Direktörsliv på landet

Det är vaktombyte på godsen och gårdarna. Adeln flyttar ut och in flyttar i stället en ny form av adel. Anrika släkter som Wrangel, Staël von Holstein, Bonde, de la Gardie och Tersmeden, har sedan länge lämnat flera av sina ståtliga herresäten, och lämnat företräde för nestorer i näringslivets toppskikt och avdankade statsmän.
Statsminister Göran Perssons och Anitra Steens omskrivna nyförvärv i Södermanland för 12,5 miljoner är det senaste exemplet på en svensk makthavartradition. Framför allt är det direktörer som Claes Dahlbäck, Lars Ramqvist, Bengt Braun och Melker Schörling som visat vägen på senare år.

En av näringslivets nyaste herrgårdsägare är Anders Segenmark, vd för, grundare av och tidigare storägare i det börsnoterade kortföretaget ACSC. Han köpte för några månader sedan Kevinge gård i Danderyds kommun för 25,5 miljoner kronor. Det är förvisso inte en jord- och skogsfastighet, utan har endast ett hektar tomt. Själva boningshuset får ändå ses som ett typexempel på en byggnad som kan jämföra sig med bättre herrgårdar på landet.

– Vi har bott i en villa i Sollentuna, men ville ha en annan typ av boende, fast som ändå var nära till Stockholm. Det är sällan den här sortens byggnader blir till salu, säger han och berättar att flyttlasset går i maj.

De som köper en jord- och skogsbruksfastighet köper i själva verket ett företag och det som beskattas är endast tomtmarks- och bostadsbyggnadsvärdet, alltså den privata bostaden. Resten av tillgångarna beskattas inte. Följden blir att ägaren behöver betala endast en försvinnande liten del av fastighetens taxeringsvärde i fastighets- och förmögenhetsskatt.

Ser man till Claes Dahlbäck och andra direktörer med herrgårdar så tar de inte upp någon förmögenhet i deklarationen, trots att de tjänar tiotals miljoner per år.

Investors ordförande Claes Dahlbäck tjänade 2002 37 miljoner kronor men största delen, 20 miljoner kronor, investerade han i sin herrgård, vilket innebär att han slipper förmögenhetsskatt på beloppet.

Claes Dahlbäck har tidigare sagt:
– Det ser fånigt ut att jag inte har någon förmögenhet.

Herrgårdarna går inte av för hackor. Det är stora summor pengar som direktörerna slantar upp. Claes Dahlbäck betalade 39 miljoner kronor för Rävsnäs kungsgård, Lars Ramqvist betalade 14 miljoner kronor för Näsby slott och säteri, och Melker Schörling betalade 32 miljoner kronor för Edeby herrgård.

Tittar man i backspegeln så visar det sig att prisutvecklingen för gods och herrgårdar varit mycket gynnsam.

– Jag tror att de kommer att ha en stabil och positiv utveckling även framöver, säger Jens Agensjö, jägmästare och fastighetsmäklare på mäklarfirman Areal som specialiserar sig på jord- och skogsbruksfastigheter.

Priset per hektar i Mellansverige har skjutit i höjden de senaste decennierna. I snitt låg det på 8 000 till 10 000 kronor per hektar på 1970-talet för att på 80-talet ha stigit till 20 000 kronor. På 90-talet låg det på 30 000 kronor och nu på 2000-talet ligger det på 40 000 kronor per hektar och uppåt. I Skåne, där jorden är bördigare, är hektarpriset än högre.

– Den största värdeökningen skedde i samband med att regleringen kring köp och försäljning av jord- och skogsbruksfastigheter började luckras upp under 80-talet. Den väldigt kraftiga värdeutvecklingen som ägt rum de senaste 20 till 25 åren kommer nog inte igen. Jag tror dock att det kommer att finnas ett fortsatt stort intresse från direktörernas sida och andra rika människor att bo på herrgårdar, säger Jens Agensjö på Areal.

Det är inte bara hektarpriset som skjutit i höjden och som gjort att många direktörer fått se sina investeringar i lantbruksegendomarna stiga i värde. Skogskonjunkturen varierar och just nu är det stor efterfrågan på timmer och delvis på massaved eftersom sågverksnäringen går för högtryck.

