Det lönar sig att vara lat

Småspararna kan ligga kvar i hängmattan. För dem ger det högre avkastning att behålla samma aktier än att vara aktiv på börsen.

Det kan låta konstigt att den småsparare som anstränger sig, följer vad som skrivs i tidningarna och försöker köpa och sälja vid rätt tillfällen skulle få lägre avkastning.Men normalt är det så. Det finns flera orsaker:

Köper ofta fel

Den första frestelsen på börsen är att försöka höja avkastningen genom att köpa aktier som kommer att stiga och sälja aktier som kommer att falla. Men bara hälften av affärerna på börsen är bra, hälften är dåliga (i varje affär finns två parter, om en av dem gjorde rätt så gjorde den andre fel). Storägarna och de professionella förvaltarna lägger ned mer tid, har mer information och gör en grundligare analys än småspararna. Därmed är tyvärr den genomsnittlige småspararen på fel sida i en majoritet av affärerna på börsen.

Så genom att vara aktiv och köpa och sälja ofta försämrar småspararen normalt sin avkastning. Visst finns det undantag, privatpersoner som är mycket skickliga på att hitta börsvinnare, men tyvärr är de en minoritet. För majoriteten är det bättre att vara passiv, för om man behåller en aktie i 10–20 år så spelar några procent för mycket i inköpspris inte någon större roll.

Lätt missa uppgång

Nå, om det är för svårt att välja rätt aktier, så kan man tycka att det borde löna sig att åtminstone försöka förutsäga börsen som helhet, vilket brukar kallas »timing«. Genom att sälja innan Generalindex faller, säg våren 1990, och köpa innan det stiger, säg hösten 1992, så kan man ju öka sin avkastning betydligt.

Men dels är det faktiskt svårare att förutsäga börsen som helhet än att förutsäga en enskild aktiekurs, eftersom betydligt fler faktorer påverkar. Dels ger pengar på banken i genomsnitt lägre avkastning än aktier, och därför räcker det inte med 51 procent rätt val för att det skall löna sig med »timing«, det krävs 60–70 procent rätt (beroende på hur stor skillnaden i avkastning är).

Skattekredit

Ett obevekligt argument för att vara passiv är det svenska skattesystemet, som är konstruerat så att det lönar sig att behålla orealiserade reavinster så länge som möjligt. Genom att vänta med att betala skatt fås en skattekredit som ger extra avkastning. På 10 år betyder det ungefär 10 procent extra avkastning.

Lägre kostnader

Slutligen är det naturligtvis så att färre affärer ger lägre kostnader. Både synligt courtage och »spread« (skillnaden mellan köp- och säljkurs) nöter på sparkapitalet. Hundratals mäklare i Stockholm lever på alla börsaffärer som görs, vilket betyder att aktieägarkollektivet som helhet måste lyckas sämre än Generalindex med återlagda utdelningar.

Sparindikatorn i den tryckta tidningen tar hänsyn till alla dessa argument. Hänsyn tas till skattereglerna och mäklarfirmornas avgifter och dessutom drar vi en extra procent i varje affär vilket antas motsvara att en normal småsparare dels i genomsnitt gör sämre affärer, dels ofta betalar »spread« när mäklaren gör affärer ur eget lager (genomsnittliga skillnaden mellan köp och säljkurs var 1996 över en procent för mer än hälften av aktierna noterade på Stockholmsbörsen).

Resultatet är mycket tydligt. Den lille aktieplaceraren, som i genomsnitt behåller sina aktier i ett år, får dramatiskt mycket mindre pengar tillbaka vid spartidens slut än den som behåller sina aktier i genomsnitt i fem år eller den som är helt passiv.