Drömmen om låga löner

Knappast någon annan prognosmakare än regeringen tror att löneökningarna ska bli så låga som 3,5 procent under de närmaste åren. Under 1998 och 1999 steg lönerna med 3,8 respektive 3,4 procent. Nu ska de, enligt regeringen, plana ut på denna relativt låga nivå. Men konjunkturen fortsätter ju uppåt och allt talar för att bristen på arbetskraft blir värre och värre. Det vore sensationellt om det inte skulle få effekter på löneökningarna.

Regeringens åtgärder

Regeringen vidtar visserligen vissa åtgärder för att minska risken för inflationsdrivande löneökningar, men det är svårt att tro att de är tillräckliga. Prognosen i sig är nog också ett försök att sätta någon slags norm för hur höga löneökningarna ska bli. Det är ju svårt att tro att det skulle vara en »äkta« prognos som regeringen verkligen tror på. Den är nog av samma karaktär som inflationsprognoserna under 1980-talet när finansdepartementet år efter år spådde att inflationen skulle bli fyra procent. I snitt blev den åtta procent.

Förvärrar bristen

Och på vissa sätt bidrar regeringen faktiskt till att förvärra bristen på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken, som borde få arbetsmarknaden att fungera smidigare, utnyttjas för att regeringen ska kunna visa att den uppfyller målet om att arbetslösheten ska ner till högst fyra procent. Det är i alla fall svårt att tolka agerandet gentemot Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) på något annat sätt. Under senare delen av förra året drogs nämligen antalet personer sysselsatta i arbetsmarknadsåtgärder ner kraftigt. Pengarna tog slut, bland annat på grund av att regeringen drog in medel från AMS.

Åtgärderna ligger fortfarande kvar på en låg nivå. Det är en viktig förklaring till att arbetslösheten, trots att sysselsättningen har ökat kraftigt under det senaste året, bara ligger marginellt under nivån för ett år sedan.

Men nu, när alla talar om risken för brist på arbetskraft och undrar om vi ska klara de närmaste åren utan att löneökningarna återigen driver upp inflationen, så anser regeringen att åtgärderna ska upp igen. Enligt den senaste statistiken var 113.000 personer sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen anser att den genomsnittliga nivån under året bör ligga på ungefär 135.000. Enligt Tord Strannefors på AMS betyder det att åtgärderna måste upp till 150.000-155.000 personer till i höst, en ökning med drygt 40.000 personer. I mars var 51.000 personer fler än i mars förra året sysselsatta. 40.000 personer är alltså väldigt mycket i dessa sammanhang. Neddragningen förra året har antagligen minskat bristen på arbetskraft. När åtgärderna nu ska upp igen ökar förstås både bristen på arbetskraft och därmed tendenserna till löneglidning.

Som av en händelse innebär det också att regeringen precis uppnår sitt mål om att den öppna arbetslösheten ska ner till under fyra procent.