De som väljer att avverka en del av skogen kan tjäna sig en ordentlig hacka. Priset på skog räknas i kronor per fast kubikmeter och ligger på mellan 250 och 350 kronor. Omräknat innebär det att skogspriset hamnar på cirka 35 000 kronor per hektar. Melker Schörling har 2 200 hektar skog, vilket skulle innebära att den har ett värde på 77 miljoner kronor. Det ska ställas i relation till att han köpte Edeby herrgård för 32 miljoner kronor i början på 1990-talet.

Dagens godsherrar kan också glädja sig åt skattelättnader. I mitten av 1990-talet infördes en särskild skattebestämmelse för hus som är större än 400 kvadratmeter och som är byggda före 1930 och som ligger på en jord- eller skogsbruksfastighet. Personer som äger gods och herrgårdar kan välja mellan att ta upp huset som privatbostad eller som en näringsfastighet i deklarationen.

Den som tar upp det som en näringsfastighet får ta upp det som en skattepliktig förmån, men å andra sidan är alla kostnader för underhåll, drift och renovering avdragsgilla. Även fastighetsskatten får dras av.

– Detta är inte vanliga villaägare förunnat, och kan vara väldigt förmånligt, säger Björne Sjökvist, skattedirektör på Skatteverkets huvudkontor.
Skatten kom till som ett incitament för att underlätta för dem som bor på så kallade kulturarv. Ofta nedgångna mangårdsbyggnader har i princip varit omöjliga att renovera på grund av att det är så dyrt. Med den nya skattelagen har lagstiftaren velat underlätta för ägarna att renovera ofta historiskt ovärderliga byggnader.

Utan att direktörerna själva vill erkänna det så finns det säkerligen en annan aspekt på att de köper de fina godsen och herrgårdarna. Den här sortens boende befäster deras ställning som de absoluta topparna i samhället. Det beteendet går många hundra år tillbaka i tiden.

Traditionellt har det varit så att de med makt vill befästa den med att göra den synlig. Historiskt har det skett genom att de skaffat sig väldiga bostäder. Exempelvis lät fältmarskalk Carl Gustaf Wrangel bland annat bygga Skokloster i Mälaren och Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm på stormaktstiden.

– Historiskt syntes makten bäst om man byggde ett slott eller ett stenhus. De som i dag köper den sortens boende etablerar sig inom samhällseliten, och får ett kvitto på framgång, säger Peter Ullgren, som forskat på herrgårdskulturen vid historiska institutionen på Lunds universitet.
Enligt Gudrun Andersson, forskare i historia vid Uppsala universitet, är det ett sätt för direktörerna att manifestera sin position genom att bo på ståliga herrgårdar på landet.

– Det finns ett stort symbolvärde i att köpa en herrgård. De agerar på samma sätt som adeln gjorde för flera hundra år sedan, säger hon.

Trenden har pågått under några decennier och de första direktörerna som intog godsen var Hans Rausing som förvisso flyttade till Storbritannien av skatteskäl och köpte Wadhurst Park i Sussex utanför London.

Finansmannen Erik Penser följde efter och flyttade till Compton House utanför Swindon på 1970-talet. Här hemma var en av dem som gick i bräschen för att flytta ut till tjusiga herrgårdar finansmannen Anders Wall, som köpte Starfors säteri i Heby i Uppland där han bor kvar än i dag.

– Jag kommer från landet. Jag växte upp på en liten gård och jag kände ett starkt behov av att knyta åter till rötterna. Det är en härlig känsla att kunna vandra runt på sin egen jord, säger Anders Wall som köpte Starfors säteri på 1970-talet.Att tänka på när du köper ett gods eller en herrgård.

Läge. Gods och herrgårdar i Södermanland, Östergötland och Uppland har historiskt varit en god investering och lär så förbli på grund av närheten till Stockholm. Samma princip gäller även för fastigheter i anslutning till andra större städer. Välj en fastighet som är naturskönt belägen och som är historiskt intressant.

Skog. Välj en skogsdominerad fastighet framför en jordbruksdominerad. Skog är lättare att förvalta. Skog är dessutom en stabil tillgång. Jordbrukmarken är beroende av EU-politik.

Jakt. Välj en skogs- och jordbruksfastighet som har goda jaktliga förutsättningar, där inte vägar och järnvägar korsar markerna.
Källa: Jens Agensjö, Arealv