Den stora strukturaffären

De som intresserar sig för svensk ekonomijournalistik kommer sent att glömma den omvälvande våren 2002. Det var då allting hände.

Missnöjet och spänningarna hade länge jäst i branschen. Strukturproblemen låg i öppen dager. Hoten mot den – näst nöjesjournalistiken – mest populära rapporterande genren tryckte på från alla håll. Kaos stod väntande bakom hörnet och laddade vanten med blydaggar.

Startskottet för omstruktureringen gick likt en gigantisk salut från Skeppsbron i Stockholm i och med Jan Stenbecks djärva och fiffiga uppköp av tidningen Vision. Det därpå något mindre fiffiga omstruktureringspaketet av Finanstidningen ledde till att han inom kort stod med tvenne varumärken, men endast en halv redaktion. De minst kompetenta journalisterna hade sållats bort av ledningen och de mest kompetenta avgick i protest mot det mesta.

Några kvarter bort satt en redaktion med ett starkt, men smalt varumärke (E24) och en vacklande ekonomi. Sagt och gjort: även denna redaktion inkorporerades i Stenbecks mediegrupp. Och det nya varumärket kom att lyda EF24V (Ekonomi, Finans och 24 Visioner).

Under tiden, någon annanstans, satt en kader före detta Finanstidningsjournalister samt en hastigt avgången chefredaktör för den fina ekonomitidningen Affärsvärlden och funderade på vad just de skulle göra härnäst.

Ekonomijournalistiken var i gungning. Men inte bara den. Dess värste konkurrent – den lättfinansanalys som praktiserades på mindre analysfirmor runt om i Sverige – hade också fått sig en rejäl törn. Ty de privatpersoner som hade burit upp tidningarnas ekonomi med sina prenumerationer hade också burit upp de mindre analysfirmorna. Varje gång de gjorde affärer som byggde på tidningarnas allt mer lättsmälta analysstycken betalade de courtage till analysfirmorna. Men när privatpersonerna slutade att intressera sig för ekonomijournalistik slutade de också med att göra aktieaffärer.

Därför fick många unga mäklaranalytiker sluta. Några av dessa drömde om att ge sig in på ekonomijournalistikens bana i stället, precis som de unga ekonomijournalisterna drömde om att bli mäklaranalytiker. Men alla var ungefär lika sysslolösa.

Någonstans mitt i alltihop satt dessutom en liten firma som var just en blandning av analyshus och ekonomijournalistik, den kallade sig för Redeye och tjänade nog lika litet pengar som lättmäklerierna och lättekonomijournalisterna. Några journalister startade därför en internetbaserad reportagebyrå. Andra startade ännu en oberoende internetdistribuerad lättanalysverksamhet.

Ganska snart insåg de behovet av att gå ihop, för att förse de tunt bemannade stora morgondrakarnas expanderande ekonomisidor med material. Stenbeck såg allt detta och stoppade fermt in sin egen lättanalysfinansfirma i sin journalistiska produkt. Tidningen hette nu E2F24V – Ekonomi, Fischiga Finanser och 24 Visioner.

På de stora morgondrakarna slutade journalister i protest över att fristående analysbyråer tilläts leverera in det roligaste materialet. Stenbeck startade ännu en trend genom att till E2F24V lägga sin tevekanal TV8 (nytt firmanamn E2F24V8), samt tidningen Kapital (E2F24V8K). Fler journalister slutade i protest.

Lustigt nog var det inte journalistiken som tjänade de stora pengarna, utan pr- och ir-branscherna. Ingen blev därför förvånad när E2F24V8K gick samman med MTG:s systerbolag, ir-bolaget Shared Value.

– Ingen annan än vi kan erbjuda den totala kommunikationstjänsten: analys, intervju, tevereportage, annonsplats och strategisk kommunikationsinsats i samma paket, hävdade chefredaktörsdirektören Eppe Pengberg när han offentliggjorde att alltsammans skulle gå samman under samlingsnamnet Modern Kommunikation.

Han log brett, ända tills produktionsbolaget Strix tog över Modern Kommunikation, “eftersom hela upplägget luktade prima dokusåpa långa vägar, dock i behov av Strix unika regi- och castingkompetens”. Horder av journalister slutade i protest.

Riktigt intressant blev dock inte det hela förrän Wallenberggruppen lanserade sitt motdrag, tydligt inspirerat av industriellt tänkande. Investor sålde Ericsson till svenska staten och köpte loss Sveriges Television, Dagens Nyheter, Svensk Filmindustri, TV4, Expressen, Dramaten och några jaktslott som tjänstebostäder till det nya företagets direktörer. SEB klämdes också in i den nya strukturen “för analysen och affärsflödenas skull”. Till chef för alltsammans utnämndes trotjänaren Lars Ramqvist och sedan dess har ingen hört någonting om någonting.