Det okända svenska finansundret

En torsdag i månaden samlades ett större gäng på innekrogen Martini på Norrmalmstorg i Stockholm. Stämningen var grabbig och alkoholen flödade. Det var i mitten av 1990-talet och gänget utgjordes av unga och välavlönade aktiehandlare. Förfallodagen för månadens optioner och terminer hade passerats och för den som var rätt positionerad gavs en möjlighet att andas ut. Det var värt att fira. Låg man fel positionerad var läget ett annat. Då fick handlaren tillfälle att dränka sina sorger.

Pär Sandå hade ofta anledning att vara nöjd. Han var ansvarig för tradingen på Swedbank och hade byggt upp en mycket framgångsrik avdelning. Kanske var det en av förklaringarna till att hans skånskklingande stämma ofta ljöd högre än andras. Kanske hade det med hans personlighet att göra. Klart är att det för övriga deltagare inte gick att ta miste på om Sandå var på plats.

–?Kom igen nu grabbar, nu kör vi, kunde han höras skrika samtidigt som han bjöd laget runt på shots.

Att folk i finanskretsar visste vem Pär Sandå var, berodde dock inte på hans högljudda stämma, utan framför allt på att han var en av Stockholms bästa traders. Det var också något som han själv var väl medveten om.

***

Om Pär Sandå i slutna sällskap är en person som syns och hörs, så är läget ett annat när det gäller att ta plats i offentlighetens ljus. Att han och hans företag Pan Capital håller låg profil är en klar underdrift. Detta svenska bolag – som enligt uppgifter i Dagens Industri en vanlig börsdag kan omsätta mer än 25 miljarder kronor – har inte förekommit i mer än en handfull artiklar i svensk press under de drygt tio år det har funnits. Ingången till kontoret på Olof Palmes Gata nr 15 är minst sagt oansenlig.

Såväl Pär Sandå som nuvarande vd:n Claes-Henrik Julander avböjer vänligt men bestämt all form av kommunikation med media.

–??Nej, men alltså, vi har bestämt oss för att inte tala med medierna, vi ser ingen anledning att göra det. Vi har det bra som vi har det, säger Pär Sandå till Affärsvärlden på telefon från kontoret i Fort Lauderdale i Florida.

Inga kunder och inget behov av marknadsföring. Då finns det heller ingen anledning att synas i pressen, tycks resonemanget lyda. Och de är inte ensamma. Tradingfirmor är ofta hemliga. Många har inte ens en namnskylt på ytterdörren.

Men därmed inte sagt att Pan Capital inte är värt att skriva om. Tvärtom. Berättelsen om Pan Capital är en framgångssaga utan like. Det är berättelsen om ett gäng 60-talister som vågar gå i första ledet, som aldrig ger sig och som är passionerat intresserade av de finansiella marknaderna.

Pan Capital har sedan starten genererat stora vinster. Med 40 miljoner kronor i eget kapital lyckades verksamheten redan första året visa ett rörelseresultat på 20 miljoner kronor. År två uppgick rörelseresultatet till 58 miljoner kronor, en vinst som sedan dess stadigt ökat. Och när såväl hedgefonder som investmentbanker under 2008 kämpade för sin överlevnad slog Pan Capital rekord med ett resultat före finansnetto på ofattbara 1,4 miljarder kronor.

Men berättelsen om Pan Capital handlar inte bara om ett ungt och framgångsrikt gäng traders. Det är också berättelsen om Erik Pensers revansch. Hur han 1998 valde att satsa på Pär Sandå och därefter personligen har tjänat nästan en miljard kronor, pengar som använts till att bygga ett nytt Penser-imperium. Men sedan början på 2009 är det slut på Erik Pensers möjligheter att skörda frukterna av sin investering i Pan Capital. Tradinggänget äger i dag hela bolaget. Penningkranen är stängd.

***

På USA-kontoret, som ligger på paradgatan East Las Olas Boulevard i Fort Lauderdale, Florida, sitter Pär Sandå tillsammans med elva andra medarbetare. Trots att Atlanten hägrar bara ett par kilometer bort, sitter handlarna med blickarna klistrade vid sina dataskärmar. Med kontor i USA, Sverige och Hongkong har de koll på världens alla marknader, dygnets alla timmar.

