Dimhöljt puderparadis

Tillvaron på en ski-lodge i de kanadensiska Klippiga bergen påminner – kan man föreställa sig – om livet i ett kloster. Om­världen är i stort sett bortkopplad. Ingen mobiltäckning. Ingen tv. Ingen telefon. Bara en tålamodsprövande svag internetuppkoppling som inte släpper igenom mycket mer än de nödvändigaste mejlen. Och män som är ute efter sällskap av det motsatta könet har hamnat fel. En kvinna och 29 män gästar lodgen den vecka då Affärsvärlden är på besök.

Dagarna följer ett strikt schema som under de första dygnen är snudd på monotont, men som snart känns både tryggt och rogivande. Jet-laggade européer går gärna upp vid fem sex för att läsa, arbeta och mejla ett par timmar i loungen, det enda stället med wifi. De flesta deltar i ett halvtimmes långt stretching-pass före frukosten klockan 8. Maten på lodgen är rustik, genomgående utmärkt och riklig, av skäl som vi återkommer till strax.

Klockan 9 lyfter helikoptrarna med de första grupperna. Den här lodgen har två som rymmer fem skidåkare och en guide, plus piloten förstås. Helikoptrarna flyger hela dagen, med ett kort uppehåll för lunchen som intas på 20–30 minuter i backen. Den sista gruppen landar vid lodgen när det skymmer runt halv sex. Då serveras snacks, sedan är det avkoppling i bastun eller bubbelpoolen och så gemensam middag klockan 8. I stort sett alla gäster går till sängs utmattade senast klockan 22.

De ständiga måltiderna – i helikoptrarna finns bakverk och flaskor med saft – och den energirika maten förklaras av lodgens intäktsmodell – operatören tjänar mer pengar ju mer gästerna flyger. Då är det viktigt att åkarna inte tappar orken. I en veckas vistelse ingår 30 500 höjdmeter (100 000 fot) med helikopter, vilket brukar uppnås efter tre fyra dagar. Därefter debiteras varje gäst 130 kanadadollar, ungefär 900 kronor, per 1 000 höjdmeter. Den totala fallhöjden under en vecka varierar med vädret, gruppens skicklighet och kondition etc, men en siffra mellan 45 000 och 55 000 meter är vanligt.

Just gruppens skicklighet och kondition, i synnerhet det förstnämnda, är kanske det som oroar en rookie mest inför jungfru­resan. Klarar jag det här? Tar jag mig ner för skogsbranterna i den metertjocka snön? Är jag en tillräckligt bra skidåkare? Svaret på alla frågorna är: ja. I alla fall om du är en hyggligt erfaren motionsåkare som har åkt en del off-pist.

Rent tekniskt är heli-skidåkningen i Kanada ganska lik den off-pist-åkning vi är vana vid från Europa. Däremot är den mer fysiskt ansträngande. Det beror delvis på mängden åkning, men också på att en stor del av åkningen sker i skogen. Där är snön inte packad av vinden och kan ligga flera meter djup. Det snöar mellan 16 och 20 meter per år i den här delen av Klippiga bergen och vad som ser ut som en liten granplanta, kan vara toppen på en sju meter hög pjäs. Den djupa snön tillsammans med träden och terrängen gör att åkaren måste arbeta en hel del för att ta sig ner. Ovan trädgränsen är åkningen mer som den europeiska.

Ett gott råd är att inte trilla i den djupa snön och särskilt att inte tappa skidorna. Ansträngningen för att komma upp, leta rätt på skidorna och få på dem sägs kunna motsvara en löprunda på tio kilometer vid havsnivån. Men alla faller någon gång och många åkare i sällskapet var tämligen slitna de första dagarna. Det bästa rådet till rookien är därför att börja träna upp muskel­styrkan och konditionen åtminstone två månader före avfärden, helst mer.

Den näst största oron bland förstagångsbesökarna är att dö. Bergen rymmer flera faror, från sovande grizzlybjörnar och laviner till så kallade trädbrunnar, meterdjupa hålrum i snön som kan sluka en åkare spårlöst. Och så kan ju helikoptern krascha. Operatörerna har därför säkerhetsprogram som inkluderar en kort räddningsutbildning som alla gäster måste genomgå samt lavinutrustning, walkie-talkies och lavinsändare till alla. Olyckor händer förstås emellanåt men det är mycket ovanligt med dödlig utgång.

För den som kan övervinna sina farhågor väntar en enastående skidupplevelse samt, inte minst, ett märkligt, behagligt och lite världsfrånvänt klosterliv under en vecka.

Helikopterskidåkning i Kanada

Var? Det finns mängder av lodger och arrangörer som erbjuder heli-skiing i kanadensiska Klippiga bergen. Affärsvärlden åkte till Adamants som drivs av CMH, en av de största operatörerna. Lodgerna har lite olika profil och målgrupper. Några vänder sig till par, familjer och nybörjare, andra till avancerade åkare.

När? Högsäsongen sträcker sig från början av februari till mitten av mars. Då är det störst sannolikhet att få njuta av den berömda, torra pudersnön. Men det går att åka från december och ända fram till maj på vissa ställen. Räkna inte med så mycket solsken, det snöar ofta.

Hur? CMH har kontor i Sverige och en svensk hemsida, men det är lätt att hitta andra operatörer på nätet och boka där. Rutinerade resenärer tar reda på hur många passagerare lodgens helikoptrar tar och anpassar gruppens storlek så att de får en egen helikopter.

Priser: Helikopterskid­åkning i Kanada är inget för budgetresenären. Flyg t/r Calgary eller Vancouver med till exempel Air Canada, Lufthansa eller British Airways kostar cirka 7 000 kronor i ekonomi och 21 000 i business.

Priserna för själva skidåkningen varierar enormt, beroende på säsong, standard på boendet, antalet höjdmeter med helikopter etc. Här är ett exempel:

En vecka på Adamants som har god standard och vänder sig till erfarna åkare kostar ungefär 75 000–95 000 kronor per person, beroende på vecka. Då ingår det mesta på lodgen inklusive låneskidor. Alkoholhaltiga drycker kostar extra. Guiderna och personalen förväntar sig dricks vilket också tillkommer.

Helikopterlyft på 30 500 höjdmeter ingår, därefter kostar det cirka 900 kronor per 1 000 meter, grovt räknat 15 000 till 30 000 kronor extra om man åker hela veckan.