Diskret drama

När Catellas grundare och dåvarande ordförande Gunnar Rylander inledde styrelsemötet på Birger Jarlsgatan 6 i Stockholm i februari 2008 anade varken han eller de andra runt bordet hur mycket Rylander denna dag skulle skaka om konsultföretaget. Hela 17 års samarbete mellan Gunnar Rylander och Ingvar Kamprad skulle i princip vara till ända.

Gunnar Rylander, då 72, började känna sig gammal och planerade att dra sig tillbaka någon månad senare. Han hade redan rekryterat sin efterträdare som ordförande, Lars Bertmar, tidigare ordförande och vd för Carnegie.

Lars Bertmar var van vid en organisation full av egon och småpåvar som likt gapande fågelungar ständigt krävde högre lön, mer bonus och fler fringisar. Styrelsen trodde att han nog kunde passa Catella. För att lära sig bolaget hade han blivit styrelseledamot våren 2007.

Vid bordet satt även Staffan Ahlberg, som hade varit med när Catella föddes 1987 i Gunnar Rylanders berså vid villan på Hjortstigen i Stocksund och sedan dess varit styrelseledamot. Här satt också styrelseproffset Elisabeth Annell och den nye tillförordnade vd:n Christer Löfdahl.

Men den tyngste styrelsemedlemmen var utan tvivel Ingvar Kamprads mest betrodde tjänsteman, Per Ludvigsson, ordförande för Inter Ikea.

Inter Ikea hade kommit in som en räddande ängel i krisen i början av 1990-talet. När Gunnar Rylander grundade Catella övertygade han cheferna för Beijer Invest och det då Carnegieägda Custodia att finansiera bolaget. Vännerna Håkan Frisinger, tidigare vd för Volvo Personvagnar, och Jan Ekman, förste vice ordförande i Handelsbanken, satte sig i styrelsen.

Men i bankkrisen i början av 1990-talet gick både Beijer Invest och Custodia, som då ägdes av PK-banken, omkull och behövde sälja sina andelar i Catella.

Jan Ekman hade lösningen. Han var rådgivare till Ingvar Kamprad och frågade honom om han var intresserad. Kamprads Inter Ikea hade en mängd fastigheter, inklusive skog, och var en stor aktör på fastighetsmarknaden. Vid det laget hade Catella börjat bli stor som rådgivare i fastighetsaffärer, konsultbolaget kunde kanske passa in i sfären?

Ingvar Kamprad tackade ja. Inter Ikea köpte både Beijer Invests och Custodias poster i Catella. Totalt fick Inter Ikea 70 procent, resten ägdes av Gunnar Rylander och några nyckelpersoner, bland dem Ahlberg. Så småningom satte Catella upp stiftelsen The Catella Foundation i Nederländerna. Inter Ikea sålde huvuddelen av sina aktier till stiftelsen, men behöll 9 procent.

Inter Ikeas intåg var på alla sätt fantastiskt för Catella. Konsultbolaget kunde både få fräscha pengar av Inter Ikea och använda Ikeas goda namn i bankförhandlingar.

Redan från början tog Per Ludvigsson plats i Catellas styrelse. Gunnar Rylander och hans finansdirektör Johan Björklund blev goda vänner med Per Ludvigsson. Rylander, och framför allt Björklund, kunde när som helst lyfta luren och be Ludvigsson om mer pengar, små belopp, stora belopp, på kort sikt, på lång sikt. Och pengarna trillade in.

Men sedan maj 2007 var Per Ludvigsson inte längre vd i Inter Ikea, utan ordförande. Vd var i stället Hans Gydell. Han kom från möbelsidan och pratade ett helt annat språk, nämligen avkastningens. Han hade en gång i tiden varit Ingvar Kamprads personliga assistent och sedan finansdirektör för Ikea.

Medan Per Ludvigsson var en snäll, tyst och långsiktig gentleman som ogärna sade upp gamla relationer, var Hans Gydell en man som gillade att agera.

Hans Gydell upptäckte snabbt att moderbolaget Catella inte hade gett någon avkastning till Inter Ikea från två av Catellas tre huvudben, nämligen Catella Financial Advisory, som främst sysslade med rådgivning i stora fastighetsaffärer, och Catella Capital, som drev kapitalförvaltning och fondförvaltning. Totalt hade Catella Capital en portfölj på 31 miljarder kronor.

