Det statliga företagsstödet

En höstdag för ganska exakt ett år sedan fick det statliga riskkapitalbolaget Fouriertransforms vd Per Nordberg lämna sin anställning. Han hade då varit vd för bolaget sedan det bildades år 2009 och han och hans team hade, enligt pressmeddelandet som offentliggjorde hans avgång, byggt upp investeringsverksamheten på ett ”förtjänstfullt sätt”. Det var dags för en efterträdare att ta vid.

Men det var inte hela sanningen. Under 2017 hade styrelsen börjat misstänka att allt inte stod rätt till i det av skattebetalarna finansierade bolaget. Det talades om att vd ”gjort sig skyldig till regelöverträdelse”.

Uppgifterna i årsredovisningen för 2017 är knapphändiga, men tydliga. Styrelsen hade upptäckt felaktig rapportering ”avseende avgifter och skatter, vilket därefter rättats”.

Det gick så långt att vd inte beviljades ansvarsfrihet.

”Baserat på vad som framkommit i styrelsens och vår egen utredning finns en risk för att bolaget lidit ekonomisk skada”, skrev Deloitte-revisorn Kent Åkerlund i revisionsberättelsen.

I det tysta fick Per Nordberg kliva åt sidan.

Nyhetssajten E55 har varit mer explicit kring vad det är som har hänt. Enligt tidningen har Per Nordberg gett sig själv och medarbetare generösa förmåner som medlemskap i en exklusiv hälsoklubb med privattränare och spa. Hundratusentals kronor av skattebetalarnas pengar ska också ha gått till att sponsra Björn Borgs gamla tennisklubb Salk, där Per Nordberg är styrelseledamot. Attestordningen uppges också ha kringgåtts.

Fouriertransforms nya ordförande Peder Hasslev säger att missförhållandena upptäcktes av den nya styrelsen, som tillsattes i januari 2017.

– Styrelsens samlade bedömning var att regelöverträdelser skett inom Fouriertransform. Bland annat upptäcktes felaktig rapportering avseende avgifter och skatter. Den tidigare vd:n skiljdes från sin anställning den 6 oktober.

Tidigare vd:n Per Nordberg är förvånad.

– Fouriertransforms revisorer har under åren 2010 till och med 2016 beviljat styrelse och vd ansvarsfrihet. Jag blev därför mycket överraskad över att stämman 2018 inte beviljade mig ansvarsfrihet för första halvåret 2017, januari till juni, det vill säga för det sista halvåret jag verkade som vd i Fouriertransform, skriver Per Nordberg i ett mejl.

– Förvåningen består i att samma revisorer har bedömt samma verksamhet på olika sätt vid olika tidpunkter, tillägger han.

Ärendet har prövats i ett skiljeförfarande och resultatet är sekretessbelagt.

På det stora hela har det statliga riskkapitalet haft stora problem. Det är dock framför allt portföljutveckling och avkastning som varit ett bekymmer genom åren. I en granskning som genomfördes av Riksrevisionen 2014 konstaterades att statens riskkapitalinsatser var svåröverskådliga, ineffektiva och inte arbetade tillräckligt ihop med det privata näringslivet. Ett stort misstag uppges vara att det historiskt har fördelats till olika regioner, något som bland annat kritiserats av OECD och Tillväxtverket.

”Stora satsningar i regioner som släpar efter och har dåliga förutsättningar för innovationer och entreprenörskap är förmodligen det sämsta en regering kan göra”, skrev Tillväxtverket i en rapport från 2012.

Sverige liksom andra länder brottas alla med frågan hur man ska skapa en bra grogrund för nya innovativa företag. Olika länder har i olika perioder haft sina idéer och lösningar. I Sverige startades exempelvis Sveriges Investeringsbank 1967 under den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Den skulle erbjuda kompletterande instrument till företag som hade svårt att få banklån. Investeringsbanken såldes 1988 av den dåvarande borgliga regeringen till vad som nu är Nordea.

