Den utopiske entreprenören

Går det att kombinera goda arbetsvillkor med hög lönsamhet inom industrin? Jadå, sa entreprenören Robert Owen vid 1800-talets början, och drömde om en värld där sociala reformer gjorde slut på orättvisor, barnarbete, sjukdomar, fattigdom och misär.

Första delen av 1800-talet var en tid av snabb industrialisering i Storbritannien. Kapitalägare gjorde sagolika vinster, men klassklyftorna var bråddjupa och misären ökade inom den snabbt växande arbetarklassen. Tidens anda, med giriga industriägare och tröstlös slum i städerna, skildrades inte minst av Charles Dickens i romaner som David Copperfield och Oliver Twist. Men samtidigt florerade upplysningens idéer om en bättre värld också för de breda massorna.

Robert Owen föddes 1771 i den lilla staden Newton i mellersta Wales. Efter fem års skolgång och några år på en tapetserarverkstad fick han tjänst vid ett textilbruk i Manchester. Där gjorde han så väl ifrån sig att han redan som 21-åring anförtroddes ansvaret för 500 arbetare och hela brukets inköp av bomull. Att en så ung man kunde leda en hel textilkoncern väckte naturligtvis uppseende, och Owen blev en berömdhet i branschen.

Det var inte bara entreprenörskapet som intresserade den unge Robert, utan också upplysnings­idéerna. Han blev medlem i Filosofiska sällskapet i Manchester, en klubb där stadens elit diskuterade skrifter av Tom Paine, Rousseau, Bentham med flera. Snart var han flitig skribent i sociala frågor och framförde utopiska åsikter.

Hans dröm var att få driva en egen industriverksamhet och förverkliga sina sociala idéer, men för detta krävdes ett rejält kapital. Något som han som enkel hant­verkarson saknade. Det brukar sägas att det bästa sättet att skaffa sig ett kapital är att ärva det. Har man inte den möjlig­heten får man försöka gifta sig till det. Vilket Owen gjorde.

Köpte hela bruket

Under en affärsresa till Glasgow träffade han en ung dam vid namn Caroline Dale, dotter till bankiren och bruksägaren David Dale som 1785 grundat Storbritanniens största bomullsspinneri i New Lanark vid floden Clyde i södra Skottland. Tycke uppstod, de unga tu gifte sig och flyttade till svärfaderns bruk, där Owen snart fick ansvar för produktionen. Några år senare, 1799, hade Robert Owen och hans hustru bildat ett konsortium som köpte hela bruket av Dale.

Nu började Owen reformera verksamheten efter sina sociala idéer. Barnarbete förbjöds och arbetstiden reglerades till maximalt 10,5 timmar per dygn. Owen ansåg att bättre levnadsförhållanden och hygien skulle leda till mindre sjukfrånvaro, och att arbetarna skulle prestera bättre om det behandlades bättre. Kort sagt, alla förbättringar av levnadsförhållanden och arbetsmiljö skulle leda till högre produktivitet och därmed bättre lönsamhet för bruket.

Första förskolan

Owen startade skola, sjukstuga, badinrättning för att förbättra hygienen och lät bygga ordentliga arbetarbostäder. I New Lanark startades också Storbritanniens första förskola för de anställdas barn mellan tre och sex år och ett ”institut för karaktärens främjande” där deltagarna fick syssla med kulturella aktiviteter som dans, musik, litteratur, gymnastik och teater. Och självklart hade New Lanark sin egen bruks­orkester.

Bolaget stod för sjukvård och en gemensam sjukförsäkringsfond organiserades där arbetarna la en sextiondel av sin lön.

År 1817 hade mönstersamhället New Lanark en befolkning av 2 800 människor, varav de flesta arbetade på bruket.

Men trots enträget arbete, kampanjer, föredrag och mängder av pamfletter, lyckades inte Owen övertyga sina konkurrenter och kolleger att sociala reformer kunde höja produktiviteten och vinsten. Tvärtom blev han alltmer impopulär inom industrietablissemanget. 1825 sålde han New Lanark till en av sina kompanjoner och begav sig med sina söner till USA för att starta nya samhällen efter sina sociala idéer.

Men det var inte så lätt i USA heller. Vid Wabash River i delstaten Indiana grundade Owen samhället New Harmony. Det hela blev knappast den succé han önskat, men samhället har trots allt överlevt till i dag. Och New Harmony kan skryta med att ha haft USA:s första daghem och förskola, de första kvinnoklubbarna, det första folkbiblioteket och den första offentligt finansierade skolan.

Owens äldsta son, Robert Dale Owen, valdes med tiden in i kongressen. Han deltog i lagstiftningen för fri undervisning, och tillsammans med en skotsk feminist, Frances Wright, kämpade Robert junior mot slaveriet och för kvinnors rättigheter. Han var också med och grundade The Smithsonian Institution, USA:s nationalmuseum i Washington.

Utsett till världsarv

Robert Owen flyttade på ålderns höst tillbaka till England. Han engagerade sig i uppbyggnaden av arbetarrörelsen, men hans åsikter ansågs alltför patriarkala för att passa in. Han avled vid 87 års ålder och begravdes i sin födelsestad Newton i Wales. Owen sociala ingenjörskonst skulle hundra år senare tas upp i Sovjetunionens kolchoser och av den israeliska kibbutzrörelsen.

Verksamheten vid New Lanark pågick fram till 1968, då bruket stängdes. Sedan dess har det tagits över av en stiftelse som låtit renovera byggnaderna. 2001 blev New Lanark upptaget på Unescos lista över världsarv, och i dag utgör hela bruksområdet ett enda stort levande industrimuseum som visar bomullsproduktionen och industriarbetarnas villkor under tidigt 1800-tal.