Den sista färden

<p>Det är lördagen den 14 april 2007 och Arthur Islander sitter bakom ratten i sin jättelika Mercedes. V8-motorn utvecklar 510 hästkrafter, tillräckligt för att få det 2,3 ton tunga monstret att nära nog flyga över Autobahn. Han plöjer genom Europa och passerar gräns efter gräns, som besatt av tanken på att göra det omöjliga. Och utan att stanna för natten kör han de 185 milen från ett vårgrönt Zürich, genom Tyskland, Danmark och södra Sverige hem till Stockholm. Men av det spektakulära liv han har byggt upp återstår nu bara timmar.</p> <p>Tillsammans med honom i den silverfärgade suven är barndomskamraten John Drackberg. I bilen finns dessutom fem miljoner kronor i sedlar, prydligt buntade i bankens pappersband.</p> <p>Två dagar senare, tidigt på måndagsmorgonen, grips den då 34-årige Islander i en lägenhet på Sveavägen i Stockholm. Samma morgon genomsöks hans kontor på aktivistfonden Cevian. Firmans framgångsrike analyschef utmålas hädanefter som en ekobrottsling av sämsta sort. I medierna döps han till Cevianmannen. Gripandet är ett hårt slag även för Cevians frontfigur och storägare Christer Gardell. Inte nog med det. Arthur Islanders misstänkta dubbelspel får sannolikt betydelse för utgången i en av de största striderna i svensk börshistoria. </p> <p>Under fyra år hade Arthur Islanders liv snurrat allt snabbare, på väg mot en katastrof som i efterhand tycks oundviklig. Han hade blivit alltmer oförsiktig, tagit allt större risker, omsatt hundratals miljoner på börsen, festat hårt och spenderat mångmiljonbelopp på resor, bilar, båtar och lyx. Här är historien om hans undergång.</p> <p>***</p> <p>En ny värld</p> <p>Arthur Islander är en fysiskt imponerande man. Nästan två meter lång, kraftigt byggd med markerat manligt ansikte klev han i slutet av september 2003 in på Amaranth Capital Partners kontor, som en av de absolut först anställda.</p> <p>Den 31-årige Lidingökillen hade dittills gjort en oklanderlig men inte speciellt anmärkningsvärd karriär. Efter ett års studier i filosofi och psykologi vid Stockholms universitet hade han 1993 börjat läsa ekonomi med finansiell inriktning vid Handelshögskolan på Sveavägen. Efter examen anställdes han vid den Bostonbaserade konsultfirman Bains kontor i Stockholm. Ett typiskt förstajobb för en ambitiös Handelsstudent. </p> <p>Exakt hur en av Saltsjöbadens främsta tennisseniorer, finansmannen Christer Gardell, fick upp ögonen för Arthur Islander vet vi inte. Gardell vill inte svara på Affärsvärldens frågor, med hänvisning till att han ska vittna i den kommande rättegången. En möjlighet är att Islander hade arbetet som konsult i något projekt där Gardell varit involverad. </p> <p>Christer Gardell lämnade posten som vd i Sven Hagströmers och Mats Qvibergs klipparbolag Custos i oktober 2001. Han skulle starta eget tillsammans med Lars Förberg, en betydligt mer diskret herre, som före tjänsten som finanschef på Custos var en av private equity-bolaget Nordic Capitals pionjärer. Amaranth skulle senare byta namn till Cevian och Christer Gardell bli rikskänd när han attackerade styrelser och ledningar i några av Sveriges största bolag. Men här i början var det ett intimt gäng som samlades runt Gardell och Förberg. På den tiden var de namn i finanskretsarna runt Stureplan, men knappast utanför. Och Arthur Islander var alltså en av Amaranths allra första anställda.