Det går som på räls

Ekonomin går som tåget och enligt konjunkturinstitutets rosenröda rapport ligger spåren raka och fina så långt man kan se framåt. Ingen solkurva (om rälsen överhettas kan den bli krokig och tåget spåra ur) är i sikte.

Allt går så bra. Men applåderna uteblir, konstigt nog. Göran Persson är inte ensam om att bli förvånad över att socialdemokraternas opinions-tal försämras just när man är i färd att dela ut godsaker till barnfamiljer och pensionärer.

Extra miljarder

Dessutom visar opinionsundersökningar att nej-sägarna till EMU bara har blivit fler sedan Persson och hans partikongress tagit ställning för ett ja – ytterligare en missräkning. Förklaringen är nog just att svensk ekonomi går så bra att många tycker att vi klarar oss själva. Nu är det euron som kallas skvalpvaluta.

Men den goda tillväxten och den låga inflationen har i alla fall underlättat regeringens budgetförhandlingar med vänstern och miljöpartiet. Dels vill förstås stödpartierna gärna vara med och dra nytta av att väljaropinionen kan glädjas åt goda tider och bättre förmåner. Dels kunde regeringen släppa till några extra miljarder för att tillgodose särskilt miljöpartiets speciella önskemål.

Utgiftstaket

Visserligen lyckades regeringen något så när försvara utgiftstaket. Men detta är uppsatt i nominella belopp och den oväntat låga inflationen gör att mer får rum än tidigare planerat. Till detta kommer att vissa utgifter som påverkas starkt av arbetslöshet och sysselsättning bör öka mindre än väntat, så att en viss omfördelning kan ske.

Ytligt sett är det miljöpartiet som tjänat mest på budgetförhandlingarna. Avgående språkröret Birger Schlaug skryter i sin “rörpost” att mp stoppade maxtaxan på dagis – samtidigt som socialdemokraterna verkar ganska nöjda med att ha fått igenom detta vallöfte, om än i något förändrat skick.

Mp tar också åt sig äran av en extra pappamånad i föräldraförsäkringen, elektrifiering av en järnväg i Blekinge i stället för vägbyggen, en mindre höjning av anslaget till miljövård och en hel del annat. Som en stor framgång räknas uttalanden om skatteväxling (mellan miljö och arbete) på 30 miljarder under tio år. Men detta binder knappast kommande regeringar om inte mp får fortsätta att påverka.

Skälet till att mp fick flera väl synliga framgångar i budgetförhandlingarna är säkert de starka protesterna mot partiledningens eftergivenhet förra gången. Det kan löna sig att skriva artiklar på DN-debatt. Alla miljöpartister är inte så angelägna om att till varje pris vara med och regera. Detta kostade socialdemokraterna ett antal eftergifter.

Enhetlig syn

Vänsterpartiet har en mer enhetlig syn på och är mindre beroende av omröstning efter förhandlingarna. Många nytillkomna väljare skulle därtill ta illa upp om partiledningen försökte fälla den socialdemokratiska regeringen. Väns-terpartiets styrelse har efteråt också uttalat att den vill delta i regeringen efter valet, inte bara vara ett stödparti till socialdemokraterna.

Man skulle kunna säga att Gudrun Schyman och hennes partikamrater visat sig så angelägna att vara med på tåget att de i stället blivit överkörda. Men sanningen är egentligen mera komplicerad.

Vänsterpartiets framgångar ligger inte i att det får igenom särskilt mycket av sina synpunkter i själva budgetförhandlingarna. Partiets inflytande beror i stället på att socialdemokraterna är så angelägna att försöka locka tillbaka väljare från vänsterkanten att de högst frivilligt anpassar regeringspolitiken till vänsterpartiets åsikter, och till och med försöker ta äran av detta för egen del.

Egentligen är det nog inte alls bra att budgetförhandlingarna varit lätta och att regeringen kunde köpa sig förnyat stöd genom en mer expansiv politik. När ekonomin går så bra brukar det i stället finnas skäl att dämpa farten. Det finns stor risk att efterfrågan kommer att öka snabbare än enligt KI:s prognos, som är försiktigare än många av bankernas och andra bedömares.

Ligga lågt

När det gäller regeringens egen prognos har ju Göran Persson sagt att man ska ligga lågt och hålla nere förväntningarna. Det verkar som om regeringen nästan medvetet missbedömer utvecklingen. Därför finns risk att den snabbt måste rycka ut med åtstramning för att minska risken för inflation och räntehöjningar.

Det troliga är att regeringen inte skulle kunna genomföra en sådan åtstramning. Socialdemokraterna klarar knappast att i nuvarande opinionsläge hejda en begynnande överhettning, om så skulle behövas. Det innebär i sin tur att regeringen borde vara extra försiktig. Om man saknar broms måste man köra extra långsamt och vara försiktig med gaspedalen.