Och i det tredje benet, Catella Investments, som gjorde investeringar i olika bolag, var det Inter Ikea som stod för pengarna.

Totalt såg siffrorna för 2007 usla ut, de skulle stanna på minus 25 miljoner kronor efter skatt på grund av stora nedskrivningar.

Därtill hade Catella smutsat Ikeas ovärderliga varumärke genom en skandal med syntetiska optioner, så kallade syntar. I slutet av 2006 hade Skatteverket slagit ned på upplägget och upptaxerat runt 30 nyckelpersoner med 100 miljoner kronor.

Poängen med syntarna var att optionerna beskattades med 30 procent som kapitalinkomst i stället för med drygt 50 procents inkomstskatt som bonusar. Vissa personer på fastighetsrådgivningen hade dessutom helt snuvat Skatteverket på skatt genom att placera optionerna i kapitalförsäkringar i skatteparadiset Bermudas. Catella hade lovat att stå för upptaxeringen, med undantag för Bermudasupplägget.

Ytterligare ett irritationsmoment var att Hans Gydell inte gillade Gunnar Rylanders attityd. Gunnar Rylander hade blivit så van vid att pengarna rann från Inter Ikea till Catella det fanns de som tyckte att han hade tappat respekten för Kamprads bolag. Att han såg det mer som att han gjorde Inter Ikea en tjänst som tog hand om Kamprads pengar.

– Jag vill bestämt ta avstånd från påståendet att jag inte hade respekt för Ikea och Ikeas pengar, säger Gunnar Rylander till Affärsvärlden i dag.

Samtidigt hade Hans Gydell bestämt sig för att sätta sin egen prägel på Inter Ikea. Bolaget skulle framöver främst investera i köpcentrum, men Gydell hade även planer för Catella.

Inför det ödesdigra styrelsemötet i Catella i februari 2008 var situationen den att Hans Gydell beslutat sig för att köpa Catellas investeringsverksamhet, inklusive Catella Investments, som bland annat äger Duka.

Affären var logisk, pengarna som investerades kom i form av lån från Inter Ikea och Catella hade inte råd att driva en sådan verksamhet vid en börsnedgång.

Gunnar Rylander hade tvekat, skulle han verkligen sälja? Catella var ju hans hjärta och Investments var en viktig del. Nå, till slut hade han gått med på att inte motsätta sig försäljningen.

Ledningen hade länge jobbat med att sy ihop affären. Vintern 2008 fattades bara ett klubbslag i styrelsen.

När styrelsen väl var samlad den där februaridagen 2008 och ledningens förslag till försäljning togs upp som en punkt på dagordningen, tog Gunnar Rylander ordet. Plötsligt gjorde han, på sitt vanliga diplomatiska vis, klart att han nog inte tyckte att det var en god idé i alla fall. Det var uppenbart för de andra att Rylander faktiskt hade ändrat sig. Vissa trodde att Gunnar Rylanders omdöme grumlats av hans ålder.

För de flesta i styrelsens kom Rylanders kovändning som en överraskning. Huruvida Per Ludvigsson kände till den är oklart. Dagen före styrelsemötet hade Ludvigsson som vanligt flugit till Stockholm för att äta middag med Rylander. Det är möjligt att Rylander redan då visade tecken på att ha ångrat sig.

Därtill hävdar två av Affärsvärldens källor att Lars Bertmar hade satt en så saftig prislapp på investeringsbitarna att många uppfattade den som löjlig. Andra påstår att detta inte stämmer.

Nå, på mötet lär ingen ha höjt rösten, även om förvåningen var stor. Ludvigsson är inte typen som tappar humöret och i vanliga fall inte Hans Gydell heller.

Men när Per Ludvigsson kom tillbaka till Inter Ikea i Waterloo söder om Bryssel och rapporterade om mötet förvandlades Gydell till en lavasprutande vulkan.

Va? Här hade Inter Ikea snällt finansierat detta löjliga spretiga lilla konsultbolag år ut och år in. Inte hade Inter Ikea tjänat något på Catellas starkaste ben, fastighetsrådgivningen, heller. Fastighetsrådgivarna hade sytt ihop affärer för 800 miljarder kronor sedan starten 1992, men det var de anställda som hade delat på nästan hela vinsten.