</p> <p>Strategin var hämtad från Custos: köp minoritetsposter i börsnoterade bolag med låg lönsamhet och svaga ägare. Driv sedan fram aktieägarvänliga förändringar. Den vältalige Christer Gardell använde aktivt medierna som ett instrument att locka andra spekulanter till målbolagen och driva sin agenda om effektivare kapitalstruktur och bättre marginaler. </p> <p>I dag kallas konceptet för “aktivistfond”. Då var det nästan ingen som visste vad de skulle kalla Christer Gardells nymodighet på Engelbrektsgatan. Så det blev ofta det felaktiga epitetet “riskkapitalist”.</p> <p>Investerarna var tveksamma i början. I första finansieringsrundan fick Amaranth bara in hälften av de 500 miljoner euro i kapital som grundarna hade hoppats på. Så nu gällde det att visa resultat. Det var vinna eller försvinna. Inom en månad efter det att Arthur Islander börjat fylla i Excelarken som analytiker gjorde Christer Gardell den första spektakulära affären. Den 6 oktober 2003 flaggade Amaranth för 10 procent i den misskötta modekedjan Lindex, en post som det norska konglomeratet Orkla hade sålt. Då hade det tisslats och tasslats om Lindexaktien sedan våren. </p> <p>Den aktieintresserade Arthur Islander var analytiker, inte handlare. Men nu fick han på nära håll uppleva magin i att driva marknaden framför sig. Han lärde sig hur marknadens flöden rörde sig och fick från frontlinjen bevittna värdet av korrekt informationsspridning. Konster han av allt att döma snart skulle bruka i andra syften. </p> <p></p> <p>***</p> <p>sveket</p> <p>Under Islanders första två år på firman gjorde fonden få men noga utvalda placeringar. När Cevian flaggade i ett börsbolag var det en happening som väckte rubriker. Inte bara småsparare tog rygg på finansmannen, utan även Gardells kontakter i form av andra hedgefonder i London, rika islänningar och den amerikanske skräpobligationsmiljardären Carl Icahn.</p> <p>Även för Arthur Islander gick det bra. Han ledde och fördelade analysresurserna på Cevian, ett jobb som måste betraktas som ett av de hetaste på den svenska finansmarknaden under de här åren. Han tjänade en miljon kronor om året och fick tillsammans med tre andra betrodda medarbetare vinstdelning via bolaget Naivec (“Cevian” baklänges). De flesta människor skulle sannolikt nöjt sig med dessa tydliga bevis på framgång. Men Arthur Islander verkade vilja ha mer. </p> <p>Arthur Islander och hans jämnårige kamrat John Drackberg pluggade tillsammans på Källängens skola på Lidingö, norr om Stockholm. Den bildsköne John Drackberg var populär bland tjejerna medan Arthur Islander var en tystlåten, schackintresserad ung man. Efter grundskolan slutade de att umgås. </p> <p>Tio år senare, någon gång kring 2002, sprang de gamla Lidingökompisarna på varandra på gatan. De började äta lunch, umgås och hade barndomsvänners tillit till varandra. Men deras livsbana hade tagit olika riktning. När Islander studerade hårt och gjorde en respektabel karriär som Bainkonsult hade Drackberg följt lycksökarens väg, i diamantbranschen i Sydamerika, på bubbelbolaget Framfab och inom livförsäkringsbranschen. En sak hade de dock gemensamt. Båda två var intresserade av personlig framgång. De delade också intresset för livets goda, som exklusiva klockor. </p> <p>Men särskilt nära vänner verkade de aldrig bli. Tonfallet dem emellan i polisens telefonavlyssningar var sällan särskilt varmt, desto oftare kortfattat och nästan irriterat. I alla fall från Arthur Islanders sida. </p> <p>Relationen verkar främst bygga på en affärsöverenskommelse, där Drackbergs depåer i Luxemburg och Schweiz, enligt åklagarna, används för gemensamma aktiespekulationer. När exakt som de två kamraterna började göra affärer tillsammans