Dödsspiralen

Torsdag 19 mars. På den europeiska kontinenten sitter tre fastighetsprofiler i karantän. Sagax vd och storägare David Mindus i nordöstra Spanien, Nyfosas vd Jens Engwall i södra delarna av landet, och Fastpartners vd och storägare Sven-Olof Johansson sitter i karantän utanför Paris, Frankrike.

Ingen av dem får lämna hemmet utan giltiga skäl, som kan vara att handla mat eller gå till apoteket. Poliser patrullerar på gatorna och i Spanien bevakar ordningsmakten befolkningen med olika medel, bland annat med hjälp av drönare som flyger in över folks trädgårdar för att säkerställa att karantänen efterlevs som, av myndigheterna, anses vara nödvändig för att förhindra spridningen av covid-19.

Via telefon, videokonferenser och mejl nås fastighetsprofilerna av rapporter från Sverige och får veta hur deras hyresgäster – företag som drabbats av dramatiska fall i efterfrågan – hör av sig. Många är oroliga, några förtvivlade och ber om att få betala för en månad i taget i stället för ett kvartal.

Samtidigt följer de på avstånd svenska medias rapportering – om SAS som permitterar 10 000 anställda för att länder stänger sina gränser och för att folk inte vågar flyga. De läser om norske hotellkungen Petter Stordalen som storvarslar 44 procent av hotellkedjans totalt 17 000 anställda till följd av alla samhällsåtgärder mot coronaspridning. I Aktuellts studio får denna torsdagskväll Kerstin Hessius, sedan 2004 vd på tredje AP-fonden, frågan hur hon skulle beskriva läget.

– Det som händer nu är att det inte finns någon efterfrågan i någon bransch. Alla företag ägnar sig bara åt att skära kostnader, men de har inga inkomster över huvud taget. Konsekvenserna är att arbetslösheten stiger sekund för sekund, säger hon.

Hennes budskap är att det undantagsliknande tillstånd som Sverige och världen befinner sig i inte kan fortsätta. Genom att stänga ned samhällen och ekonomier för att hindra smittspridning kan vi vara på väg mot en katastrof som är ännu värre än den vi försöker undvika, vår reaktion på coronasmittan kan förstöra den svenska samhällsekonomin för en generation framöver, vi riskerar en depression med en arbetslöshet på 20 till 40 procent.

Hon får stöd av fastighetsprofilerna som sitter i husarrest på var sitt håll i södra Europa.

– Ingen kommer på sikt att kunna rädda företag som får sina marknader stängda, annat än ytterst temporärt. Företag klarar bara av att överleva en relativt kort period om den ekonomiska aktiviteten i samhället i praktiken avbryts, säger Sagax vd David Mindus till Affärsvärlden.

Precis som Kerstin Hessius efterlyser Mindus ett tidsschema för en återgång till ett normalläge, och att perioden fram till en normalisering hålls kort.

– I annat fall kommer många livskraftiga företag att gå under, vilket skulle vara en tragedi för medarbetare, deras familjer, de entreprenörer vars livsgärning blir slagen i spillror och för samhället i stort. Skadan på samhällets ekonomiska aktivitet är därför ett perspektiv som noga måste beaktas av myndigheterna, annars riskerar medicinen att vara värre är sjukdomen.

Jens Engwall, vd och storägare i fastighetsbolaget Nyfosa, är inne på samma linje.

– Jag är rädd att regeringarna i Europa och Sverige vidtar åtgärder som är oproportionerliga för att de känner sig pressade att visa handlingskraft.

Spanien, där alltså Jens Engwall mer eller mindre sitter inlåst, har gått betydligt längre än Sverige när det gäller att begränsa rörligheten. Här är det tillåtet att lämna hemmet bara för de mest nödvändiga aktiviteterna – som att handla mat och gå till jobbet om distansarbete inte är möjligt.