Och nu skulle först styrelsen ha fantasisummor för att sälja just den del som Inter Ikea lagt in mest pengar i och sedan plötsligt vägra sälja. Vadå inte sälja? Ett avtal var ett avtal, även om det var muntligt. (Gunnar Rylander förnekar i dag för Affärsvärlden att det fanns något avtal.)

Dessutom insåg Hans Gydell först nu vidden av syntarna: Om Catella förlorade rättsprocessen och syntarna räknades som lön kunde Catella bli tvunget att betala flera hundra miljoner kronor, dels för att täcka medarbetarnas upptaxering och dels i sociala avgifter till Skatteverket.

Hans Gydells order var: Skruva åt pengakranarna helt. Vi tar ut alla våra pengar ur Catella.

Så lätt gick det dock inte. Dels fanns en del av Inter Ikeas pengar bundna i fonder och kunde inte tas ut. Och dels fanns de investerade i börsnoterade aktier. Men allt som skvalpade löst rann tillbaka till Bryssel i ilfart.

Inter Ikea var dock fortfarande delägare. På Catellas stämma våren 2008 avgick som planerat Rylander som ordförande. Samtidigt sålde Rylander och Johan Björklund sina 10 respektive 5 procent i bolaget till The Catella Foundation. Sedan dess äger stiftelsen 91 procent och Inter Ikea 9 procent i Catella.

Det har spekulerats i vem som är stiftelsens förmånstagare.

– Stiftelsens enda förmånstagare är Catella självt, säger Catellas nuvarande vd Christer Löfdahl.

Som enda fysiska huvudägare skulle Inter Ikea tvingas rädda Catella våren 2009. Ingvar Kamprad ville inte fläckas av en konkurs.

Men låt oss först ta en titt på vad det var för bolag som Inter Ikea ägde.

“Liten kedja”

När Gunnar Rylander och Staffan Ahlberg sommaren 1987 spånade om att starta ett bolag i Rylanders berså hade båda stor erfarenhet.

Gunnar Rylander hade vuxit upp i Herrljunga i Västergötland och pluggat på Chalmers. Direkt efter examen hade han börjat på konsultbolaget Ekonomisk Företagsledning (EF) där han 1974 blev vd. Ungefär samtidigt som Rylander hade utsett Staffan Ahlberg till chef för EF:s IT-verksamhet hade brittiska PA Consulting Group, ett av Europas största konsultbolag, köpt EF.

PA hade förskräckts av IT-divisionen där programmerare utan akademisk utbildning jobbat – många i skägg, polotröjor och träskor. PA-cheferna hade kallat Ahlberg till London och det hade inte hjälpt att han som vanligt burit kostym och slips. De ville inte ha något med nördarna att göra.

Staffan Ahlberg och hans kollegor fick köpa ut divisionen, som döptes till IBS och senare börsnoterades.

Gunnar Rylander hade blivit ordförande i IBS, men fortsatt på PA. Så småningom hade han fått flytta till London som chef för hela Europadelen och därpå blivit arbetande ordförande för hela bolaget.

När Gunnar Rylander satt i bersån med Ahlberg hade han slutat på PA efter totalt 23 år och bosatt sig i Stocksund norr om Stockholm.

Duon hade nu en idé om att starta ett investmentbolag som skulle investera i kunskapsföretag. Rylander hittade så småningom namnet Catella, “liten kedja” på latin.

Nu kom Gunnar Rylander mycket stora kontaktnät väl till pass. Rylander hade alltid lagt ner tid på sitt nätverk, något han anser är a och o för att lyckas. En av Affärsvärldens källor kallar honom cocktailbankir, en person som är bra på att mingla och skapa kontakter.

Som nämnts fick Gunnar Rylander både finansiärer och tunga namn till styrelsen. Själv är han inte mycket för detaljer, kolumner och siffror så han satte sig som ordförande. Men när den andra vd:n på posten avled i hjärtinfarkt tog han över rorkulten.

Ända från början körde Rylander på. Han lade till det ena helt fristående bolaget efter det andra. Tanken var att låta en mängd bolag växa, se vilka som blev något och lägga ned de andra.

Snart bestod Catella av en mängd små entreprenörsdrivna bolag, som delvis ägdes av personalen. Entreprenörerna i dotterbolagen var ofta egensinniga och självständiga. Sanningen att säga var de i många fall svårhanterliga primadonnor.