är oklart. Det är inte heller helt klarlagt när Arthur Islander första gången svek sin arbetsgivare Cevian. Men en god gissning är våren 2005. </p> <p>Den 8 april 2005 beslutade Cevians investeringskommitté formellt att ta en position i det norska mjukvaruföretaget Visma. Eftersom Christer Gardell är mycket noga med när och hur en affär offentliggörs (för att uppnå maximal effekt) dröjde det till sensommaren innan marknaden fick besked om intåget. Ändå började John Drackberg köpa aktier redan den 12 och den 14 april. Då köpte han aktier för 7 miljoner kronor i det norska bolaget, via sin depå i Luxemburg. En hisnande affär för en person som samma år hade en lön på 660 000 kronor och ingen förmögenhet (åtminstone inte officiellt). </p> <p>Åklagaren hävdar att Arthur Islander läckte uppgifterna till Drackberg och att de delade på vinsten. </p> <p>Omedveten om de luxemburgska transaktionerna var Christer Gardell samtidigt så imponerad av sin stjärnanalytiker att han föreslog honom till Oslobolagets styrelse. Arthur Islander valdes in senare under hösten. “[Islander] owns no shares in Visma directly” står det i årsredovisningen för 2005. På det svartvita styrelseporträttet syns en påtagligt ung Arthur Islander. Runt honom ler ledamöterna, men Islanders ansikte är allvarligt. </p> <p>I början på 2006 lade den brittiska konkurrenten Sage ett bud på Visma. Vd Øystein Moan informerade Arthur Islander om budet den 1 februari. Dagarna därefter tankade John Drackberg Visma-aktier för 20 miljoner norska kronor. </p> <p>När affären drog ut på tiden verkade Drackberg bli nervös. Den 15 februari sålde John Drackberg aktier för 8 miljoner kronor. Ett förhastat beslut skulle det visa sig. Ett lukrativt kontantbud var på väg. Men skam den som ger sig. I god tid innan informationen blev offentlig storhandlade Drackberg åter Visma-aktier. Alltsammans dumpades sedan budet blivit offentligt. Vinst: 6 miljoner kronor. </p> <p>Vinsten hade blivit ännu bättre om tålamodet hade varit större. Inom en månad lade det brittiska riskkapitalbolaget HG Capital ett konkurrerande bud. Framgångsrikt. Visma avnoterades från Oslobörsen och Arthur Islanders karriär som styrelseledamot var över. Han fick inga ytterligare förtroendeuppdrag via Cevian. </p> <p>Visma är den första i en serie transaktioner som tyder på att Arthur Islander utnyttjade sin anställning på Cevian Capital för egen vinning. Exempelvis köpte Drackberg aktier i finländska Metso innan det blev känt att Cevian och den amerikanske skräpobligationskungen Carl Icahn klivit in tungt i bolaget. I fallet Skandia berättade sydafrikanska Old Mutuals vd Jim Sutcliffe personligen för Christer Gardell i London i maj 2005 att ett bud planerades, information som Lidingökompisarna sannolikt snappade upp och utnyttjade. </p> <p>Från våren 2005 till sommaren 2006 misstänks Arthur Islander också för en rad olagliga insideraffärer i bolag som inte är kopplade till Cevian: danska TDC, finländska Findexa, danska EAC, holländska Frans Maas, Traction, finländska Ixonos, Gambro och Biacore. </p> <p>Men det var i april 2005 och i Visma som han av allt att döma tog klivet över Rubicon. Han svek, enligt förundersökningen, både sin arbetsgivare och det noterade bolag där han var styrelseledamot. Och det skulle snart bli värre. Arthur Islanders misstänkta dubbelspel bidrog nämligen sannolikt till att Christer Gardell förlorade en av de hårdaste striderna i svensk börshistoria. </p> <p></p> <p>***</p> <p>Jakten på mullvaden</p> <p>Under de här åren gjorde Arthur Islander