Den stora fusionshetsen

Stora storlekar är tydligen det enda som duger i dagens globalaekonomi. Inte nog med att Europa lanserat en enda megavaluta.Dessutom försöker företagen göra sig större och större. Den vågav fusioner och uppköp som nu sveper över världen överträffartill och med den som skedde i slutet av 1980-talet. I fjolgjordes fusioner till ett värde av 2.400 miljarder dollarjämfört med 1.600 miljarder 1997.

Vi har vant oss

Tillvänjningen har gått snabbt. Media rapporterar om den enamegaaffären efter den andra. Aktiemarknaden, allmänheten ochpolitikerna noterar och debatterar under någon dag eller någonvecka. Sedan är det hela över. Jämför uppståndelsen näraffärerna Asea-Brown Boveri och Volvo-Renault presenterades 1987respektive 1993 med den avslagna reaktionen påAstra-Zeneca-fusionen strax före Lucia. Den internationellafinansmarknaden hoppar bara högt om någon storaffär ärgränsöverskridande och sker inom en ostrukturerad bransch, somDaimler-Chrysler.Dåvarande Storachefen Bo Berggren var den förste i Sverige som,med en fras lånad från sexrådgivningsspalterna, hävdade attstorleken har betydelse. Det var 1984, i samband med att köpetav Billerud presenterades. Sedan dess har oerhört mycket hänt,inklusive Storas egen 90-miljarderkronorsfusion med finska Enso i fjol. I slutet av1980-talet sattes ett som man trodde svårslaget rekord dålivsmedelskoncernen RJR Nabisco köptes för 25 miljarder dollar(200 miljarder kronor). Men den hittills största affären, mellanoljegiganterna Exxon och Mobil, går på hela 80 miljarder dollar.Nu väntar marknaden på att nivån 100 miljarder dollar skapasseras.

Reella motiv finns

Och fler affärer blir det. Nu senast har det utbrutit enbudstrid om den amerikanska mobiloperatören AirTouch.Förväntningarna är också höga på något slags strukturaffär inombilindustrin. Den vanligen så stabila Volvoaktien har blivit etthett papper.Självfallet finns ofta reella och strategiska motiv.Världskonjunkturen går in i en svagare fas. I bransch efterbransch får tillverkarna ställa in sig på nolltillväxt. Ökadorderingång får oftast köpas med rejäla prissänkningar. Bolagenmåste försöka hitta nya sätt att minska kostnaderna. I industrinär det svårt att komma så mycket längre med internarationaliseringar och därför blir samgåenden det enda alternativsom återstår. I tjänstesektorn kan kostnaderna nästan barasänkas genom sammanslagningar, eftersom massuppsägningar – somskulle behövt göras ändå – är lättare att motivera om de skervid en fusion.Den här internationella fusionsvågen har inte så mycketgemensamt med den förra, som ägde rum i slutet av 1980-talet. Dåägnade sig bolagen framför allt åt att köpa nya marknader och åtatt bygga imperier, ofta i artfrämmande branscher. Den härgången görs affärerna nästan bara inom respektive bransch. Enannan skillnad är att dagens sammanslagningar nästan barabetalas genom aktiebyten, till skillnad från deskuldfinansierade affärer som skedde för tio år sedan.en det finns anledning att inta en kritisk attityd tillfusionsfebern (se bland annat specialen om Astra-Zenecaaffären).Vad talar för att bolagen just nu ska gå upp i storlek och undersådan brådska? EMU anses vara ett motiv. Och visst blir det nyaspelregler för näringslivet i Euroland. Så småningom kanske vifår se en likartad gallring bland lokala och regionalaproducenter som när rövarbaronerna härjade och effektiviserade iUSA i slutet av förra seklet. Men det hela ska inte överdrivas.En sådan process kommer att ta tid.

Hetsas till äktenskap

I många fall är det faktiskt så att bolagen hetsas att giftaihop sig med varandra av kapitalmarknaden. För det första ärbörserna i västvärlden högt värderade. Det går alltså att få brabetalt för de egna aktierna. Företagen tycker det är bäst attpassa på före nästa börsras – under rekylen i september-oktoberi fjol gick ju all fusionsaktivitet i stå. För det andra spelarinvestmentbankerna en viktigare roll när det gäller att sy ihopaffärerna än de gjorde på 1980-talet. Bankirerna, som tar betalti form av procent på en transaktion, har vunnit terräng påbekostnad av de timdebiterande managementkonsulterna.Investmentbankerna är duktiga på att övertala koncernchefer somär rädda att bli över när alla andra parar ihop sig.Man kan ifrågasätta aktiefinansierade samgåenden även från andrautgångspunkter. 1980-talets dyra företagsköp innebar tungaskulder som bolagen fick försöka amortera av i denkonjunkturnedgång som följde. 1990-talets affärer finansieras påandra sätt, vilket gör att man slipper den direkta pressen påfinanserna. Men det innebär inte att företagen slipper få inövervärderade tillgångar i koncernen. Ett viktigt skäl för detsenaste årets mode, fusioner mellan jämnstora parter, är att dengoodwill som uppstår vid dagens höga värderingar blir så storatt få företag klarar att skriva av den vid regelrätta förvärv.ikväl, trots de här invändningarna, tyder allt på att trendenkommer att hålla i sig. Kostnadsbesparingar är inte det endaskälet till att företagen ökar sina dimensioner. Globaliseringenär också ett viktigt motiv. Bolagen måste ha stor räckvidd föratt kunna utnyttja alla de möjligheter till sänkta insatsvaru-och produktionskostnader som den nya öppna världsekonomin ger.I en del fall räcker det att lägga produktionen utanför den egnaverksamheten genom så kallad outsourcing. I andra fall lämpardet sig bättre att bygga så kallade nätverk eller allianser.Exempel på sådana är Staralliansen (Lufthansa, SAS, UnitedAirlines, med flera) McDonald”s, Coca-Cola, Visa och SkandiaAFS. Dessa nätverk har tenderat att bli större och större under1990-talet. Men det finns också åtskilliga tillfällen dåregelrätt ägande är den enda lösningen.

Vad händer i år?

Vilka strukturaffärer är då att vänta på Stockholmsbörsen underde närmaste åren? Ett gott tips är nog att titta i vårtnärområde. De finländska och norska bolagen har eninternationaliseringsgrad som svenskt näringsliv hade för 10-20år sedan. En mängd affärer har redan gjorts mellan Sverige ochFinland på senare år, framför inom finans (Merita-Nordbanken),skog ( Stora-Enso), IT (Tieto-Entra Data) och petrokemi(Borealis). Verkstadsindustrin, som utgör 42 procent avStockholmsbörsen, har emellertid i stort sett inte berörts alls.Här kan man nog vänta sig ett antal ägarförändringar under 1999och 2000.Den som vill blicka ännu längre framåt kan vänta in den våg somföljer efter att fusionsvågen så småningom har ebbat ut. En bitin på 2000-talet lär vi få se en serie avknoppningar, av debolag som inte visat sig passa in i de nyfusioneradekoncernerna. Kanske blir då idealstorleken på företagen någranummer mindre. Litet är vackert är också ett behändigt motto.