Men Gunnar Rylander är en man vars stora skicklighet ligger i hans smidiga sätt att hantera personer och se affärsmöjligheter. Samtidigt som han lade till nya länkar i kedjan lyckades han få de flesta att hålla sams och någon gång ibland även samarbeta mellan bolagen – en bedrift som inte ska underskattas.

Det är de många primadonnorna som både skapat bolaget och orsakat konvulsioner i företaget. Men vi återkommer till revirpinkandet, revolutionerna och pengabråken.

Under årens lopp dök många bolag in under Catellas paraply, men endast ett fåtal blev stora. Catella fick tre ben: Financial Advisory, Capital och Investments.

uppror

En dag år 2002 tågade en grupp upprörda personer från kapitalförvaltningen in på Gunnar Rylanders rum och krävde att styrelsen skulle peta chefen för Catella Capital, Bo Pettersson.

Gruppen, som leddes av bland andra Frans Wehtje, hävdade att Pettersson gjorde att de andra inte fick lysa.

– Man får välja, antingen får man vara operadirektör eller primadonna, säger en av Affärsvärldens källor.

I bakgrunden fanns dock det här med delägarskap. Gunnar Rylander hade glidit in på ett strategimöte med styrelsen i Catella Capital en höst i slutet av 1990-talet och meddelat att strategin, med Ingvar Kamprads goda minne, var ändrad.

Entreprenörerna skulle helst ha stort ägande i bolagen och de olika döttrarna skulle sikta mot börsen. I Catella Capital fick personalen köpa 34 procent, storkunderna tennisstjärnan Stefan Edberg och Fredrik Svensson på Arvid Svensson Invest fick köpa 30 procent medan Catella fick 36 procent.

Bo Petterson hade varit med om att grunda Mariegården, ett bolag som Catella köpte år 1995 och som utgjorde basen i Catella Capital, och hade 10 procent i Catella Capital. Något som stack vissa i ögonen.

Bakom sten- och glasfasaden på Catellahuset på Birger Jarlsgatan 6 i Stockholm döljs kanske Sveriges största girighet. En person som jobbat på bank tidigare anser att habegäret i banksystemet förbleknar jämfört med det ständiga månandet om den egna vinningen på Catella.

Andra menar att det är självklart att entreprenörerna vill ha en stor andel av det de själva varit med om att bygga upp.

Vilken vinkel man än väljer att se det ifrån kan man konstatera att pengar är en stor orsak till de återkommande bråken på Catella.

Situationen på kapitalförvaltningen löstes genom att Bo Pettersson blev petad snett uppåt, till ordförandeposten i Catella Capital. Men när strategin ändrades våren 2003 (mer om det senare) blev många på Catella besvikna. Döttrarna skulle inte noteras. Dörren stängdes för lukrativ aktieförsäljning via börsen.

Bo Pettersson och kollegan Henrik Strömbom hoppade av och startade Case Asset Management med en handfull personer från Catella. Med sig tog Bo Pettersson Stefan Edberg och Fredrik Svensson, kunder som han jobbat med ända sedan tiden på Mariegården. H&M:s huvudägare Stefan Persson finansierade också bolaget.

Även Frans Wehtje hoppade av och startade Strand Kapitalförvaltning.

Stämningen på Catella Capital var rätt kaotisk efter avhoppen och i april 2004 kom Stefan Widenfelt in utifrån och blev chef för Capital. Han lyckades lugna ned folk.

Men samtidigt var det bråk i moderbolaget Catella. När Gunnar Rylander år 2003 ville dra sig tillbaka till ordförandeposten klev hans finansdirektör Johan Björklund fram. Björklund indikerade att han gärna ville ha vd-jobbet.

Johan Björklund hade börjat på Catella år 1988 och sedan början av 1990-talet hade han varit Gunnar Rylanders högra hand. Han hade haft hand om all ekonomi och juridik. Johan Björklund sägs ha varit oerhört kreativ, särskilt när det gäller komplicerade bolagskonstruktioner. Allt gick ut på att Catella, likt Ikea, skulle betala så lite skatt som möjligt. Få förstod de snåriga uppläggen och Johan Björklund var nästan oumbärlig.

Problemet var att flera av de tongivande primadonnorna ansåg att Johan Björklund var fyrkantig i sitt sätt. Dessutom tyckte de att han lade sig i för mycket och att det var svårt att förstå vad han egentligen sade.

