”Det dröjer fortsatt en tid”

I december 2012 befinner sig den svensk-finländska telekomjätten Telia Sonera mitt i stormens öga. SVT:s Uppdrag granskning har avslöjat att bolagets representanter betalat ut motsvarande 2,2 miljarder kronor till Gibraltar-bolaget Takilant för uzbekiska 3g-, ip- och 1 800-megahertz-licenser. Problemet är bara att Takilant ägs av den uzbekiske diktatorn Islam Karimovs dotter Gulnara Karimov. Den utbetalda summan är inte en ersättning, utan en muta. Samtidigt står det klart att bolaget samarbetat med regimerna i en rad korrupta och auktoritära stater när man etablerat sig i Centralasien och Östeuropa. Affärerna har gjorts 2007 och 2008, men Telias samröre med regimerna har pågått sedan dess.

Den dåvarande vd:n Lars Nyberg och styrelsens ordförande Anders Narvinger till­sätter en utredning som ska klarlägga om ­företagets representanter begått olaglig­heter och brutit mot interna regelverk. ­Advokat Biörn Riese från Mannheimer Swartling ges i uppdrag att rota fram och lägga korten på borden. Ett par månader senare kan Riese och hans kolleger konstatera att det visserligen inte finns säkra bevis för att brott har begåtts – men kan heller inte utesluta det. Ledning och styrelse har antingen haft dålig koll eller givit sitt medgivande. Nyberg avgår och styrelseleda­möterna tvingas bort, en efter en. Krisen blir inte direkt bättre av en urusel mediehantering där informationsdirektören och högsta ­chefen ömsom lägger locket på, ömsom skyller på tidigare bolagsledningar. Medierna fortsätter att avslöja nya detaljer kring Telia Soneras hisnande affärer i Centralasien och bolaget står utan såväl ledning som styrelse.

Bolaget behöver någon med erfaren­heten och den organisatoriska förmågan att hantera krisen och peka ut den framtida riktningen. Tidigt i rekryteringsprocessen ­dyker Marie Ehrlings namn upp. Hon har lång ­erfarenhet av halvstatliga företag från sin tid i SAS och Telia. Dessutom är hon styrelseproffs och ledamot i Securitas, ­Oriflame och Nordea.

– Jag har alltid jobbat i stora företag och trivts bra med det. Jag stimuleras av komplexa strukturer och problemställningar, ­säger Marie Ehrling.

Kristina Ekengren är ansvarig för de statliga bolagen på Näringsdepartementet och ordförande i Telia Soneras nomineringskommitté. Det är hon som får i uppdrag att i slutet av 2012 kontakta Marie Ehrling och ställa frågan: Kan hon tänka sig att ta över ordförandeklubban och lotsa bolaget ut ur stormen?

– Känslomässigt var det ett enkelt beslut. Jag kände bolaget väl och var bedrövad över den situation som Telia Sonera hamnat i.

Marie Ehrling fick sin operativa skolning och inledde sin chefskarriär inom SAS. År 2002, alltså samma år som fusionen med finländska Sonera gjordes, rekryterades hon till Telia som chef för den svenska verksam­heten. År 2006 lämnade hon bolaget då det stod klart att hon och vd:n Anders Igel inte drog jämnt. Knappt sju år senare kallade man alltså åter på Marie Ehrling. Denna gång som styrelseordförande.

Bolaget var detsamma, men stämningen hade förändrats. Det kändes direkt när hon klev in genom dörrarna: detta var ett bolag som befann sig under attack. Inte bara från mediernas reportrar, utan också från kunder, ­aktieägare och småsparare.

Marie Ehrling var beredd att axla rollen som styrelseordförande, men hon ställde vissa motkrav. Hon ville ha ägarnas fulla stöd i den förändringsprocess som hon ­ansåg nödvändig. Kristina Ekengren fick därför i uppdrag att ordna ett möte med biträdande finansministern Peter Norman (M) och statssekreteraren Erik Thedéen (M).

– Jag krävde att jag som styrelse­­ord­förande skulle ha en kontinuerlig dialog med ägarna. Och den dialogen skulle föras öga mot öga och inte via medierna, som tidigare skett, säger hon.

Det kan tyckas självklart i bolag som ­Securitas och Axel Johnson, de andra ­bolag där Marie Ehrling sitter som ordförande respektive vice ordförande. I den internationella säkerhetskoncernen utgör familjerna Douglas och Schörling tydliga ägarrepresentanter medan Axel Johnson är familjen Ax:son Johnsons familjeägda ägarbolag var­ifrån ägandet i dagligvarukedjan Axfood, elektronikbolaget Dustin och varuhuskedjan Åhléns kanaliseras. Men i Telia Sonera, med ett stort statligt ägande, är det ingen självklarhet.

– Jag har en bra dialog med ägarna i samtliga bolag där jag sitter i styrelsen. De är väldigt olika, men det finns en tydlig röd tråd. De flesta bolag jag jobbat med är tjänste- ­eller serviceföretag med ett stort inslag av konsumentmarknad och alla påverkas starkt av den pågående digitaliseringen, säger hon.