av med anmärkningsvärda summor pengar, även för en person med en årslön på en miljon. Under ett drygt år från juni 2005 använde han sitt American Express Platinum för 370 000 kronor. Det mesta gick till kläder, resor restauranger och hotellnotor. Arthur Islander brände exempelvis mer än 100 000 kronor i Las Vegas i juli 2005. Han köpte skidprylar för 11 000 kronor när han skulle till Åre och beställde regelbundet hälsokost från USA. </p> <p>Det var mitt i en högkonjunktur och få höjde på ögonbrynen pt rikedomar. Grabbarna på Cevian betraktades dessutom som några av de allra mest framgångsrika i Finansstockholm. Att en person som Arthur Islander disponerade stora summor förvånade nog få i omgivningen. Men att hans vidlyftiga livsstil inte väckte några frågetecken på Cevian – där man visste exakt vad han faktiskt tjänade – är märkligt. </p> <p>Cevians självförtroende var vid det här laget enormt och Christer Gardell hade en stjärnstatus som få på finansmarknaden.</p> <p> – Jag kan mobilisera 40 miljarder kronor om det är frågan om en riktigt, riktigt bra affär, sade han till Affärsvärlden i mars 2006. </p> <p>Om säkerhetstänkandet var lika starkt är mer osäkert. Under samma intervju noterade våra utsända en delårsrapport från ett av Stockholmbörsens största bolag på finansmannens skrivbord, komplett med gula understrykningar. En generad Gardell städade snabbt undan dokumentet som visserligen var offentligt men som ju likväl kunde röja en planerad affär. </p> <p>Sommaren 2006 planerade Cevian en attack mot börsjätten Volvo. En av de hårdaste striderna i svensk börshistoria inleddes när Cevian tillsammans med brittiska hedgefonden Parvus den 6 september 2006 flaggade för 5 procent av rösterna i den västsvenska fordonstillverkaren. Men ryktet om att Christer Gardells fond hade köpt i Volvo hade läckt ut i förväg, exempelvis skrev Affärsvärlden om ryktena på sin avdelning Börsgolvet redan den 16 augusti. </p> <p>Motelden från ledningen och delar av styrelsen blev intensiv. Hos ordförande Finn Johnsson och den mäktiga Handelsbankssfären, som kontrollerade 6 procent av rösterna i Volvo, fanns en djup motvilja mot Cevians planer på stora utdelningar och effektiviseringar. Det fanns också en motvilja mot Christer Gardell som person. </p> <p>Striden kom snabbt att handla om ifall Christer Gardell skulle få en styrelsepost i Volvo. Lars Förberg tilldelades på ren röststyrka automatiskt en post i valberedningen, vars uppgift var att ta fram namn till styrelsen. Men längre kom inte Cevian. </p> <p>Enligt Affärsvärldens källor ansåg trion Finn Johnsson och sfärmännen Per-Olof Eriksson och Tom Hedelius att Christer Gardell inte var lämplig. Han läckte. Till hedgefonder, medier och investmentbanker, ansåg de. Till sist lyckades de övertyga Volvos huvudägare Renault och de svenska institutionerna om att man skulle hålla Cevian borta från styrelsen. </p> <p>Finn Johnsson var efteråt irriterad. </p> <p>- Det är oerhört underligt att det har läckt i den utsträckning det har gjort. Det har läckt kontinuerligt från hela valberedningsperioden. Det är väldigt anmärkningsvärt, sade Finn Johnsson till Affärsvärlden i april 2007, när det hela var avgjort. </p> <p>Handelsbankssfären skyller mellan skål och vägg läckorna på Christer Gardell (allt enligt reportaget i Affärsvärlden). Och visst, Christer Gardell hade en oortodox syn på hur opinion skapas, gärna via media. Han lockade gärna med sig hedgefonder och andra klippare. Det var en del av Cevians strategi, ett sätt att samla styrkor bakom sig. Hans sätt retade etablissemanget, som gärna såg att den kaxige finansmannen åkte på en näsbränna.