DEUTSCHE BANK: Besk krismedicin

För Deutsche Bank, Europas största bank, blev 1997 av allt attdöma ett förlorat år, i varje fall vad gäller resultatet. Häromveckan kom två rejäla kallduschar.

För det första avsätter banken 1,4 miljarder D-mark (ca 6,2miljarder kronor) för att täcka riskerna i Asienportföljen. Detär inte mycket att säga om. Banken hör till dem som är mestexponerad mot Asien. Även om detta svider i skinnet är det utantvivel bättre att ledningen tar tag i problemet på en gång, änatt den försöker gömma det under mattan. Det tyckte tydligenockså aktiemarknaden, av den positiva kursreaktionen att döma.För det andra reserverar banken hela 2,5 miljarder D-mark (caelva miljarder kronor) för ett treårigt omstruktureringsprogram.Det är en åtgärd som är mer svårbedömd. Visserligen tvivlar nogfå på att banken behöver bli effektivare, men den externareaktionen har varit avvaktande; banken har trots alltomorganiserats förut utan att kunna uppvisa utlovade resultat,har det hetat.

För aktieägarna har Deutsche Bank knappast varit någon lysandeplacering under 1990-talet. I dessa dagar, då kravet påstyrelserna att skapa värde för aktieägarna är så uttalat, kaninte ens den mest traditionsbundna ledning sitta overksam närkonkurrensen blir allt intensivare.

Det ledningen under sin nya chef Rolf Breuer nu gör är attindela banken i fem kundorienterade rörelsegrenar, skära ned ide centrala funktionerna och öka transparensen. Det mestspektakulära draget är att den nu integrerar investmentbankenDeutsche Morgan Grenfell (DMG) i banken. Detta för att bättrekunna ta tillvara synergier och stärka konkurrensen i kampen omföretagskunderna. Därmed upphör av allt att döma DMG att vara ensjälvständig enhet i banken, samtidigt som det 160 år gamlanamnet Morgan Grenfell försvinner.

Detta är ännu ett tecken på hur svårt det är för de europeiskabankerna att utmana de globala amerikanska investmentbankerna,som fortfarande dominerar marknaden och dessutom med bättrelönsamhet än européerna. Denna erfarenhet har fått de brittiskabankerna att ompröva sina satsningar, medan schweizarna ochtyskarna fortfarande kämpar på.

Det finns flera skäl till att lönsamheten har varit dålig. Ettär att det är dyrt att köpa den kompetens som behövs, ett annatatt de amerikanska investmentbankerna under längre tid harkunnat arbeta på en avreglerad marknad. Det är inte hellersäkert att bankcheferna alltid har klart för sig vilka riskersom finns i de exotiska produkter som investmentbankerna hållerpå med. Det brukar antas att DMG avkastar under tio procent påeget kapital, vilket är långt under vad amerikanarna brukarklara av.Deutsche Bank köpte den brittiska merchantbanken MorganGrenfell 1989, i akt och mening att bli en av världens störstainvestmentbanker. Det har varit en kostsam satsning. Bankenbetalade 2,7 miljarder D-mark för Morgan Grenfell, vilket mednuvarande växelkurs motsvarar närmare tolv miljarder kronor.Därefter köpte banken dyr kompetens genom en aggressivrekryteringspolitik. För drygt ett år sedan drabbades bankendärtill av en skandal i Morgan Grenfell Asset Management,fondförvaltningen i London, som kostade Deutsche Bank ett parmiljarder kronor.

Att banken har slagit in på detta spår beror mest på att dentraditionella tyska bankmarknaden är på väg att förändras. Detgamla husbankssystemet luckras upp, samtidigt som kundernaställer nya krav och deras lojalitet minskar. Kort sagt:Konkurrensen ökar. Det slår inte minst mot de tre storaaffärsbankerna – Deutsche Bank, Dresdner Bank och Commerzbanksom har tvingats se sig om efter nya verksamheter för att breddaintäktsbasen, men också öka effektiviteten för att skydda sinastora kundbaser på företagssidan.

Det finns många tecken som tyder på att hela den överetableradebanksektorn i Tyskland är på väg mot en omstrukturering. Detkommer att öka den inhemska konkurrensen ytterligare och tvingafram en nödvändig rationalisering. Tyskland har i själva verketett av de tätaste bankkontorsnäten i världen. Enligtkreditvärderingsinstitutet Standard & Poor”s går det omkring1.600 innevånare på varje bankkontor. I Sverige rör det sig om3.400 personer per kontor.

Deutsche Bank har omkring 74.000 anställda, varav tvåtredjedelar i Tyskland. Det är inte omöjligt att den storareserveringen för omstrukturering av banken visar sig innefattabetydande personalneddragningar. Det råder inget tvivel om attbanken har ett högt kostnadsläge. År 1996 var kostnadsandelennära 72 procent av intäkterna i Deutsche Bank. Det kan jämförasmed att i Handelsbanken, en av Europas mest kostnadseffektivabanker, ligger motsvarande andel på under 50 procent. DeutscheBank har lång väg kvar att gå innan den når dit.

Höga kostnader

Deutsche Bank, 9 månmrd D-mark 1994 1995 1996 1997Räntenetto 11,3 10,8 10,5 -minus kreditförluster 2,3 1,3 0,8 -Provisionsnetto 5,5 5,6 6,9 -Försäkringsresultat 0,6 0,6 0,6 -Handelsvinster 1,0 2,0 3,2 -Rörelsekostnader 12,5 13,6 15,2 -Rörelseresultat 3,6 4,1 5,2 4,2Utlåning 353 409 460 -Balansomslutning 593 722 886 -Avk eget kap, % 1) 14 14 17 -Antal anställda 73450 74100 74350 -1) Före skatt.