Det riktiga problemet med matpriserna

På fredagar jobbar många på Statistiska centralbyrån hemifrån. Men Can Tongur och Helena Hjelte har, trots den annalkande helgen, tagit sig in till kontoret vid Solna Strand för att träffa Affärsvärlden. Tillsammans med sina omkring 20 kollegor sammanställer de siffrorna som får riksbankschef Thedéen att bita på naglarna och finansminister Svantesson att rynka pannan. 

För några år sedan var det inte många som brydde sig om deras jobb, nu toppar KPI-siffran varenda tidning. År 2025 är inflation ett lika naturligt samtalsämne som vädret.

“Nu är det väldigt hett”, säger Can Tongur, statistiker på SCB. 

För svensken har intresset främst riktats mot matpriserna, som i början av året ökade igen – i februari med nära 4%. På ett år har mjölk, ost och ägg blivit 10% dyrare, medan kaffepriserna ökat med över 20%. På tre år har svenskarnas matkasse blivit omkring 25% dyrare, enligt SCB.

Matkorgens effekter

Det finns vissa kopplingar till själva mätningarna, alltså till produkterna i korgen som ligger till grund för SCB:s inflationssiffra. Produkterna uppdateras i början av varje år för att bättre spegla svenskarnas konsumtion. Till exempel åkte Ipoden ur korgen för några år sedan, medan mjölken är ett safe bet i de flesta korgar. Dessa effekter är dock små – omkring 0,26% för KPIF under 2025.

Har någon försökt muta er för att ni ska fiffla till en lägre inflationssiffra?

“Vi har aldrig hört talas om det. Och det skulle nog inte vara möjligt ens tekniskt att göra. Det är så många olika dimensioner som kontrolleras enligt fastställda rutiner”, säger Helena Hjelte på SCB, och betonar att själva siffran inte är färdigställd förrän kort innan beskedet släpps till allmänheten.

För den som är nyfiken går SCB-gänget inte längre runt med en fysisk korg i butikerna. Runt 2010 började processen digitaliseras, och påskyndades ytterligare när pandemin slog till.

Matprisförändring feb 2025 (%)

Källa: SCB 

Tveksam ekonom

Att allt blivit dyrare är en verklighet som alla med en plånbok är smärtsamt medvetna om. Men vid sidan om lite svepande förklaringar som kriget i Ukraina och pandemin är det uppenbart frustrerande svårt att sätta fingret på exakt vad det är som driver upp priserna.

När frågan snabbt passas till Robert Boije, chefsekonom på SBAB, är han något svävande.

“Jag vågar inte svara på det. Det här måste man titta på, göra en ordentlig utredning om”, säger han till Affärsvärlden.

Susanne Spector, chefekonom på Danske Bank, betonar att producentpriserna har ökat och att kostnadsuppgångarna där är större än vad som hittills har tagits ut till konsument.

“Sedan uppfattar jag att diskussionen snarast handlar om hur mycket av de här kostnadsökningarna som man för vidare till konsumenten, och att det är där det finns olika uppfattningar om vad som är rimligt”, säger hon.

Grisbonden: “Maten kommer bli dyrare”

Många prisökningar beror såklart på kostnadschocker och andra globala faktorer – extremväder i Brasilien ger dyrt kaffe, apelsinsjukan i Florida gör att juicepriserna stiger och så är det brist på mejeriprodukter i Europa.

Den svaga kronan har inte gynnat matpriserna, utan lett till dyrare import vilket påverkar produktionskostnaderna och i nästa led konsumentpriserna.

Men vad händer om vi tittar närmare på det som produceras här i Sverige? Grisbonden Jeanette Blackert berättar att hon sedan pandemin, när priset på insatsvaror (som till stor del handlas på den globala marknaden) drog iväg, har haft några tuffa år.

Har ni inte kunnat ta ut högre kostnader till förädlingsledet? 

“Vi har svårt att ta högre betalt, vi har ju ingen alternativ marknad. Men slakt-och mejeribolag har kunnat höja sina priser till livsmedelsgrossister och då har vi fått mer betalt.”