En annan möjlig vd var Johan Ericsson, chef för Financial Advisory. Han jobbade sida vid sida med Lennart Schuss. Medan Lennart Schuss var en oerhört social frispelare som genererade affärer, så var Johan Ericsson den borne chefen. Han var en systematisk arbetsmyra som gillade att ha god kontroll. Dessutom hade han förmågan att stryka primadonnorna medhårs och uppmuntra dem, vilket de behövde för att jobba hårt. Duon hade grundat det bolag som blivit Catella Financial Advisory.

Egentligen talade allt för Johan Ericsson som vd, men ledningen var rädd för att förstöra Catellas starkaste ben, fastighetsrådgivningen på Financial Advisory.

Dessutom var Gunnar Rylander och Johan Björklund vänner. Gunnar Rylander sålde till och med sin villa i Stocksund till Björklund. Men det som fällde avgörandet sägs ha varit Johan Björklunds goda relation med pengakällan, det vill säga Per Ludvigsson.

Den 1 januari 2004 fick Björklund ta över vd-posten.

– Uppdraget från styrelsen var att återskapa Catellas lönsamhet, genom utveckling av existerande bolag och genom att tillföra nya verksamheter. En speciell utmaning var Financial Advisory, som under en följd av år inte lämnat någon avkastning samtidigt som bonusbetalningarna hela tiden ökade och vissa år översteg 100 procent av resultatet, säger Johan Björklund.

Men Johan Björklund fick det inte lätt. Redan från början bestämde sig flera finansstjärnor för att ignorera Johan Björklund för att i stället fortsätta att prata med Gunnar Rylander.

– Vi brydde oss aldrig om honom, han jobbade ju inte i vårt bolag, säger Lennart Schuss, prima primadonna på Catella Financial Advisory.

Lennart Schuss har utnämnts till en av Europas bästa affärsmän inom fastighetsbranschen av tidningen EuroProperty.

Inte ens Gunnar Rylander hade någonsin lyckats tygla det så framgångsrika Financial Advisory. Bolaget hade alltid haft kodlås på dörrarna som bara den egna personalen kunde passera.

De problem med revirtänkande, självförhärligande och pengabråk som hela tiden funnits ute i bolagen, men hanterats av Rylander, hamnade nu i styrelsen. Medarbetarna rundade Björklund.

Inte blev det hela bättre av att Johan Björklund bytte namn på moderbolaget från Catella Holding till Catella AB och försökte få det hela att mer likna en koncern. Han ville att de olika delarna skulle samarbeta bättre. Men hela ersättningsstrukturen byggde på att det för personalens bankkonton bara var viktigt hur den egna enheten gick, så något samarbete var inte många intresserade av.

Dessutom fortsatte strömhoppen. Det största avhoppet skedde på Financial Advisory, där en grupp personer, ledd av chefen Tom Lindahl, hoppade av 2007. De startade fastighetsrådgivaren Tenzing året efter.

– Jag förstod ingenting. De var som mina barn, säger Lennart Schuss om avhoppet.

– Barn som han gav 20 kronor i veckopeng, kontrar en person med inblick i vad som hände.

Sanningen är att “barnen” snarare tjänade miljontals kronor. Men visst, Lennart Schuss, Johan Ericsson och Ando Wikström är de tongivande stjärnorna på Financial Advisory. I deras skugga sägs ingen annan kunna växa sig stor. Grundarna Schuss och Ericsson har också haft störst ägarandel och därmed fått stora delar av vinsten.

– Vi har byggt upp det här bolaget och vi tycker att det är rimligt att vi ska ha en stor andel, säger Lennart Schuss.

Konkurshotet

våren 2003 steg Ingvar Kamprad in på Catellas huvudkontor, där den röda och vita Catellaflaggan som vanligt vajade från taket.

Hans budskap var att Inter Ikea skulle använda sig mer av Catella. Gunnar Rylander och Johan Björklund skulle starta nya projekt tillsammans med Inter Ikea under Catella Investments paraply. Nu rörde det sig inte längre om att köpa konsultbolag och idén att notera döttrarna var alltså död.

Rylander och Björklund rekryterade stjärnanalytikern Annika Espander Jansson för att driva Catella Healthcare, en enhet som skulle investera i vårdsektorn.