</p> <p>Men det finns en osynlig gräns som en påpassad person som Christer Gardell noga håller sig på rätt sida om. Och var det verkligen han som ensam solkade ned Cevians rykte? Det fanns ju en annan person på Engelbrektsgatan som inte verkade vara så noga med att hålla sig till reglerna. </p> <p>John Drackberg hade redan den 9 juni köpt Volvoaktier för 3,4 miljoner kronor. Cevian fattade investeringsbeslutet först några veckor senare. Men Islander var, tillsammans med Lars Förberg, Marcus Alexanderson och Gustav Lundgren, ansvarig för analysen av Volvo och hade därmed mycket god insyn i vad som var på gång.</p> <p>Om Arthur Islander läckte i Volvo är inte klarlagt. Men mycket tyder på att han var mullvaden som spred information om två andra Cevianaffärer under samma höst.</p> <p>Den ena var Telia Sonera. John Drackberg tog en optionsposition den 28 augusti 2006, tre dagar efter Cevians första investering (innan positionen var känd utanför fondbolaget). Den 31 augusti publicerade Dagens Industri artikeln “Gardell jagar Telia Sonera” med detaljerade uppgifter. Finansmannens häpna kommentar i tidningen:</p> <p>- Det säger du. </p> <p>På Cevians kontor vid Humlegården var irritationen stor. Rutiner för e-posttrafik gicks igenom och det togs in en säkerhetskonsult som genomförde personkontroller av de anställda och letade efter avlyssningsapparatur på telefoner och i lokalerna. </p> <p> </p> <p>Christer Gardell skulle snart bli ännu mer paranoid. Mitt under brinnande Volvostrid investerade Cevian i det finländska stålföretaget Outokumpu. Strax efter läckte affären ut. Åter till Dagens Industri. Gardell hävdade i förhör att ingen utanför Cevian kände till investeringen i Outokumpu, utom mäklaren. Bolaget var dessutom tämligen okänt för de flesta i Sverige. </p> <p>- [Jag] tror inte att det fanns någon journalist på DI som visste vad det var för bolag en vecka innan artikeln, sade Christer Gardell i polisförhör. </p> <p>Men inte bara Christer Gardell jagade en mullvad i organisationen. Även Ekobrottsmyndigheten hade fått upp ett spår. Den mystiske Arthur Islander, mannen som beskrev sig som en av de främsta inom sitt gebit, hade nu bara månader kvar i frihet. </p> <p></p> <p>***</p> <p>Fällan slår igen</p> <p>Den 29 januari 2007 inledde Ekobrottsmyndigheten, EBM, telefonavlyssning av Arthur Islander och John Drackberg. Myndigheterna i Luxemburg hade gett namnen på två herrar vars aktieaffärer tycktes märkligt lyckosamma. I mitten på januari insåg utredarna att det fanns en koppling dem emellan. Sedan dröjde det bara dagar innan deras mobilsamtal sattes under ständig bevakning. </p> <p>Den bild som växer fram av Arthur Islander i telefonavlyssningsprotokollen är inte alltid speciellt sympatisk. Här ett utdrag från ett samtal där Arthur Islander ringer upp John Drackberg på eftermiddagen den 7 februari 2007. </p> <p>[…]</p> <p>John Drackberg: Hallå? [John].</p> <p>Arthur Islander: Tjenare little swine. </p> <p>John Drackberg: He, roligt. Jag tänkte just på dig. Vänta, låt mig … </p> <p>Arthur Islander: Var det för att du såg en jävligt handsome och flash snubbe och du bara: “Oh, den där är nästan lika flashig som en jag känner”. </p> <p>John Drackberg: Nej. Jag tittade på förlorarlistan och såg en fluktuation i ett visst tillgångsslag. Hehe. </p> <p>Arthur Islander: Why don't you go (ohörbart) yourself.