Pan Capital verkar internationellt och tradade redan 2005 på 25 marknader, enligt Fond och Bank. Sannolikheten är stor att det i dag är ännu fler. Bolaget handlar i valutor, obligationer och andra räntepapper, derivat och aktier. Bolaget är medlem på flera av världens stora börser och verkar elektroniskt via underbrokers på ytterligare några. Cirka 95 procent av affärerna görs utanför Sverige.

De ägnar sig åt så kallad ultrasnabb datoriserad handel (High Frequency Trading). Hjärtat i verksamheten är dataprogram som det tar år att utveckla. Därför består Pan Capital inte bara av ekonomer. Flertalet är högutbildade tekniska fysiker, vars uppgift är att programmera företagets system så att de beter sig på rätt sätt.

–??Man kan jämföra programmen med tomma excelark. Vad Pan har gjort är att de har skrivit smarta formler i sina ark. De hittar klipska och välfungerande samband. Sedan testar de en sådan tradingidé. Fungerar den inte, ditchar de den och testar en ny. Datorn sköter all handel, men personerna bakom har ställt upp reglerna. Det är de som tar fram algoritmerna, säger Nils Nilsson, en av grundarna till Orc Software.

Han har också varit med och utvecklat två tradingsystem, Orc Liquidator (se artikel på sidan 22) och TBricks.

Större tradingfirmor och hedgefonder i USA plöjer ned hundratals miljoner dollar på att få fram effektiva system. Och på Wall Street blir duktiga programmerare mer och mer attraktiva, de köps över för fantasisummor till de hetaste firmorna.

Hemlighetsmakeriet kring dataprogrammen är stort. Att avslöja hur de är konstruerade är likställt med att berätta om företagets innersta affärshemligheter. I USA har flera personer arresterats, misstänkta för att ha stulit eller vidarebefordrat information om sådana här system. Mest uppmärksammat är gripandet av Sergej Alejnikov, tidigare anställd på Goldman Sachs, i början av juli på Newark-flygplatsen utanför New York. Han anklagades för att ha plockat med sig kod från sin forna arbetsgivare.

Även en trader är välbetald. Pan Capital sökte en ”proprietary trader” förra året och lönen började vid 125?000 dollar om året. Det fanns även en ”unlimited bonus potential”, enligt annonsen.

De senaste tio åren har sättet att handla förändrats dramatiskt. Tidigare tog banker och andra firmor ofta stora positioner. Risken i sådana åtaganden ses dock i dag ofta som för hög i förhållande till vad man tjänar. Numera delar traders därför upp sina order i många småposter. På så vis kan en handlare sprida köp och försäljningar mellan olika marknader och tjäna lite på varje order. Ibland gör uppdelningen också att man kan knipa åt sig affären framför större order. Risktagandet är sannolikt avsevärt, annars kan man inte tjäna så mycket pengar, men metoden bidrar till att minska risken. (Läs mer om hur det går till på sidan 22.)

–?Pan tar små microbets på kort tid. ­Ibland bara sekunder, ibland minuter eller månader. Självklart tar de risk, men risken är under kontroll, därför smäller det inte till rejält. En dålig dag kanske man gör förlust, men det blir inga enorma engångssmällar, eftersom varje transaktion är så liten. Det är nyckeln till lönsamhet, säger Nils Nilsson.

Tradingens försvarare hävdar att trading gör börshandeln mer effektiv. Kritiker säger att den förvärrar svängningarna på marknaden och är att likna vid en skatt för långsiktiga investerare. Klart är att den här ultrasnabba, datoriserade handeln är lönsam. Analysfirman The Tabb Group uppskattar att dataprogrammen bara i år kommer att generera vinster på Wall Street på över 8 miljarder dollar. Lönsamheten visas också av Pan Capitals fjolårsresultat. Den volatila marknaden ökade antalet relativa felprissättningar och det fick Pan Capitals lönsamhet att explodera.

***

Vem är då den medieskygge Pär Sandå? Han är uppvuxen i Bjärred utanför Lund i en tätt sammansvetsad familj, med mamma, pappa och en yngre syster. Han sägs vara driven och hungrig, men också en person som har nära till sitt inre. Obekräftade rykten gör gällande att han är med i någon form av sekt, något den forna styrelsekollegan Nils Nilsson dock förnekar.

–??Pär är en väldigt andlig person och då kan man ibland uppfattas som en freak. Han läser mycket om livsfrågor och har gett mig böcker om Dalai lama. Jag ser det som en styrka, att man lägger till en andlig dimension i sitt liv. Båtar och prylar är inte allt för Pär, han är ingen show off-typ. Mitt intryck är att han lever ett jordnära liv, säger Nils Nilsson.