I år är första gången på länge som hon har full kostnadstäckning, berättar hon. Överskottet behövs för att kunna investera i till exempel nya maskiner.

Framöver ser hon inte att matpriserna kommer att sluta öka.

 “Man måste fråga sig om maten nästan ska vara gratis? Miljöhänsyn och djurhänsyn kostar pengar. Många tycker nog det är jobbigt att höra, men maten kommer att bli dyrare”, säger Jeanette Blackert.

Kostnadsökningar i varje led

Sedan januari 2021 har kostnaderna för insatsvaror till lantbruket ökat med 37%. Foderkostnaderna har ökat med över 60%, enligt data från Jordbruksverket. Därpå har priset i förädlingsledet ökat med 38%, och priset som lantbrukaren får betalt har ökat med 47%. Det innebär att konsumenten har fått den minsta ökningen.

Prisutvecklingen säger dock inget om varken påslag i kronor eller huruvida något led i kedjan hade bättre lönsamhet vid mätningens början.

“Det är ju ökade kostnader i hela värdekedjan. Jag håller med om att kostnaderna har ökat, men det ska ju tas ut någonstans”, säger Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare på Jordbruksverket.

Hon poängterar att många lantbrukare har haft det väldigt tufft och att prisökningarna har varit nödvändiga för att täcka ökade kostnader.

Finns det någon i livsmedelskedjan som tar ut överpriser, enligt din uppfattning?

“Jag har ju utrett det här och kan inte finna att det är så utifrån den statistik över pris- och kostnadsutvecklingen som Jordbruksverket tar fram”, säger hon.

Syndabocken stavas matjätte

Men som bekant har inte bönder hamnat i skottgluggen för folkets frustration över matpriserna. Fokus har istället legat på matjättarna ICA, Axfood och Coop, som nyligen, tillsammans med Lidl, återigen blev inbjudna att samtala med finansministern om de höga matpriserna.

Senast matpriserna rusade gjorde Konkurrensverket en genomlysning av livsmedelsbranschen och kom fram till att bristande konkurrens gav omotiverat höga priser på mat. Myndigheten konstaterade också att dagligvaruhandeln smyghöjt sina vinster.

Det här kritiserade SCB i en egen rapport och pekade på att lönsamheten i branschen under de senaste åren istället minskat. Börsnoterade Axfood har en marginal runt 4%, en ICA-handlare snittar runt 3,3% och Coop lägre än så.

Samtidigt är det svårt att bara prata marginaler. Axfood omsatte över 84 miljarder förra året, och generellt är det inte dåliga tider för bolaget.

Just miljardvinsterna har stuckit i mångas ögon när matpriserna stigit och den svenska ekonomin fortfarande befinner sig i lågkonjunktur. Under de senaste veckorna har människor landet över uppmanats i sociala medier-kampanjer att bojkotta matjättarna. Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar menar att det är en “maffiastruktur” och uppmanar regeringen att införa en ”övervinstskatt” för matjättarna.

Finansminister Elisabeth Svantesson förstår att människor reagerar på matjättarnas vinster när det är tuffa tider, men betonar att hon föredrar samtal framför bojkott.

“Det är självklart att många reagerar och att det sticker i ögonen. Vi vill ju ha ett företag som har vinst och inte förlust. Det är alldeles givet. Men när många människor kämpar är det inte konstigt att reaktionen blir att man exempelvis bojkottar. Även om jag tror att det inte är rätt väg att gå”, säger hon till Affärsvärlden.

Axfoods VD om bojkotten: “Förstår att mat berör”

Simone Margulies, VD för Axfood, brukar själv varva mellan att handla mat på Hemköp och lågpriskedjan Willys. Hon konstaterar att hennes egna köpmönster har förändrats sedan inflationen tog fart.

“Jag tror jag har blivit duktig på att ta tillvara på det jag har handlat. Det är också en hållbarhetsaspekt i det såklart, att man inte slänger mat man köper”, säger hon till Affärsvärlden.

Vad tänker du om bojkotten?