Marie Ehrling började sin karriär som talskrivare och politiskt sakkunnig hos den folkpartistiske finansministern Rolf Wirtén, och jobbade i nästan 20 år på SAS innan hon rekryterades till Telia Sonera. Hon är känd både för sina goda politiska kontakter och breda nätverk i näringslivet.

Norman och Thedéen garanterar Ehrling sin uppbackning, så även det statliga finländska ägarbolaget Solidium och de stora institutionerna Alecta, AMF och Swedbank Robur. Vid bolagsstämman våren 2013 väljs Marie Ehrling formellt in i styrelsen och därmed inleds en intensiv period. Först gäller det att rekrytera en ny vd. Därefter att vända upp och ner på Telia Soneras eurasiska verksamhet. Det som hänt i fallet Uzbekistan ska aldrig kunna ske igen. Några enstaka personer ska inte kunna resa runt i forna Sovjet­unionen och köpa på sig 3g-licenser och ingå ­affärsavtal.

– Jag tänker inte peka ut enskilda personer eller delar av verksamheten som orsak till att det gick som det gick i Eurasien. Jag kan bara konstatera att Telia Sonera som företag inte var rustat för att gå in i de här länderna. Det saknades processer, regelverk och inte minst kunskap för att klara av det, säger ­Marie Ehrling med eftertryck.

I medierna beskrivs Telia Soneras äventyr i österled som både surdegar och getingbon, men Marie Ehrling låter sig inte skrämmas. Tvärtom. Hon har hanterat komplexa ­kris­situationer förut. 2001 var hon vice vd för SAS där hon inom loppet av en månad fick hantera både bombningen av World Trade Center och Linate-olyckan, då 118 SAS-passagerare omkom.

– Hösten 2001 var väldigt tuff. Men det var nog den period i livet som jag lärde mig mest av, både professionellt och privat.

Både tidigare kolleger och Marie Ehrling själv vittnar om en speciell egenskap – ju mer det stormar, desto lugnare blir hon. Känslorna och katastroftankarna läggs åt sidan till förmån för ett metodiskt och målmedvetet tunnelseende. Förra veckan såg äntligen Marie Ehrling ljuset i den uzbekiska tunneln när det stod klart att Telia enats med myndigheterna i USA och Nederländerna om en förlikning. Bolaget ska betala motsvarande 8,2 miljarder kronor i skadestånd. Samtidigt erkänner man officiellt att utbetalningen till Takilant var en muta. För bolaget är affären snart utagerad, men för den förre vd:n Lars Nyberg och förre Eurasienchefen Tero Kivisaari samt en annan chef väntar en rättslig prövning.

– Det känns skönt att ha kommit till ett avslut. Det är ett sorgligt kapitel i Telias historia som framförallt har drabbat bolagets anställda, säger Marie Ehrling.

År 2015 tillkännagav Marie Ehrling och resten av styrelsen att man beslutat att lämna de eurasiska marknaderna. Året därpå såldes dotterbolaget i Tadzjikistan till Akfed medan verksamheten i Nepal köptes av Axiata. Kvar återstår operatörerna i Kazakstan, Uzbekistan, Azerbajdzjan, Georgien och Moldavien.

– Det finns intressenter, men det tar tid. Längre än vad vi räknade med. En viktig pusselbit är att vi nått uppgörelsen i Nederländerna och USA. Nu när de är klara kommer försäljningsprocesserna att gå fortare.

Uttåget ur de sju centralasiatiska och östeuropeiska marknaderna markerar slutet på Telia Soneras internationella expansion, men också att bolaget gör halt som tillväxt-case. Det är ”back to basic” som gäller i Marie Ehrlings strategiska plan för bolaget. I praktiken innebär det att bolaget helt fokuserar på den nordiska och baltiska marknaden.

– Vi ska leverera på vår huvudaffär, att tillhandahålla bra och konkurrenskraftiga telekom- och it-tjänster till företag och ­privatpersoner. Det stämmer att den nordiska marknaden är mogen, men den står inför enorma förändringar den närmaste tiden.

Tillsammans med vd Johan Dennelind har hon ägnat de senaste fyra åren åt att dels formulera huvudaffären, dels reformera den interna och externa bilden av koncernen som en statlig koloss i illasittande it-kostym. Ett sätt är att predika närhet till kunden och peka ut alla de tusentals medarbetare som står i direktkontakt med Telias kunder som nyckelpersoner. Ett annat är att flytta ­huvudkontoret från det gråa betongkomplexet i Farsta till kommerstemplet Mall of Scandinavia i Solna. De nya lokalerna, signerade arkitektkontoret Tengbom, andas modern optimism. Öppna ytor, genom­skinliga dörrar, futuristiska möbler och touch-screens. Det befläckande namnet Telia­ ­Sonera har bytts ut mot Telia Company.