</p> <p>[…]</p> <p>Under det sista halvåret i frihet spenderade Arthur Islander enorma summor. Han köpte en lägenhet på Styrmansgatan på Östermalm, en ny exklusiv Mercedes, en tvåmiljonerkronorsbåt och fixade bryggplats vid Djurgårdsbron. Vid det här laget hade han och John Drackberg tjänat åtminstone 100 miljoner kronor på sina lyckosamma aktieaffärer. Kanske mer. </p> <p>Arthur Islander visste sannolikt att Cevian aktivt jagade en läcka. Ändå var han märkvärdigt oförsiktig. Visserligen hade både han och John Drackberg en extratelefon med kontantkort för samtal, “jokern”, som de använde i känsliga diskussioner. Men ibland struntade de i att använda “jokern”, ibland försade de sig, ibland var det bara antydningar.</p> <p>När det handlade om den mexikanska flyplatsoperatören Asur, en av de allra sista misstänkta insideraffärerna, diskuterade Islander helt öppet olika budnivåer med en dansk kamrat, som han lärt känna på konsultfirman Bain. </p> <p>Under de första månaderna 2007 var Arthur Islander sjuk flera gånger. Han drog axeln ur led när han åker skidor i Åre. Han var missnöjd med sin kropp, tränade mycket, vägde som mest 109 kilo, fick panik och gick ner sju kilo med Rikshospitalmetoden. </p> <p>Den 10 april planerade Arthur Islander och John Drackberg det som blev den sista färden på mycket länge, resan till Schweiz. De skulle hämta fem miljoner kronor, bo på Park Hyatt (som dock hade meddelat att alla sviter och de luxe-rum var upptagna) och gå på den enorma klockmässan i närliggande Basel. In i det sista diskuterade de aktieaffärer. Här var det sannolikt OMX de syftade på. </p> <p>[…]</p> <p>John Drackberg: You is the greatest, you is the greatest, you is the man. Såg du vilket starkt avslut det var på Ofelia?</p> <p>Arthur Islander: Nä jag har (ohörbart). Jag har beslutat att inte tittat på den förrän måndag kväll. </p> <p>John Drackberg: Nej, den bajsade ner sig ett tag på dagen, men den tog sig upp till 158,50.</p> <p>Arthur Islander: Bra …</p> <p>(Samma dag stängde OMX-aktien på 158,50. Ekobrottsmyndigheten misstänker att de bägge handlar på insiderinformation.)</p> <p>[…]</p> <p>Arthur Islander satte sig dagen efter samtalet bakom ratten i sin nyinförskaffade Mercedes-suv. Han vred om nyckeln och började köra genom Sverige. Han skulle plocka upp John Drackberg på vägen. En timme förbi Ljungby ringde hans danske vän. </p> <p>Islander berättade att han satt i bilen på väg till Schweiz för att besöka Cevians nya kontor i Zürich. De bägge hade ett långt samtal som mestadels handlade om bantning och framtida resor till Las Vegas. Men de diskuterade också pengar. Sä här sammanfattade Arthur Islander sin syn på saken.</p> <p>- You have to be tough if you want to make money. </p> <p>Tidigt på måndag morgon den 16 april 2007 greps Islander i en lägenhet på Sveavägen i Stockholm. Samma förmiddag genomförde polisen husrannsakningar på flera platser: i hans nya våning på Styrmansgatan, de genomsökte hans bil, liksom bankfacket. Kriminalarna gick dessutom noga igenom hans kontor på Engelbrektsgatan. Där hittade de 3 miljoner kronor i kontanter. Pengar som polisen tror att han och John Drackberg två dygn tidigare körde upp med i bilen från Schweiz. </p> <p>Samma morgon greps även John Drackberg. Bara timmar senare skickade Ekobrottsmyndigheten ut ett pressmeddelande: “Två personer anhållna misstänkta för grov organiserad insiderbrottslighet”, löd rubriken. Identiteterna på de två anhållna läckte snart ut. </p> <p>Arthur Islander var slut som finansmatador och aktiespekulant. </p> <p></p> <p>***</p> <p>Game, set, match </p> <p>Bara dagar efter gripandet sparkade