Intresset för det andliga till trots, var det ekonomistudier Pär Sandå ägnade sig åt i Lund och därifrån var steget inte långt till finansmarknaden och Stockholm. Tillsammans med sin vän, studiekamrat och sedermera kollega Peter Wahlberg flyttade han in i en fönsterlös källarlokal på Östermalm, där det ideligen var fest och de intensiva samtalen oftast kretsade kring aktier och derivat.

Pär Sandå började sin karriär i Stockholms finansvärld som institutionsmäklare på Stockholm Fondkommission. Hans förtjänster upptäcktes tidigt. Han var snabbtänkt och rörlig, med stor känsla för finansiella marknader. När Stockholm Fondkommissions mäklar- och tradingchef Bo Mattsson rekryterades till Swedbank, tog han därför med sig Pär Sandå. Han började som institutionsmäklare, men Bo Mattsson hade andra planer.

–??Jag hade framfört till Swedbanks vice vd Håkan Källåker att vi borde bygga upp en intern marknadsplats, med flitigt användande av den egna balansräkningen, något som banken efter moget övervägande gav sitt tillstånd till, säger Bo Mattsson.

–??Kunderna efterfrågade en komplett analysfunktion eller likviditet. Analysfunktion tar lång tid att bygga, därför ville jag satsa på trading. Jag frågade Pär om han var intresserad av att bygga upp en tradingverksamhet. Från början var han lite tveksam, han var ju en mycket duktig institutionsmäklare, men efter lite betänketid och lite övertalning tackade han ja, säger Bo Mattsson.

Där, på Swedbank i början på 1990-talet, har berättelsen om Pan Capital sin egentliga början. Under de kommande åren rekryterade Pär Sandå de personer som senare skulle komma att utgöra Pan Capital.

Pär Sandå åkte, tillsammans med Swedbankkollegan Bengt Larsson, till Chicago i tre månader för att gå på Tony Salibas tradingskola. Tony Saliba är en pionjär som varit aktiv på Chicagos derivatmarknad i 20 år och hans skola skulle komma att utbilda hela Swedbanks tradinggäng. Den utåtriktade Pär Sandå fick under perioden i Chicago kontakt med Tony Saliba personligen och som vän och bollplank sägs han också ha betytt mycket för Pär Sandås egen utveckling, uppger en av Affärsvärldens källor.

Med nya kunskaper i bagaget kom Pär Sandå och Bengt Larsson tillbaka till Sverige och började byggandet av det som skulle komma att bli Sveriges mest framgångsrika tradingavdelning.

–?Pär rekryterade många bra personer. Det var viktigt att hitta folk som hade en kombination av fötterna på jorden och inte lät sig förblindas av pengar, men som samtidigt hade ett stort intresse för de finansiella marknaderna, med blykoll på cash flow och blykoll på risk, säger Bo Mattsson.

Tradinggänget på Swedbank blev allt tajtare. Utifrån uppfattades de lite som en familj. De arbetade ihop på dagarna och umgicks på fritiden. Ibland klädde de sig till och med likadant.

–?Hade Pär mörk kavaj hade alla mörk kavaj. Tog Pär av sig kavajen, tog samtliga av sig kavajen. Tog Pär på sig kavajen igen, gjorde resten likadant, berättar en av Affärsvärldens källor.

Pär Sandå var den självklara ledaren och framgången gjorde inte att den bullriga tradern blev mer ödmjuk. Tvärtom. Han ska bland annat ha sagt:

–?Ni kan ju alltid ringa mig om ni vill ha priser i ett visst papper, men vem ska jag ringa, Gud eller?

***

En av de personer som Pär Sandå rekryterade var Claes-Henrik Julander, i dag vd för Pan Capital. Claes-Henrik Julander, ”Clarre”, är gruppens överklasskille. Han är uppvuxen i Djursholm och umgås ännu nära med flera av sina kindpussande gelikar. Han är son till den tidigare rektorn på Handelshögskolan, Claes-Robert Julander.

Men att leva på pappas pengar var ingenting för Claes-Henrik Julander. Redan under gymnasietiden såg han till att tjäna sina pengar, bland annat som brevbärare. Affärsvärldens källor uppger att han är sympatisk och trevlig, dessutom kul och rapp i käften.