“Jag förstår att just ämnet mat berör då det är något man handlar flera gånger i veckan. Kostnaderna har gått upp i alla delar av samhället och många har det tufft. Då kanske man tänker att det är lättare att påverka matinköpet än vad det är att ta en dialog med sin hyresvärd eller banken om man har lån. Och då kanske rikta sin frustration på det sättet”, säger hon och tillägger att huruvida Axfood drabbats ekonomiskt av bojkotten får vänta till bokslutet.

Det är i vissa avseenden svårare att jämföra livsmedelsbolag med andra typer av bolag. Mat är livsnödvändigt medan mycket annan konsumtion kan väljas bort.

“Jag tycker man kan förvänta sig att vi ska ta ett samhällsansvar. Och det tycker jag också att vi gör. Vi grundades för att vara en utmanare och en positiv samhällskraft”, säger Simone Margulies och fortsätter:

“Men för att kunna bidra positivt och ta ett samhällsansvar måste man också ha en lönsamhet, för att kunna etablera fler butiker och kunna ha en effektiv varuförsörjning”.

Finns det någonstans ni ser att ni skulle kunna pressa ner priserna till konsument?

“I anslutning till inflationen, när vi såg att kostnaden ökade så började vi också gå igenom vår värdekedja. Vi tittar varje dag på hur vi kan bli effektivare. Kostnadsökningar vi har fått in till oss är högre än det vi har tagit ut mot konsument.”

Något som både Axfood och finansministern är överens om är att det behöver bli enklare för nya butiker att få etablera sig runt om i landets kommuner.

“På lokal nivå bör fler kommunpolitiker se till att fler butiker får bygga. Det styr man via bygglov och detaljplaner. Det är många butiker och lågpriskedjor som får nej”, säger Elisabeth Svantesson.

En tredjedel av alla kommuner saknar ett lågprisalternativ. När Affärsvärlden talar med Axfood och Lidl framkommer det att båda kedjorna fått flera avslag från kommuner runt om i landet om att kunna etablera nya butiker.

I slutet av förra året fick Boverket i uppdrag av regeringen att utreda hur etablering av nya livsmedelsbutiker kan underlättas. Simone Margulies tycker dock inte att kommunerna ska vänta in det här.

“Från regeringens håll tycker jag det är bra att man så tydligt uppmuntrar kommunerna att sätta igång direkt. Lagstiftningen finns på plats, även om den måste ses över och skärpas”, säger hon.

En fråga som kanske skulle behöva utredas är hur rörliga svenska konsumenter är mellan olika butiker och hur stor påverkan det verkligen har på matpriserna.

Slutsatsen

Vad är det då som står klart?

Matpriserna har ökat – inga tvivel på den fronten.

Matjättarna har miljardvinster – ja, men inga supermarginaler och dessa har dessutom inte ökat sedan inflationen tog fart. Kostnaderna har däremot ökat i flera led.

Sedan början av 2000-talet har svensken lagt mellan 11–13% av sin disponibla inkomst på mat, och den siffran har inte ändrats märkbart under inflationens uppgång och ligger nu på nära 13%. För perspektiv låg motsvarande siffra år 1952 på 33%, enligt Svensk Dagligvaruhandel.

Om vi lyfter blicken till övriga Europa är det ganska snarlikt, Sverige ligger faktiskt lägre än EU-snittet.

Under många år har vi vant oss vid lägre matpriser när den globala handeln ökat och matproduktionen effektiviserats. Kanske är sötebrödsdagarna över? Mellan Rysslands aggressioner och Trumps handelspolitik kommer vi kanske få acceptera att en avokado från Mexiko är dyr och istället anpassa vår matkorg efter säsong.

Priset på det mest vardagliga av alla våra inköp är också bland de mest komplicerade.

Komponenterna som går in i matens pris påverkas av en oändlig rad fluktuerande datapunkter. Internationell handel, tropiska sjukdomar, väder, geopolitik och kommunala detaljplaner.

Det är ett problem för den som är arg – och vill veta var ilskan ska riktas. Men kanske viktigast för den som vill förstå hur den ska bekämpa inflationen.

Läs mer:

Annika Winsth: Riksbankens kursändring kring inflationen är välkommen

Den fördummande jakten på inflationens syndabock