Året därpå, när Björklund blivit vd, lockade Catella över Gunnar Selving från Handelsbanken Capital Markets för att leda Catella Retail och Joachim Berner, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen, för att chefa för Catella Media. Båda bolagen skulle egentligen främst sy ihop affärer i sina respektive sektorer.

Men när Gunnar Selving var nere hos Inter Ikea i Bryssel träffade han Ingvar Kamprad som blev så förtjust att han lät Selving och hans kollega starta en fond inom butikssektorn, Alipes. Där skulle Inter Ikea och Ikano stå för pengarna. Att Ingvar Kamprad snodde folk från Catella sågs inte med blida ögon av Catella, som ju var ett kunskapsföretag och beroende av stjärnor. Alipes äger bland annat Synsam.

Inter Ikea påstås ha gett både Espander Jansson och Selving en påse med 100 miljoner kronor för att investera.

– Om det gick dåligt stod Inter Ikea för nedsidan, om det gick bra hamnade en del av uppsidan hos Catella, säger en person med inblick.

År 2006 startade Johan Björklund och Gunnar Rylander dessutom förmögenhetsförvaltning åt välbeställda privatpersoner.

Men vid det laget var den fyrkantige Johan Björklunds dagar som vd räknade. Hösten 2007 slutade han, för att styrelsen ansåg att han hade mörkat vissa riskåtaganden, enligt en av Affärsvärldens källor.

När Hans Gydell på Inter Ikea i februari 2008 fick nog av tjafset med Catella hängde de olika bitarna inom Investments i luften.

Så småningom lades förmögenhetsförvaltningen och Media ned, medan Health Care bestod i Inter Ikeas regi. Marknaden var inte bra för förmögenhetsförvaltning och Media hade gjort få affärer, en var då Media hjälpte Catella Investments att köpa och sälja E+T förlag som bland annat ägde Affärsvärlden.

Den 15 september 2008 exploderade finanskrisen med Lehman Brothers krasch. I princip skedde inga fastighetsaffärer längre eftersom bankerna vägrade att låna ut pengar. Det i sin tur slog hårt mot Catella.

För att parera sålde Catella sitt legendariska huvudkontor till fastighetsbolaget Humlegården. Från denna fyrkantiga koloss nära Dramaten i Stockholm styrde Anders Wall på 1980-talet en rad börsbolag. År 1993 köpte Catella byggnaden för 165 miljoner kronor.

Catella gjorde misstaget att inte byta stammarna i huset från 1963 i tid. Sommaren 2007 kom först en översvämning i en stam som ledde till fuktskador och totalrenovering. När allt var sanerat och inflyttningsklart hösten 2007 märkte en medarbetare som satt sig för att jobba över i ett tomt rum att det droppade från innertaket. En diskmaskin hade monterats fel och plan fem, sex och sju hade dränkts i vatten. Catella fick lägga ned stora pengar på saneringarna.

Försäljningen av fastigheten, som sägs ha varit värd 400-450 miljoner kronor, räckte inte för att rädda Catella.

Våren 2009 spelade Catella ut sitt trumfkort gentemot Inter Ikea: Om vi inte får pengar riskerar vi att gå i konkurs. Ingvar Kamprads Inter Ikea ville absolut inte bli förknippad med en konkurs. Därför köpte Inter Ikea Catella Investments i maj 2009, för ett okänt belopp. Ett drygt år efter schismen om Investments köpte alltså Inter Ikea bolaget i en räddningsaktion.

Med pengarna kunde Catella bland annat göra en nyemission i Catella Financial Advisory. Vid det laget hade de syntetiska optionsprogrammen äntligen förfallit och bytts ut mot direktägande för personalen. Johan Ericsson, Lennart Schuss och Ando Wikström ägde 49 procent av Financial Advisory, som bestod av en svensk och en internationell del. I den svenska delen ägde i sin tur de anställda 40 procent. Catella ägde resten.

När det var dags för nyemission ville personalen, som både var storägare och hade tjänat åtskilliga miljoner på bolaget under årens lopp, inte ställa upp. De blev så utspädda att Catella nu äger 99,98 procent av Financial Advisory.

Den stora frågan är nu hur det ska gå för Catella i framtiden.