Under 1970- och 80-talen bildade staten ett stort antal investmentbolag runtom i Sverige. Andra exempel på statliga initiativ är Stiftelsen Industrifonden, Sjätte AP-fonden, Teknikbrostiftelserna och Innovationsbron. De senaste åren har Almi, Industrifonden, Norrlandsfonden, Inlandsinnovation och Fouriertransform utgjort statens riskkapitalverksamheter, alla med sina olika sätt att agera.

Men det statliga riskkapitalet har ofta haft betydligt sämre avkastning än de uppsatta ägarkraven.

Delvis är det en följd av att bolagen haft motstridiga mål. För vissa av de statliga initiativen har syftet snarare varit att upprätthålla lönsamhet i industrin och minska de samhällsekonomiska omställningskostnaderna vid strukturförändringar än att uppvisa goda resultat. Den statliga stifttelsen Industrifonden, som de senaste åren gått i mer kommersiell riktning, har exempelvis uppvisat klart bättre avkastning.

Det är  bakgrunden till att regeringen för några år sedan beslöt strukturera om den statliga riskkapitalverksamheten.

Efter en utredning hur det hela kunde bli bättre startades Saminvest i januari 2017 som det nationella statliga riskkapitalbolaget. Fouriertransform och Inlandsinnovation har lagts in i det nystartade bolaget och kapitalet i dem ska framöver investeras på ett nytt sätt.

Inlandsinnovation och Fouriertransform hade tillsammans 67 olika investeringar värda totalt drygt 2 miljarder kronor. De 67 innehaven ska successivt avyttras och därmed ge Saminvest likviditetstillskott för de kommande investeringarna.  Hittills har 30 av innehaven avyttrats.

Först när samtliga innehav sålts kan man summera om de varit framgångsrika resultatmässigt. Men mycket tyder på att Fouriertransform ligger långt ifrån målet på 10–15 procents avkastning per år. Bolaget startades 2009 med 3 miljarder i eget kapital. Åtta år senare vid utgången av 2017 är det egna kapitalet 2 657 miljoner kronor. Därtill finns, enligt Saminvests redovisning, övervärden på  814 miljoner.

Justerat för en låg utdelning och viss återbetalning har staten fått en avkastning på cirka 3 procent per år. En del av dessa pengar är dessutom ränta på den stora likvida reserv man haft oinvesterad.

Hädanefter ska det statliga riskkapitalet vara ett komplement till privata aktörer och i första hand allokeras till tillväxtföretag i tidiga skeden. I stället för att investera direkt i företag, ska Saminvest investera genom så kallad fond-i-fond-metodik. Investeringarna ska göras tillsammans med privat kapital i branscher och på områden dit privat kapital inte söker sig i tillräcklig omfattning.

– Poängen med Saminvest är att bidra till att utveckla och stärka den privata riskkapitalmarknaden, säger den avgående näringsministern Mikael Damberg (S).

Behovet finns, enligt Saminvests vd Peder Hasslev. Det är han som fått i uppdrag att verkställa näringsdepartementets intentioner.

– Vill vi ha en börs med svenska företag också om 10–20 år måste vi se till att nya innovativa företag startas i dag. Staten har startat Saminvest och gett oss 5 miljarder kronor för att hjälpa till att utveckla nya intressanta företag, säger han.

Peder Hasslev handplockades av den förre näringsministern Mikael Damberg från sin vice vd-post på pensionsbolaget AMF, där han ansvarade för 500 miljarder kronor i kapitalförvaltning. Nu är hans investeringsbudget 1 procent av den på AMF.

– Våra 5 miljarder låter kanske inte så mycket, men tanken är att pengarna ska gå till små specialiserade fonder där också privata investerare sätter in pengar. Våra 5 miljarder kan där förhoppningsvis bli 10–15 miljarder som i slutändan hamnar i nystartade bolag, säger Peder Hasslev.

Peder Hasslev säger att det viktigaste nu i uppbyggnadsskedet av Saminvest är att bidra till ett bra ekosystem med duktiga förvaltare av venture capital-fonder som kan dra nytta av de befintliga företagsinkubatorerna, affärsänglarna och entreprenörerna.