–?Är det någon man unnar att det ska gå bra för är det han, säger en gammal skolkamrat.

Claes-Henrik Julander var duktig i skolan, om än inte det riktiga esset. Inte heller på universitet excellerade han, men uppsatsen ”The term structure of interest rates” belönades med VG. Kanske säger det något om var intresset finns.

Claes-Henrik Julander sägs vara en matematiskt begåvad person, som är skicklig på att omsätta handlarnas tradingidéer till begriplig materia för programmerarna.

–??Han är en analytisk stjärna, teknikbegåvad lite åt det ingenjörsmässiga hållet, men ändå en väldigt utåtriktad person, säger en av Affärsvärldens källor.

En annan som anställdes var Henrik Hedman. Han utpekas, i en artikel i Dagens Industri från i juli, som den tredje delägaren i Pan Capital. Om uppgifterna stämmer, eller om antalet delägare i själva verket är fler, har Affärsvärlden inte kunnat fastställa.

Henrik Hedman kom till Swedbanks tradingavdelning via sin äldre bror Magnus. Henrik Hedman var liksom sin bror en lågmäld person med båda fötterna på jorden. Bröderna kommer ursprungligen från Kungsör i Västmanland och de arbetade länge tillsammans på Swedbank. Henrik Hedman arbetar i dag tillsammans med Pär Sandå i Fort Lauderdale.

Ytterligare handlare anställdes under årens lopp. Dessutom anställdes ett flertal matematiker, vars främsta uppgift var att bygga Swedbanks internetbank, Nettrade.

–?Folk som kunde något om nätet på den tiden växte inte på träd, så Net­tradefolket fick även lösa uppgifter åt tradingavdelningen, säger Bo Mattsson.

Swedbanks framgång byggde från början på att handlarna började agera market makers, alltså ställa priser i finansiella instrument. Den egna balansräkningen användes för att få likviditet och för att göra handeln med derivat­instrument effektivare.

–??Swedbank var tidigt stora aktörer i marknaden. De ställde priser för kunder, nästan oavsett vad man begärde. Ville en kund ha pris på 1?000 kontrakt, var det till Swedbank man vände sig, berättar Johan Ågren, som under en period arbetade som derivatförvaltare på Nordbanken Fonder och därmed var kund till Swedbank. Samma sak säger en annan handlare som vill vara anonym.

–?Jag minns dem väl, vi gillade att göra affärer med dem. De var inte rädda. Det var dem man ringde till om man ville ha priser på lite volym. Behövde vi köpa 500 terminer så sålde Swedbank det till oss. De var bäst i marknaden och dessutom trevliga och roliga att ha att göra med, säger han.

Uppmärksamheten kring Swedbanks förehavanden var stor. Swedbank startade i februari 1993 handel i riskkapitalbolagen Atle och Bure och sex underbolag till dessa, flera månader innan officiell handel inletts. Under sommaren skedde en uppmärksammad terminshandel i Celsiusaktier. Och på hösten startade Swedbank handel i ett delat Procordia, en månad i förtid. Sådant imponerade.

Aggressiviteten gav resultat. Genom att ställa priser tillhandahöll Swedbank aktier som efterfrågades och ju mer som efterfrågades desto mer kunde Swedbank tillhandahålla. Det blev en positiv spiral.

–?Den tradingapproach som Pär och de andra hade när de byggde sin verksamhet var helt annan än den som fanns på andra firmor. Både vad gällde mognadsgrad i form av hanteringen av finansiella instrument och hur man hanterar risk i ett sådant bygge, säger Bo Mattsson.

Swedbank utnyttjade också den snabba internationaliseringen. Kombinationer av aktier, optioner, terminer, konvertibler och blankning sattes samman, enligt mönster från USA.

–?Intresset är mycket stort för olika paket av lösningar. Exempelvis vill utlänningar gärna ha olika korgar med aktier som skyddas mot ränte- och valutaförändringar, sade Pär Sandå till Dagens Industri i oktober 1993.

Swedbank blev alltmer framgångsrik, samtidigt som flera av stadens firmor med förnäma namn halkade efter. Tradingavdelningen var också uppskattad internt. Genom att ta stora egna positioner skapade tradingen likviditet till mäklarna. Marknadsandelarna ökade, liksom intjäningen.