– Jag har militär utanför huset. Jag får gå ensam och handla i en liten affär som ligger hundra meter härifrån. När jag kommer dit står det säkerhetsvakter utanför med munskydd och handskar. Och så tittar de mig i ögonen och kontrollerar att jag inte har feber. Blir man godkänd får man plasthandskar och munskydd och instruktioner om att man inte får gå närmare någon annan människa än tio meter.

Men eftersom affären är liten så blir det svårt att hålla avståndet.

– Jag var där i förrgår och skulle köpa potatis. Alla stod runt grönsaksdisken och tittade på varandra. Vem var först? Vems tur var det att plocka grönsaker?

Jens Engwall tystnar i luren några sekunder medan han tycks återuppleva den absurda upplevelsen vid närbutikens grönsaksdisk. Sedan tar han ny sats och frågar sig:

Är detta proportionerligt?

Techprofilen Henrik Persson Ekdahl, som även han har hus i Spanien, beskriver en ännu mer bisarr situation.

För Breakit.se berättar Ekdahl hur han, plus ytterligare fem vuxna och några barn, hade samlats på ett barnkalas för en dryg vecka sedan. Plötsligt flög en drönare in över tomten och kort därefter hördes polissirener. Snart stod fyra poliser utanför dörren och beordrade alla gäster att omedelbart lämna huset och återvända hem.

Det låter absurt – som om delar av Europa plötsligt förvandlats till polisstater. Men restriktionerna motiveras bland annat av att särskilt utsatta riskgrupper ska skyddas. Det är behjärtansvärda beslutsgrunder som är svåra att argumentera emot, menar Jens Engwall. Inte desto mindre måste de ekonomiska konsekvenserna vägas in. Det handlar om vilken värld som väntar människor när coronaspridningen avtar.

I Aktuellt-intervjun varnar Kerstin Hessiu­s för att Sverige riskerar en allvarlig depression med massarbetslöshet. Hon jämför med Tyskland på 1920-talet, USA på 1930-talet, och säger i nästa andetag att alla dessa pengar som blåses ut – i kombination med nära noll efterfrågan – riskerar att leda till hyperinflation.

Några dagar innan Aktuellt-intervjun med Hessius har Frankrikes president Emmanuel Macron talat till nationen i ett direktsänt tal. Han har meddelat att rörelsefriheten utomhus ska begränsas kraftigt och att alla brott mot reglerna kommer att bestraffas.

– Den här perioden kommer att ha lärt oss mycket. Men dagen efter kommer inte att vara som förr. Vi kommer att vara starkare. Låt oss höja oss individuellt och kollektivt. Vive la République! Vive la France!

Men frågan är vad Macron menar med starkare.

I Frankrike – en bit utanför Paris – sitter Sven-Olof Johansson, vd i fastighetsbolaget Fastpartner, och ser hur restriktionerna försvagar åtminstone ekonomin och de franska företagen. Och bakom företagen står ägare som riskerar sina livsverk och anställda som riskerar sina jobb.

– Jag tänker ungefär som Kerstin Hessius. Man kan inte stänga ned en hel värld. Det stoppar upp alla flöden – finansiella flöden, komponenttillförsel. Allt stoppar upp.

Precis som Mindus och Engwall har Sven-Olof Johansson utegångsförbud.

– Vi får gå ut och motionera, gå ut med hunden, gå och handla mat eller mediciner. Men vi måste hela tiden ha intyg för allt. För att rasta hunden, gå till apoteket. Det finns särskilda formulär som ska skrivas på och bevittnas. Och nu börjar till och med livsmedelsförsörjningen påverkas på grund av att transporterna över gränserna inte fungerar normalt.

Sven-Olof Johansson tror att världen klarar detta tillstånd i fem eller sex veckor till.