Christer Gardell sin analyschef och raderade honom ur vinstdelningsprogrammet, kosta vad det kosta vill. Han kallade Arthur Islander ett “rötägg” i pressen. Efter en genomläsning av förundersökningen står hans kraftiga och omedelbara reaktion i ett annat ljus. Cevian jagade en mullvad. Någon annan hittade den. Men att Cevians vd hade en stark kandidat till vem som läckte i Telia Sonera och Outokumpu är en kvalificerad gissning. </p> <p>Så här sade han i Affärsvärlden den 25 april 2007. </p> <p>- Det är en fruktansvärt illojal handling. Lasse och jag har gett den här killen en fantastisk karriärmöjlighet. Ett av de mest spännande jobben som finns och han tackar på det här sättet. Det är klart man blir jävligt förbannad.</p> <p>Christer Gardell vill i dag inte diskutera Arthur Islander med Affärsvärlden. I ett mejl hänvisar han till att han ska vittna i rättegången i september, beklagar det som hänt och skriver att inga av de misstänkta insiderbrotten har skett via Naivec. </p> <p>Självklart räknar ingen vd med att en anställd ska bryta mot lagen eller regelverken. Men om en person saknar moralisk kompass förvandlas gränser inte sällan till gråzoner. Därefter är steget kort ut i mörkret. Fortfarande återstår en bra förklaring till hur en av Cevians högsta chefer kunde handla ostört så länge. Fanns det en kultur på Cevian under dessa hausse-år som inbjöd till privat spekulation? </p> <p>Den och andra frågor får vi kanske svar på i Stockholms tingsrätt efter sommaren. Inte bara Christer Gardell ska då tala ut. Även Arthur Islander lovar i förhören att han ska utveckla sina resonemang under rättegången.</p> <p>Hans tonfall i förhören med EBM:s poliser var däremot stenhårt, lite oväntat med tanke på att den misstänkte är en välmanikyrerad analytiker. Arthur Islanders verkar helt enkelt strunta i hur polisen och åklagarna uppfattar honom. </p> <p>En bra bild av Arthur Islanders syn på saken fick man vid Ekobrottsmyndighetens förhör med honom den 27 januari i år. I rummet fanns förhörsledaren Torbjörn Nilsson, advokaten Leif Gustafson och ytterligare en polis. På ett sällsynt öppenhjärtigt sätt konstaterade Arthur Islander att alla människor fattar sina egna beslut, att “individansvar är central i hela min tro”. Och om någon väljer att följa hans exempel: “Det skiter jag i”. </p> <p>- Mina egna analyser utgår ifrån att alla andra människor gör sin egen analys och sedan handlar man på eget ansvar om man vill. Och det svaret kan du lägga in på i princip varenda fråga i det här, om du pratar om vem som har pratat med vem. Så ser jag på mitt liv, så ser jag på mitt agerande, så är det.</p> <p>Han frigavs från Kronobergshäktet den 28 maj 2007, klockan 11:03, efter att ha suttit häktad i mer än en månad. Det är nästan två år sedan. Rättegången inleds i slutet av september. En friande eller fällande dom mot honom lär sannolikt dröja till efter årsskiftet (och att den förlorande parten därefter överklagar är högst troligt). Arthur Islander och John Drackberg kommer under rättegången att presentera helt andra förklaringar till sina affärer än åklagaren. De förnekar brott liksom att de alls gjort affärer tillsammans via John Drackbergs depåer. </p> <p>Utgången är inte given. Det har visat sig att när det handlar om insideraffärer så är skillnaden mellan skyldig och oskyldig sällan glasklar, åtminstone inte i ett juridiskt perspektiv. </p></p> <p><p></p> <p>Fotnot: Arthur Islander och John Drackberg är fingerade namn. Arthur Islander har avböjt möjligheten att intervjuas för artikeln.</p>