Då hände det som ofta händer i bankvärlden. Mycket vill ha mer.

***

Under 1996 hade Swedbanks trading tolv anställda och marknadsandelen hade stigit kraftigt. Det var ingen lätt sak för en traditionell bank att hantera. Skillnaden i lön mellan den traditionella bankdelen och investmentbankdelen var, då som nu, en ständig källa till konflikt i storbankerna.

Dessutom agerade Sparbanken på en marknad stadd i förändring. Samtal om fusioner tillhörde vardagen, och fokus låg på att vara med i konsolideringen och kunna dra nytta av stordriftsfördelar. Inom ett år skulle också fusionen mellan Sparbanken och Föreningsbanken vara ett faktum.

Samtidigt insåg handlarna på tradingavdelningen sitt ekonomiska värde. De ville ha någon form av delägande, bland annat övervägdes att lägga verksamheten i en hedgefondstruktur. Det skulle vara ett sätt att låta tradingen växa på eget bevåg, men också ge handlarna en större del av uppsidan. Förslaget fick dock inte gehör högre upp i organisationen. Kampen var utsiktslös.

Den 28 mars 1996, tre dagar efter den dag då banker och fondkommissionärer brukar betala ut bonus till sina anställda, lämnade sju personer Swedbanks tradingavdelning för att i stället samarbeta med Sven Hagströmer och Mats Qviberg. Förutom Pär Sandå var det bröderna Magnus och Henrik Hedman, Claes-Henrik Julander, Fredrik Landin, Bengt Larsson och Richard Warneker. Fem var handlare och två kvantitativa analytiker.

I september 1996 anställdes gänget i Rivus, ett dotterbolag till Öresund. Uppgiften var att implementera idéerna om disciplinerad teknisk handel. Rivus fick 200 miljoner av de 2 miljarder kronor som Öresund hade i tillgångar till sitt förfogande. Med nya ägare och ett avtal redan från början om eget ägande skulle tradinggänget börja på ny kula.

–??Jag har för mig att vi delade 60/40, säger Mats Qviberg till Affärsvärlden.

Förhoppningarna på det nya upplägget var stort från såväl Mats Qvibergs som från handlarnas sida.

–??Jag hade följt killarna under en längre tid. Vi hade gjort mycket affärer ihop. De var jättebra killar, dessutom var alla i gänget väldigt trevliga, säger Mats Qviberg.

Och det började bra. Redan de tre första månaderna som bolaget var verksamt under 1996 visade verksamheten ett överskott och under 1997 var utvecklingen stark, enligt Öresunds årsredovisning.

Men Rivus blev inte den plattform för handlarna som de hade hoppats på. Rivus ägdes av Öresund, ett börsnoterat bolag, som tidigare mest ägnat sig åt traditionella aktieaffärer. Nu skulle bolaget syssla med tekniskt avancerad handel och det höjde risknivån kraftigt. Styrelsen drog ofta öronen åt sig och emellanåt var de kritiska till verksamheten. Mats Qviberg fick problem att förankra arbetet internt, vilket gjorde att handlarna aldrig kände sig riktigt välkomna.

Då beslöt sig Pär Sandå för att ta kontakt med Erik Penser. Därmed skulle Mats Qviberg och Sven Hagströmer gå miste om något som kunde ha blivit affärsmännens kanske mest lukrativa affär.

***

När Pär Sandå kontaktade finansmannen Erik Penser i slutet på 1990-talet var han för Penser en okänd person. Han visste inte att Pär Sandå låg bakom Swedbanks makalösa framgångar, inte heller kände Erik Penser till de lönsamma affärer som han gjort på Rivus. Men för Erik Penser är historia ointressant, det är vad personen i fråga kan åstadkomma i framtiden som betyder något, berättar han.

–?Det är ingen tvekan om att Pär charmade mig, säger Erik Penser.

–?Det är inte svårt att tycka om honom. Han var mycket förtroendeingivande. Jag har träffat många människor under åren och av alla dessa är han – i modern tid – den mest begåvade.

Tradinggänget sade således farväl till Mats Qviberg och Sven Hagströmer efter bara ett drygt år och slog i stället ihop sina påsar med Erik Penser. 40 miljoner kronor fick de som startkapital och med det påbörjades den resa som på tio år har genererat 2,5 miljarder kronor efter skatt.