Förra året omsatte Telia 86,5 miljarder kronor och visade ett rörelseresultat på 25,2 miljarder, vilket ger en rörelsemarginal på 29,2 procent. Det är en siffra som sannolikt skulle kunna pressas uppåt om något radikalt kan göras åt kostnaderna i bolaget. Den svensk-finländska telekomjätten har 21 000 anställda och är inte direkt känt för att vara en slimmad och effektiv organisation.

– Vi har stramat åt organisationen och infört nya affärsprocesser. I detta nu är vi inne i ett läge där vi förändrar hela kulturen i företaget. Det handlar om att vara snabbfotade och ge medarbetarna verktygen att möta kundernas behov. Det arbetar vi för varje dag, men det tar tid att förändra en ­företagskultur, säger Marie Ehrling.

Utvecklingen av nya it-system, stora digitala lösningar och inte minst byggandet av femte generationens mobilnät är några av dessa förändringar. Här står Telia, med sin portfölj av fibernät, mobiltelefoni, bredband och fast telefoni, synnerligen väl positionerat. Bolaget är störst på mobiltelefoni och bredband i Sverige, Finland och Baltikum. Men i Norge och Danmark ligger man långt efter de lokala dominanterna Telenor och TDC.

Det är också mot dessa mindre konkurrenter som Telia riktar lystna blickar. På aktiemarknaden har det sedan en längre tid spekulerats om en förestående fusion mellan antingen TDC eller Telenor. En större fusion eller strukturaffär skulle öppna upp för övergripande omdaning av Telia med kostnadsbesparingar, höjda marginaler och kanske en styckning av bolaget. Vissa källor som Affärsvärlden talat med går till och med så långt att de talar om en särnotering av det nordiska-baltiska fibernätet och bredbandsverksamheten i stil med Fortums försäljning av sitt elnät till ett konsortium av pensionsfonder. Det skulle visserligen minska ­Telias bredd, men också innebära att de olika ­delarna blev betydligt mer lättvärderade för finansmarknaden.

– På sikt när EU och Europa är moget för det så måste det ske en konsolidering men det dröjer nog fortsatt en tid. När tiden kommer vill vi vara beredda att spela en roll i den förändring som kommer att ske på den europeiska marknaden. Vår huvudfokus nu är att bli än starkare i Norden och Baltikum, sen får vi utvärdera vilka alternativ som finns på längre sikt, säger Marie Ehrling.

En fingervisning om vart Telia är på väg kan vara bolagets försök att för knappt tre år sedan slå samman sin danska verksamhet med Telenors dito i ett gemensamt bolag. Men fusionsplanen fick nej av EU-kommissionen, som hävdade att affären skulle försämra konkurrensen för kunderna.

Myndigheten sa nej, men telekombranschen och finansmarknaderna är överens om att hela den europeiska marknaden för bredband och mobiltelefoni står inför en omfattande konsolidering. Marknaden är fragmenterad och de planerade investeringarna stora.

De allt intensivare spekulationerna om en förestående strukturaffär och styckning av koncernen har gjort att Telia kommit upp på aktiemarknadens radarskärmar. Lägg därtill att Telia-aktien är rekordbillig just nu och ett scenario, där nya opportunistiska ägare kan spela en allt viktigare roll, öppnas upp.

Telia noterades på Stockholmsbörsen när den svenska it-euforin med dramatisk hastighet började övergå i baksmälla. Svenska folket erbjöds att köpa in sig i bolaget för 85 kronor per aktie. Sjutton år och ett finländskt samgående senare står aktien i 38 kronor. Räknar man med den totala utdelningen under dessa sjutton år så får man en totalavkastning på 78 kronor. Det innebär att den som köpte på sig Telia-aktier 2000 och sedan behållit dem å ena sidan fått närmare 40 kronor i utdelning, å andra sidan har fått se värdet på aktien mer än halverat. Telia har alltså en negativ totalavkastning på ­minus 8 procent, medan Stockholmsbörsens totalavkastning under samma tid varit 103 procent.

Det är förståeligt att Telias aktie­ägare nu vädrar morgonluft när det börjar diskuteras radikala förändringar av bolaget. Frågan är dock om de stora aktieägarna är intresserade av att bidra till en sådan ­utveckling? Svenska staten sitter på drygt 37 procent av aktierna medan finländska staten kontrollerar 3,2 procent.

Det kommer krävas både politisk diplomati och juridisk noggrannhet för att sy ihop en sådan affär.

Marie Ehrling

Ålder: 62 år.

Aktuell: Styrelseordförande i Telia.

Uppdrag: Styrelseordförande i Telia och Securitas. Vice ordförande i Axel Johnson AB.

Utbildning: Civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm.

Karriär: Fjärde AP-fonden 1977–1979, Utbildningsdepartementet 1979–1980, Finansdepartementet 1980–1982, SAS 1982–2002, Telia Sonera 2003–2006, styrelseproffs 2007.

Familj: Maken Lars Mydland och sonen Jacob Westerberg, från tidigare äktenskap.

Fritid: Seglar, vandrar, reser, gillar att läsa skönlitteratur och lyssnar oerhört mycket på Spotify.