Drabbad av framgångssjukan

Efter att ha funnit stora fyndigheter på­börjades år 1963 utvinningen av naturgas från Groningenfältet utanför Nederländernas kust. Ganska snart blev export av den lönsamma naturgasen en stor del av den holländska ekonomin.

Men så började problem uppstå i andra delar av ekonomin. När Royal Dutch Shell exporterade naturgas tvingades utländska köpare att växla till sig holländska gulden för att kunna betala. Priset på den holländska valutan steg. Samtidigt som naturgasexportörerna hade god lönsamhet började övrig industri att få stora problem.

År 1977 myntade en journalist på tidningen The Economist uttrycket holländska sjukan för att beskriva problemet som uppstår när en viss industrisektors framgång driver upp valutakursen och kostnadsläget i hela landet, vilket i sin tur slår ut andra industrisektorer.

Frågan är hur policymakare ska behandla den holländska sjukan. I Norge har man försökt lösa problemet genom att låta merparten av pengarna från olje- och naturgasexport stanna i en fond som låter bli att växla pengarna till norska ­kronor. På så vis har norrmännen undvikit att den norska kronan förstärks på ett sätt som skulle slå ut resten av landets exportindustri.

Jag undrar om inte även Sverige har drabbats av holländska sjukan. Sverige har inte några stora oljefält, men vi har något annat som innebär stora inflöden av utländsk valuta: intäkter från globala bolag med säte i Sverige.

Samtidigt som svensk industriproduktion har minskat med nästan 25 procent sedan år 2008 och handelsbalansen har fallit till nära noll, så har det svenska bytesbalansöverskottet legat stabilt högt. Bytesbalansen mäter just skillnaden mellan inflöde och utflöde av kapital, medan handelsbalansen mäter skillnaden mellan export och import av varor från och till Sverige.

Hur kan det komma sig att vi har ett så stort överskott när det gäller hur mycket pengar som flyter in i landet samtidigt som vi exporterar allt mindre varor från Sverige? Svaret tycks ligga i att svenska bolag har valt att producera allt färre varor inom landets gränser, men samtidigt har fortsatt att växa utomlands. De vinster som skapas utanför landets gränser förs sedan hem till Sverige, och då uppstår ett rejält bytesbalans­överskott.

Medan Norges och Nederländernas off-shore-intäkter kommer från fossila bränslen, så verkar det alltså som om Sverige har stora off-shore-intäkter i form av svenska bolag som blir allt större på global nivå. De dollar, euro och yen som bolagen tjänar växlas sedan över till svenska kronor, och då uppstår ett köptryck som håller valutakursen uppe.

Symptomen på holländska sjukan är allvarliga i Sverige. Å ena sidan är svenska valutan undervärderad utifrån perspektivet att bytesbalans­överskottet är stort. Å andra sidan ter sig kronan rejält övervärderad med tanke på att exporten av svenska industrivaror fort­sätter att falla efter flera års nedgång, samtidigt som konkurrentländer som Tyskland och USA har hållit uppe varuproduktionen.

Den svenska kronan är alltså övervärderad sett utifrån hur konkurrenskraftig svensk varuproduktion är, men undervärderad sett utifrån hur stora kapitalflödena in i Sverige är.

Nederländerna undanröjde hotet från sjukan inte minst genom att gå över till euro. Norge har som sagt sin oljefond. Men i Sverige vill vi – av goda skäl – inte gå med i EMU och den svenska staten kan inte besluta över privata bolags vinster i utlandet. Att bota den här knepiga sjukan ter sig därför ovanligt svårt för Sverige. Men utan en bra diagnos är det svårt att bestämma behandlingsmetod.

Partietikett

Jag noterade att det härför­leden gjorts en undersökning av hur villiga människor är att dela med sig av politiska synpunkter och hållningar till personer man inte känner. Konservativa personer var minst benägna att dela med sig av sina politiska åsikter, och det har tolkats som feghet. Men att politik, religion och pengar är något konservativa personer undviker att diskutera med främlingar kanske snarare är ett utslag av artighet?