Drömläge för fegisar
Att satsa på en trygg aktie med hög utdelning kan faktiskt bli en bättre affär än väntat, visar Affärsvärldens kartläggning. Inte blir det sämre av att aktieutdelningarna är på väg mot ett rekordår.
För tio år sedan var utdelningen det viktigaste för aktiemarknaden; en aktiekurs var nuvärdet av alla framtida utdelningar. Sedan dess har ändrade skatteregler och framför allt börsens högre volatilitet fått utdelningarnas betydelse att stadigt sjunka i placerarnas ögon. När vissa aktier stiger eller sjunker med 15 procent på en dag är det kanske inte så konstigt att ingen bryr sig om utdelningar på 4 procent.
Men under fjolåret hände något. Den stora nedgången för internetaktier skapade en flykt till kvalitetsbolag, med stora kassor och höga utdelningar.Med facit i hand går det också att konstatera att de som under fjolåret satsade på bolag med hög utdelning också i många fall gjorde bättre affärer än vad som syntes vid första anblicken. När Affärsvärlden kartlade 22 av de bolag som i slutet av februari 2000 hade en direktavkastning på mer än 5 procent, blev resultatet smått häpnadsväckande. Fram till sista december 2000 steg de kartlagda bolagens aktier i snitt med 25 procent, samtidigt som Affärsvärldens generalindex samma period föll mer än 25 procent.
Det går naturligtvis att argumentera för att detta var en engångshändelse:* Flera av bolagen på listan blev uppköpta.* Nio av bolagen på listan är fastighetsbolag och dessa steg generellt förra året.* Många av aktierna på listan är trygga aktier och investmentbolag som alltid är intressanta när marknaden kraschar, vilket den gjorde i fjol.* 1999 var utvecklingen den motsatta.
Unikt aktieår
Inget av ovanstående argument går att ha invändningar mot. År 2000 var på många sätt ett unikt aktieår. Men det kan lika väl vara så att det var 1999 som egentligen var ett unikt år. Hur många gånger i framtiden kommer Affärsvärldens generalindex att stiga med över 60 procent på ett år, vilket var fallet 1999? Förmodligen inte så många gånger.Det är också viktigt att inte glömma varför företagen väljer att dela ut mycket pengar:* Det går bra för bolaget.* Kassan är tillräckligt stor för att klara eventuella investeringar, varför en viss del av vinsten kan få tillfalla ägarna.* Stora engångsvinster, vilka uppstått genom realisation av anläggningstillgångar.* Starka balansräkningar.
I år kan dock börsbolagens utdelningar komma att hamna än mer i fokus. Utdelningarna förväntas nämligen slå rekord. Enligt prognosföretaget SME kommer 87 miljarder kronor att tillfalla aktieägarna 2001 i form av utdelning från de 51 största företagen, vilket är en ökning med 26 procent från i fjol. Och utdelningarna förväntas därefter fortsätta öka. Nästa år beräknas de landa på knappt 94 miljarder kronor och år 2003 är prognosen att hela 107,4 miljarder kronor ska regna över aktieägarna.
Att utdelningarna förväntas bli så stora kan tyckas märkligt sett i ljuset av att en konjunkturavmattning förmodligen står för dörren. Det finns flera möjliga förklaringar på fenomenet – till exempel att företagen inte känner av nedgången eller i alla fall inte är lika oroliga som aktiemarknaden i övrigt för konjunkturutvecklingen.
Signal till marknaden
Det kan också vara så att bolagen inte vill sänka utdelningen med tanke på de negativa signaler detta kan ge aktiemarknaden. Att år efter år öka utdelningen är en kraftfull signal om att allting står rätt till i företaget. Ett exempel är SKF, som höjer sin utdelning kraftigt, från 4 kronor per aktie till 5,25 kronor per aktie, trots att bolaget förväntar sig att konjunkturen ska bli sämre. Å andra sidan valde både Ericsson och H&M att behålla sina utdelningar på samma nivå som ifjol, eftersom år 2000 för båda bolagen kan karaktäriseras som ett mellanår.
Ytterligare en förklaring till vissa bolags höga utdelningar är att de senaste årens stora vinster i till exempel skogs- och verkstadssektorn inte använts för att bygga ut kapaciteten, vilket innebär att många bolag är överkapitaliserade.
Lönsamhet framför tillväxt
Enligt Affärsvärldens prognoser kommer lite mer än 30 bolag att i år lämna utdelningar som är större än 5 procent. Ytterligare ett 20-tal företag ger en direktavkastning på 4 procent, vilket är mycket bra. Ett normalt år borde nämligen börsen – enligt Affärsvärldens mening – stiga cirka 8 procent, det vill säga den riskfria räntan plus en riskpremie på 5 procent. Därmed är det starkt av så många bolag att kunna ge tillbaka så mycket kapital till aktieägarna.
Dock gäller det att komma ihåg att de höga utdelningarna också hänger ihop med aktiemarknadens flerårigt styvmoderliga behandling av en viss typ av bolag. Marknaden prioriterade länge – och gör i viss mån forfarande – tillväxt framför lönsamhet, vilket har inneburit att traditionella företag fått låga värderingar trots att företagen i sig utvecklats relativt bra. Därför är det i dessa bolag som utdelningarna är störst.
Låg fallhöjd
Ska man som enskild placerare då köpa vilken aktie som helst som ger hög direktavkastning? Knappast. Många bolag är alldeles för cykliska för att långsiktigt kunna ge bra utdelningar; stålbolagen och rederierna brukar ibland ge en direktavkastning på mer än 10 procent, för att året därpå helt slopa utdelningen eftersom bolagen drabbats av konjunkturnedgångar. Dessutom bör man inte enbart köpa en aktie med argumentet att direktavkastningen är hög, eftersom aktien enligt teorin ska falla lika mycket efter utdelningen.
Men en kombination av hög avkastning och andra egenskaper kan resultera i en bra portfölj med chans till bra värdeökning samtidigt som fallhöjden är låg. Affärsvärlden har plockat ihop ett förslag.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.