– Bra förvaltarteam i de fonder vi går in i är A och O för vår framgång. Hittar vi team som gör ett bra jobb kommer privata investerare att hänga på, säger Peder Hasslev som tror att han behöver 3–5 år innan man kan börja se resultat.

– Då har vi byggt en bra portfölj, utvidgat våra nätverk och fått viktiga erfarenheter.

Tanken med de 5 miljarder Saminvest fått är inte att man ska få nya pengar vartefter man investerat utan att de investeringar man gör ska realiseras efter cirka tio år. Det ska ge kapital till nya investeringar. Vinsterna ska förhoppningsvis täcka såväl de förlustinvesteringar som naturligtvis blir oundvikliga samt Saminvests egna driftskostnader. De senare ska enligt Peder Hasslev vara mycket begränsade.

– Vi lägger ju ut allt investeringsarbete på de externa fondteamen och kan därmed hålla nere vårt eget personalbehov. Just nu uppgår det till 15 personer för hela koncernen, säger han.

Saminvest hade vid halvårsskiftet betalat ut 505 miljoner kronor till fem fonder.

– Men visst, vi har fortfarande mycket pengar på banken. Vi räknar med att investera cirka 500 miljoner kronor om året, både under goda och dåliga tider.

Under det första hela verksamhetsåret 2017 gjordes kapitalutfästelser till tre fonder om totalt 490 miljoner kronor.

Årets andra kapitalutfästelse gjordes till såddfonden Luminar Ventures, som investerar i unga bolag inom flera områden, bland annat digitalisering, bioteknik och artificiell intelligens. Saminvests 180 miljoner kronor kompletteras med drygt 300 miljoner kronor från bland annat Svenska kyrkan, Europeiska investeringsfonden och andra privata investerare.

Den tredje kapitalutfästelsen gjordes med 150 miljoner kronor till Spintop III, en såddfond med fokus på innovativa bolag inom bland annat digitalisering. Också här deltar Europeiska investeringsfonden och ett antal privata investerare.

I år har Saminvest fattat beslut om att investera 150 miljoner kronor i tre mindre, regionala och inkubatornära fonder tillsammans med lokala affärsänglar. Det är Stings Propel Capital i Stockholm, Mincs Fasttrack Capital i Malmö och ABI:s Arctic Ventures engagerad på olika orter i Norrland.

De tre inkubatorerna ingår i ett av statliga innovationsmyndigheten Vinnovas program.

– Det är klockrent för oss att komplettera Vinnovas arbete här. Inkubatorerna känner affärsänglarna och genom dem kan vi få tag i de bästa affärsänglarna, förklarar Peder Hasslev.

Saminvests konstruktion är framför allt inspirerad av Israel och USA. En internationell trend är just att insatserna gått från att vara direktinvesteringar till indirekta investeringar i fonder tillsammans med privat kapital. Mest uppmärksamhet har israeliska Yozma fått. Med den första Yozma-fonden från 1993 lades grunden till Israels framgångsrika venture capital-industri.

På kort tid etablerades ett tiotal fonder med cirka 150 miljoner kronor vardera i kapital. Parallellt med fond-i-fond-systemet gjordes direktinvesteringar där Yozma tog ett direkt ägaransvar genom att bland annat delta i rekrytering av företagsledning, formulera företagsstrategier och attrahera externa investerare till de olika bolagen. Yozma har fokuserat på utveckling av företag inom kommunikation, informationsteknik och life science.

I USA finns SBIR, Small Business Innovation Research Program, som får motsvarande drygt 20 miljarder kronor per år i bidrag. Pengarna har gått till nära 5 000 företag, vilket gör SBIR till världens största källa till såddkapital. SBIR finansieras av elva olika federala myndigheter som varje år avsätter en liten andel av sin budget.

Världsledande bolag som Symantec, Qualcomm och Medimmune fick starthjälp från SBIR. Så visst kan Peder Hasslev ha rätt i att dagens sådd blir framtidens börsbolag.