Det blåser på konjunkturtoppen

Det blir inte mycket bättre än så här, den här gången. Tecknen på att konjunkturen toppat syns överallt. Bara två storföretag, ABB och Alfa Laval, har presterat riktiga kanonrapporter och desto fler har gjort börsen rejält besviken (Boliden, Ericsson, NCC, Scania och SSAB för att bara ta några exempel). Att det är skakigt i verkstan och inte bara i den ofta volatila telekombranschen verkar oroande. Undra på att Stockholmsbörsen haft ett uselt år.

Fast det hindrar inte att den svenska konjunkturen är exceptionellt stark. Även detta år väntas BNP växa med över tre procent och nu har också investeringarna kommit i gång. Att litet av hetluften vädras ut på bostadsrättsmarknaden i Stockholm är i det perspektivet bara bra.

Ute i världen pekar dock kurvorna neråt på ett mer påtagligt sätt. Det tyska Ifo-institutets konjunkturindex är lägre än det varit på nära två år. När det gäller hur världsekonomin påverkas av bostadskrisen i USA varierar bedömningarna mellan olika grader av pessimism. Samma sak är det med dollarn. Och en sämre konjunktur utomlands påverkar förstås svensk ekonomi.

Hur ser det då ut om vi blickar framåt? En indikation på aktiemarknadens framtidstro kommer den här veckan då teckningstiden löper ut för East Capital Explorer. Till skillnad från affärsinformationsbolaget Bisnode, som Ratos snöpligt fick hala tillbaka från den tilltänkta entrén på börsen, är East Capital högintressant. Väldigt många placerare vill ta del av konsumtions- och investeringsboomen i Ryssland och övriga Östeuropa. Att börserna där borta går bra, det vet de hundratusentals svenskar som sparar i Östeuropafonder. Vårt fondkapital har ju spritts snabbt över världen de senaste åren. Det är säkert en förklaring till att allmänheten tar den trista börsutvecklingen under 2007 med sånt jämnmod.

För en del svenska företag kompenserar Östeuropa den dämpade efterfrågan i USA och Västeuropa. Men än viktigare är förstås Kina. Visserligen finns det anledning att vara fundersam över utvecklingen där. På sina håll påminner den om aktiehysterin i Japan i slutet av 1980-talet. Och kom ihåg att börsvärdet i Tokyo fortfarande bara är hälften av vad det var 1990.

Men den kinesiska boomen stöds av en solid realekonomisk utveckling, och det gynnar världsekonomin. Än så länge bor över hälften av befolkningen på landsbygden. Många vill in till städerna för att få ett bättre liv, trots miljöproblemen som ju är ett bekymmer i megaformat inte bara för Kina utan för hela världen.

Det mesta talar för att Kina är en lönsam investering och finansiell placering ett tag till. Visst, det börjar likna en bubbla. Men någon krasch liknande den i Japan är inte trolig. Det som bland annat talar för det är historikern Charles Kindlebergers tre kriterier för när en bubbla är redo att brista. Kindleberger skrev klassikern “Manias, Panics and Crashes” redan 1978 och boken har kommit ut i fyra nya upplagor sedan dess (mitt exemplar är från 1996). Kindleberger anser att en finansiell krasch står för dörren vid:

1) En stor omvälvande händelse, 2) lätt penningpolitik och 3) när den breda allmänheten börjar med spekulativa köp. Kriterium 1 är Kinas övergång till marknadsekonomi och det är redan nått. Samma med 2 – räntorna har varit mycket låga de senaste tio åren. Men så vitt jag kan se återstår 3. Någon Kinahausse syns ännu inte till bland världens småsparare.

Det är alltså blåsigt på konjunkturtoppen. Men läget är under kontroll.