Dalmasen

Borlängekillen Christer Löfdahl, iklädd knallorange slips och matchande Swatchklocka, visar power point-bilder för Affärsvärlden. Så här ska framtidens Catella se ut.

Vi sitter i ett av de många konferensrummen på plan 6 i Catellahuset. I receptionen finns ett jättelikt foto av Stockholms innerstad och på väggarna i korridorerna hänger bevis på avslutade fastighetsaffärer, många i miljardklassen, inramade i A4-format i tre rader över varandra. Allt påminner om hur framgångsrikt Catella har varit på fastighetsrådgivning, med 30 procent av den svenska marknaden och verksamhet i som mest 17 länder, numera 15.

När Johan Björklund slutade hösten 2007 fick finansdirektör Christer Löfdahl bli tillförordnad vd och sedan ordinarie. Tidigare hade Christer Löfdahl bland annat varit vd för försäkringsmäklaren Max Matthiessen.

– Catella är i dag väldigt annorlunda än för två år sedan, säger han.

Under Christer Löfdahls och Lars Bertmars ledning har Catella minskat personalen från 430 till 350. Den senaste som fick sparken var Stefan Widenfelt, chefen för Catella Capital.

På ett styrelsemöte i Catella Capital morgonen den 21 augusti i år fick Lars Bertmar nog av Stefan Widenfelt. Trots att Capital visat bra resultat i år när börsen gått upp ville Lars Bertmar se större visioner. Bertmar lät styrelsen stanna kvar efter mötet och det beslutades att Widenfelt skulle bort. Lars Bertmar talade om det för Widenfelt efter lunch och de båda informerade tillsammans personalen.

En annan viktig förändring som ledarduon Bertmar/Löfdahl infört är att de satt det tidigare ledordet “entreprenörskap” inom parentes.

– Det entreprenörskap som avsågs finns inte kvar. Vi plockar inte in personer som utvecklar nya verksamheter längre. Dagens Catella skiljer sig från det Gunnar Rylander ville bygga upp. Han ville ha en industrikonsult och var nog inte helt överlycklig över att det blev ett finansbolag. Visionen i dag är att bli ett rent finansiellt investmentbolag, säger Christer Löfdahl.

Men några krafttag mot primadonnorna tänker han inte ta.

– Johan Björklund ville bygga en koncern, vi ska inte bygga en koncern, säger Christer Löfdahl.

Nej, det är kanske bäst. Så här säger Lennart Schuss om Christer Löfdahl:

– Han är inte min chef, det kan man inte säga. Catella består av ett antal entreprenörsdrivna bolag med ett passivt ägarbolag.

Christer Löfdahl säger att hans uppdrag är att städa: att få en tydlighet i den komplicerade, skatteminimerande legala strukturen, att avveckla resterna av investeringsportföljen, att sänka driftskostnaden för den centrala enheten, att stödja lönsam verksamhet och att avveckla olönsamma enheter och att bevaka turerna runt de syntetiska optionerna.

– Städarbetet kommer att ta ett till ett och ett halv år, säger han.

Catella ska fokusera på sina två återstående ben, Catella Capital, med kapitalförvaltning och fondförvaltning, och Catella Financial Advisory med främst fastighetsrådgivning.

Men vissa viskar att Christer Löfdahl ska sälja ut de båda återstående stora delarna och avveckla Catella.

Det går redan rykten i Stockholm om att investmentbanken Carnegie är intresserat av att ta över fastighetsgänget på Financial Advisory.

– Det har pratats om det, men det förs absolut inga förhandlingar, säger Christer Löfdahl.

– Inter Ikea kommer säkerligen inte att kvarstå som ägare över tiden, men det är en helt annan sak än avveckling av hela verksamheten. En god gissning är att de två huvuddelarna Capital och Advisory blir kvar, säger han.

Men naturligtvis kan nyckelpersoner själva välja att hoppa av.

Även om det är Christer Löfdahls mål är det inte säkert att han når dit om synt-minan briserar under hans fötter. Catella har förlorat mot Skatteverket i första instans, målet är nu i kammarrätten. Catella har tvingats betala runt 150 miljoner kronor till Skatteverket i avvaktan på kammarrättens beslut. Totalt står flera hundra miljoner kronor och Catellas existens på spel. Syntarna riskerar att fälla bolaget.

– Vi är övertygade om att vi har gjort rätt och att vi vinner, säger Christer Löfdahl.