Att investeringen i Pär Sandå skulle komma att bli hans livs affär, var ingenting som Erik Penser funderade på då. Han var tillräckligt intresserad av killen för att vilja satsa och det räckte.

–?Det finns aldrig några säkra affärer. Men jag gillade Pär Sandå och hade det gått illa hade jag inte blivit arg.

Så blev det inte. Nästan 1 miljard av Pan Capitals pengar har gått till Erik Pensers Yggdrasil. Pan Capital blev således den kassako som gjorde att Erik Penser kunde investera i sin bank under de senaste krisåren. Erik Penser Bankaktiebolag hade den 1 januari 2008 115 anställda. I dag är den siffran 160. Och det är inga billiga personer som anställts, det handlar om toppnamn inom analys, kapitalförvaltning och corporate finance.

Men sedan hösten 2009 är det slut på Erik Pensers möjligheter att skörda frukterna av sin investering i Pan Capital. Efter att i många år haft makten över bolaget, är han nu borta ur ägarlistan. I media har det spekulerats om att det ligger en schism bakom utköpet, men det är något Erik Penser förnekar. I stället har han sagt sig vara nöjd över att få ha varit med på resan, över den miljard han tjänat.

–?Så funkar jag. Jag vill att alla ska vara nöjda och glada. Själv är jag stolt över att få ha arbetat med dem och nöjd över vad de åstadkommit hittills. Det har ju inte direkt varit någon dålig affär. Jag är fortfarande ordförande i styrelsen.

Att hålla sig vän med tradingkillarna på Pan Capital ligger också i Erik Pensers intresse. När Pan Capital avsade sig börsmedlemskapet förra hösten fördubblade Penser sina marknadsandelar, andelar som sedan fortsatt att öka. Det ligger nära till hands att tänka sig att Pan Capital ligger bakom en del av den uppgången.

För Affärsvärlden berättar Erik Penser att överlämnandet av Pan Capital, trots allt, inte var hans förstahandsval. Hade han själv fått välja hade han gärna varit kvar i bolaget.

–?Ja, det hade jag. Men nu är det som det är, säger han.

Att han är borttvingad är dock något han bestämt tar avstånd ifrån.

–?Det var ett önskemål, inget krav. Hade jag krävt att få vara kvar som ägare så kanske jag hade fått det. Kanske. Jag krävde aldrig det.

Men hur kunde det då bli så? Hur kunde den person som ställt upp med ursprungligt kapital och utan vars pengar det inte hade blivit något, plötsligt inte få vara med längre?

Låt oss gå tillbaka till början. Då ägdes Andrimmer, som Pan Capital hette vid starten, till 100 procent av Erik Pensers Yggdrasil. Enligt 1998 års årsredovisning hade emellertid företagsledningen en option att köpa 49,9 procent av bolaget fram till och med 2003, vilket den också gjorde.

Erik Penser kvarstod med 50,1 procent av bolaget och hade kommande år makten i bolaget. Men år 2008 gick Yggdrasils ägarandel ned till 36 procent och 2009 är Yggdrasil plötsligt ute ur leken. Något avtal om att Erik Penser skulle bli utköpt har aldrig upprättats, en uppgift som tidigare förekommit i media. Men Erik Penser har varit verksam tillräckligt länge i finansbranschen för att inte bli helt förvånad när Pär Sandå tog upp frågan, uppger han. Det var ju inte första gången tradingkillarna ville ha mer av kakan.

När Pär Sandå därför tog upp dialogen om ett utköp var Erik Penser beredd. Efter en öppen diskussion kom parterna fram till en lösning som enligt Erik Penser var bra för båda parter. Kanske är den hemliga förklaringen till hans belåtenhet att han köpts ut för en ansenlig summa pengar.

–?Jag är nöjd, säger Erik Penser som svar på frågan.

Kanske döljer glädjen en rädsla att bli av med Pan Capital som kund till sitt bankaktiebolag. I vilket fall har Pan Capital hittills varit en makalöst bra affär för alla inblandade.

Och lyckan visar inga tecken på att avta. Pan Capital är förmodligen värt flera tiotals miljarder kronor. Killarna har äntligen blivit helt sina egna. Det är deras pengar som snurrar runt världen i ett ofattbart tempo. De 1,6 miljarderna i eget kapital tillhör dem, och bara dem.

Utan någon utomstående inblandad är det kanske dags att ta ned den lilla skylt som ändå finns, på Olof Palmes gata 15, åtta trappor upp?