Den nya tillväxten

För någon vecka sedan kom den regionalpolitiska utredningen med sitt förslag (SOU 2000:87). Den väckte ingen större uppmärksamhet. Ändå innebär den i flera avseenden ett radikalt brott mot allt som tidigare presenterats.

Mer generella medel

Det är en genomarbetad rapport som belyser det regionala problemkomplexet utförligt. Förslagen går genomgående ut på att använda generella medel för att stärka lokala arbetsmarknader. Här konstateras att det är ekonomisk tillväxt på de lokala arbetsmarknaderna som skapar välstånd.

Regionalpolitiken föddes på 1960-talet för att mildra effekterna av “flyttlasspolitiken” när folk flyttade från norr till söder och från landsbygd till tätort. Fortfarande är det samma regioner i landet som ökar respektive minskar sin befolkning. Så frågan är om regionalpolitiken gjort någon nytta? Går det överhuvudtaget att påverka befolkningsomflyttningar och bör man göra det?

I alla länder, i alla tider och i både plan- och marknadsekonomier, finns en tendens att befolkningen koncentreras. Orter ordnas i hierarkier som om det vore en naturlag. Den största regionen är ofta dubbelt så stor som den näst största. Sedan faller befolkningens storlek i ett linjärt samband. Stockholmsregionen är dubbelt så stor som Göteborgsregionen, nu som för trettio år sedan (se Afv nr 1-2/2000).

Omöjligt stoppa minskningar

Den regionalpolitiska utredningen konstaterar att det är omöjligt för staten att förhindra befolkningsminskningar på flertalet lokala arbetsmarknader även med kraftfulla näringspolitiska insatser. Orsakerna till befolkningsminskningarna är främst att ungdomen ger sig av, helt frivilligt. Och den tendensen förstärks när utbildningsnivån bland de unga höjs.

Inga riktade stöd

Utredningen anser att den traditionella regionalpolitiken, med riktade kompensatoriska stöd, måste ersättas med allmänna stimulansåtgärder som stärker den långsiktiga tillväxten: det behövs bättre vägar för att underlätta pendling och för att skapa ökad rörlighet på arbetsmarknaden, större fokus på företagande och entreprenörskap, särskilda skatteavdrag för att få fart på nyföretagandet etc.

Utredningen är klart tillväxtvänlig och framhåller på flera ställen den goda utveckling som en del lokala arbetsmarknader haft, trots mindre gynnsamma förutsättningar. I småföretagarregioner som Gnosjö finns en lokal dynamik som kan mäta sig med de stora universitetsorterna. Andra regioner har mycket att lära. Men hur lär man ut något som verkar sitta i generna, eller kanske snarare i memerna? Den brittiske biologen Richard Dawkins myntade detta begrepp för att förklara den kulturella evolutionen, alltså hur olika färdigheter verkar gå i arv. I Gnosjö får man söka sig tillbaka till 1600-talet för att förstå företagarandan.

Samverkar

Dynamiska arbetsmarknadsregioner utmärks av att de samverkar med andra aktörer, använder modern teknik, är innovativa och har förmåga att anpassa sig. Studier har gjorts som visar att regioner med likartade förutsättningar ändå utvecklas olika. Mest anmärkningsvärt är att företag i glesbygd inte använder IT i samma grad som i andra regioner, trots att man därvid kan kompensera nackdelar vad gäller närhet till marknader, utbildnings- samt forsknings- och utvecklingsresurser. De regioner som använder IT mest sofistikerat är regionerna Stockholm och Gnosjö. Det visar att IT-användandet är starkt kopplat till företagandets drivkrafter.