– Sedan måste vi successivt börja lätta på restriktionerna. Tar det längre tid skapar vi alldeles för stora problem. Men om perioden inte blir längre än fem eller sex veckor tror jag faktiskt att vi kan klara oss undan gigantiska skadeeffekter och få igång ekonomin, säger han, och fortsätter:

– Flaskhalsen finns i vården. Vi har fått förfrågningar om vi har någon fastighet som är helt tom, ligger isolerad och som kan ställas till förfogande för intensivvårdsplatser. Jag tror att man kommer använda dessa veckor för att bygga upp intensivvårdskapaciteten framför allt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sedan släpper man successivt loss flödena.

Det egna företaget Fastpartner – Johansson äger 66 procent av kapitalet – märker framför allt av krisen i form av en dramatiskt sänkt aktiekurs. Den senaste månaden har A-aktien backat nästan 40 procent och D-aktien närmare 30 procent. Samtidigt menar Sven-Olof Johansson att exponeringen mot särskilt utsatta sektorer är liten.

– Vi har tittat på vad vi har för exponering mot hotell, mindre butiker exklusive matbutiker och restauranger. Den sektorn står för drygt 3 procent.

Vad säger dessa hyresgäster?

– Vi har en väldigt nära kontakt med alla våra hyresgäster och några har bett om att få betala en månad i förväg i stället för det normala – ett kvartal.

Även Andreas Wahlén, vd på NP3 Fastigheter, har kontaktats av oroliga hyresgäster. Fastighetsbolaget, med huvudkontor i Sundsvall, har fokus på kommersiella förvaltningsfastigheter.

– Många hör av sig och är oroliga, frustrerade och rädda. Tiden är knapp och vi försöker göra det vi kan, men ingen kan rädda den här situationen om det drar ut på tiden.

Vad bekymrar mest?

– Att inte veta när de ekonomiska hjulen kommer att börja rulla igen och osäkerheten för primärt småföretagarna och entreprenörerna, som också till stor del är vår kundbas.

Hur länge klarar ekonomin en sådan här nedstängning, enligt din bedömning?

– Det är en omöjlig fråga att svara på. Jag tror man klarar en något längre tid om man får besked om när ekonomin kan börja komma igång. Nu vet vi ingenting, kan inte planera och inte överblicka konsekvenserna.

Frågan är då om regeringen kommer att tvingas till en punkt där kampen mot smittspridningen måste vägas mot ekonomin. Den kände nationalekonomen och professorn i internationell ekonomi, Lars Calmfors, tror det.

”Avvägningarna kommer att ställas på sin spets framöver. Det kommer att bli en svår målkonflikt mellan å ena sidan drastiska åtgärder för att begränsa och fördröja smittspridningen och å andra sidan de mycket stora ekonomiska kostnader som dessa förorsakar”, skriver han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Och Lars Calmfors får stöd av en annan tung professor.

– Det är svårt att sätta ett datum, men det känns uppenbart att man inte kan ha en sådan här total nedstängning av ekonomin så länge till. Vi behöver snarast hitta rätt avvägning mellan värdet av olika åtgärder för att stoppa epidemin och kostnaderna de har för samhällsekonomin, säger Per Strömberg, som är professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, till Affärsvärlde­n.

Vissa debattörer inom näringslivet hävdar att en sådan avvägning vore cynisk, till exempel har den tidigare Scania-vd:n, och vd:n för Svenskt Näringsliv, Leif Östling sagt att han blir bedrövad över diskussioner där man ställer människoliv mot en lågkonjunktur.

Men David Mindus anser att Östlings resonemang är fel.

– Jag delar inte alls den uppfattning som Leif Östling gett uttryck för – att det skulle vara cyniskt att beakta effekterna för samhället i stort när man väljer metoder för att minska smittspridningen. Min uppfattning är att det är precis tvärtom. Eftersom vi vet att hög arbetslöshet medför betydande hälsorisker och överdödlighet, särskilt hos yngre, är det mycket viktigt att man klarar av att göra svåra avvägningar.