Den nya ekonomin stärker inte Europa

Det var länge sedan det såg så bra ut för Europa. Tillväxten är på väg uppåt. Nästa år kan den till och med bli högre än den amerikanska. Sysselsättningen har ökat i snabb takt de senaste två åren, arbetslösheten minskar. Arbetsmarknaderna har blivit litet mer flexibla. En hel del privatiseringar har genomförts. Skatter har sänkts. Företagen har börjat fusionera och strukturera om för att klara sig på en världsmarknad med allt hårdare konkurrens.

Dessutom har den ekonomiska politiken nu ett bättre utgångsläge än på länge. Budgetunderskotten har minskat kraftigt, och inflationen är låg i hela Europa.

Men trots allt detta positiva ser det inte särskilt ljust ut på längre sikt. Alltför mycket finns kvar av gamla strukturer, regleringar och skatter för att man ska kunna tro på en betydande ökning av tillväxten.

Euron driver på

Visst är införandet av euron en dramatisk förändring, som möjligen driver på utvecklingen mot ett mer konkurrenskraftigt Europa. Med en gemensam valuta får ju EMU-länderna plötsligt en stor kapitalmarknad. Euron borde också i någon mån bidra till att skapa en större marknad för varor och tjänster. Det blir ju lättare att jämföra priser, och prisskillnaderna i Europas länder är fortfarande betydligt större än mellan USA:s delstater.

Men troligen innebär de kvarlevande gamla strukturerna att Europas länder inte lika snabbt som USA kan tillgodogöra sig effekterna av den nya ekonomin. För att nå upp till amerikanska tillväxttal uthålligt krävs mer av strukturella reformer.

Affärsvärlden har haft en ganska skeptisk inställning till talet om en “ny ekonomi”, även i USA. Men de senaste årens utveckling tyder trots allt på att något mer grundläggande har hänt i den amerikanska ekonomin. IT och internet har till slut börjat lyfta produktiviteten mera varaktigt. Det mest anmärkningsvärda i den amerikanska utvecklingen är att produktiviteten har ökat så snabbt i slutet av konjunkturuppgången. Det är detta som gör att man kan tro på att den nya ekonomin verkligen finns.

I Europa finns det däremot inga tecken på att en ny ekonomi håller på att lyfta tillväxten. I varje fall inte ännu. De positiva tecken vi nu ser i Europa ser ut som en typisk konjunkturuppgång. Den svaga euron och de låga räntorna stimulerar ekonomin. Samtidigt har en lång period av stram finanspolitik (inför EMU-starten) dämt upp behov och skapat lediga resurser som nu kan tas i anspråk.

Ingen revolution

Trots att det egentligen bara är i USA som det finns tecken på en ny ekonomi tycks många ändå vara helt övertygade om att vi står inför en ny industriell revolution. Anekdotiska bevis på att något genomgripande håller på att hända finns det gott om. Men en revolution, lika genomgripande som den industriella revolution som inleddes under 1800-talet, är det inte fråga om nu – den saken är säker.

Även om något har hänt i den amerikanska ekonomin, är det fortfarande bara krusningar på ytan om man jämför med 1800-talsrevolutionen. Efter århundraden av stagnation började tillväxten då lyfta. De senaste årens amerikanska produktivitetstillväxt kan möjligen vara en återgång till mönstret under 1950-och 1960-talen, med drygt två procent årligen. Kanske är IT och internet bara en del av den tekniska utveckling, som ständigt måste fortgå om tillväxttalen från de senaste hundra åren ska kunna hålla i sig. Men även om det ser lite underliggande dystert ut för Europa under den uppåtgående konjunkturen, finns det en del som talar för att vi så småningom följer i USA:s spår.

Europa hade under perioden 1960-1990 högre produktivitetstillväxt än USA, trots att marknadskrafterna begränsades under 1960- och 1970-talen. Vi kom visserligen aldrig ikapp i total produktivitet, men gapet minskade. Förmodligen var det en upphämtningsprocess, som bland annat berodde på att Europa kunde följa efter och kopiera USA. Kanske kommer nu den nya tekniken i vid bemärkelse (IT, internet och nya organisationsformer) ännu en gång innebära att vi kan börja knappa in på USA:s försprång. Men det finns skäl att tro att reformer, avregleringar och skattesänkningar skulle underlätta och snabba på processen. Men det samlade intrycket är att Europa bara ligger i startgroparna. Det är långt kvar innan det finns någon anledning att vänta sig en utveckling liknande den i USA.