyder också på att ECB inte blir såhökaktig som många har trott. En del bedömare har framfört attECB säkert kommer att hålla euroräntan väl högt, åtminstone tillatt börja med. En hög ränta skulle bidra till att hålla euronstark och en stark euro skulle minska inflationsrisken. Ocheftersom ECB enbart har till uppgift att hålla inflationen nereskulle man inte bry sig om ifall konjunkturen blev svagare ocharbetslösheten högre än nödvändigt. Men förra veckansräntesänkning tyder på att ECB inte är så ensidig. När riskenför inflation är så liten som idag är den beredd att sänkaräntorna. Och frågan är om inte ECB just nu är mest rädd att euron bliralltför stark. Många spår ju att bara det faktum att exempelvisandra centralbanker kommer att vilja ha euro i sinavalutareserver kan stärka euron ordentligt under de närmasteåren. ECB-chefen Wim Duisenberg framförde också i en intervju iFinancial Times i måndags att han inte skulle välkomna enalltför stark euro, eftersom den skulle skada konkurrenskrafteni EMU-länderna. En mer negativ tolkning av räntesänkningen är att det ärså illa ställt i de blivande EMU-länderna att man helt enkelt kände sigtvingad att sänka räntorna omedelbart. Men den tolkningen verkarinte särskilt sannolik om man tittar på hur konjunkturlägetfaktiskt ser ut.

Försvagad industrikonjunktur

Det är visserligen helt klart att industrikonjunkturen harförsvagats ordentligt under det senaste halvåret. Men när detgäller den privata konsumtionen ser det inte alls lika dystertut.De europeiska hushållen har, till skillnad från de amerikanska,varit måttliga under de senaste åren. Den privata konsumtionenhar bara ökat med ett par procent per år. Hushållssparandetligger också på ganska höga och stabila nivåer. Till skillnadfrån industrin ser hushållen i EU ljust på framtiden. Detsenaste årets börsras och osäkra utsikter för världs-ekonomintycks inte ha påverkat hushållen mer än marginellt.Finanspolitiken blir också mindre restriktiv nu när EMU-ländernahar pressat ner budgetunderskotten till högst tre procent.Tillsammans med låga räntor innebär det att den ekonomiskapolitiken totalt sett får en mer expansiv effekt än på länge.Enligt den internationella banken HSBC har inte den ekonomiskapolitiken sammantaget varit så expansiv sedan i mitten av1980-talet.