Den ljusnande framtid är vår

I en värld av fallande produktion är framgångar oftast något relativt. Ett bolag som förlorar kunder, men färre än konkurrenten, kan sägas ha flyt. Som till exempel fordonsunderleverantören Ljunghälls som balanserat på randen till rekonstruktion, trots att 300 av 700 jobb försvunnit på ett halvår. Men bolaget överlever i alla fall – till skillnad från branschkollegan Plastal där pengarna tog slut häromveckan.

Likadant är det om man jämför mellan nationer. Ett café mitt i Stockholm säljer visserligen ”Kris-Latte” för 19 kronor för att få in kunder. Men detaljhandeln i vårt land mår bättre än i Storbritannien, där reor på 70 procent av utgångspriset varit vanliga under vintern.

Likväl är Sverige illa ute. Trots solida statsfinanser och välskötta banker faller vi snabbare än de flesta jämförbara länder. Sista kvartalet i fjol rasade BNP med 4,9 procent – en sensationellt hög siffra och ungefär dubbelt så mycket som finansmarknaden hade räknat med. Krisskeendet berättas av en månghövdad och i stort enig kör av nationalekonomer, branschanalytiker och annan expertis. Till och med statistikmyndigheten själv, SCB, höll ett prognosseminarium i går (den 17 mars). Budskapet var enkelt. Utförslöpan i svensk ekonomi blir brantare i takt med att världsekonomin försvagas. Och hur skulle det kunna vara annorlunda i en nation där exporten svarar för 52 procent av BNP?

Ändå är det faktiskt läge att vara optimistisk, på lite sikt. När konjunkturen så småningom bottnar har Sverige förutsättningar att göra en rejäl comeback. I den här artikeln ska vi titta närmare på vilka de förutsättningarna egentligen är.

_________________

1. Industristrukturen

Mellan den smala Ny­köpingsvägen och E4-avsnittet utanför Södertälje ramar vidsträckta verkstäder in en stor, tom asfaltsyta. Så ser det ut i vanliga fall, men inte längre. Parkeringsytan utanför chassiporten på Scania är numera översållad med lastfordon, lackerade i alla upptänkliga färger.

Det ser livligt ut. Men vad vi i själva verket bevittnar är ett tillverkningskoncept som slutat fungera. I den värsta lågkonjunkturen på 70 år är kund­orderstyrd produktion och optimerade leveransflöden inte längre gångbara. Kunderna betalar avbokningskostnader eller låter förskott gå till spillo eftersom alternativet – att ta emot fordon man inte längre behöver – är än värre.

Scenen på Scanias parkeringsplats visar hur sårbar den svenska ekonomin är just nu. Exportindustrin väger inte bara tungt som andel av BNP. Dess inriktning är också mot en kategori produkter – investeringsvaror – som inte går att sälja när världskonjunkturen retirerar. Skillnaden är till exempel påtaglig mot Danmark. SEB:s ekonomer räknar med att den danska exporten, som domineras av mat, läkemedel och andra icke konjunkturkänsliga produkter, ”bara” krymper 4,5 procent under 2009. Den svenska exporten väntas minska med mellan 6 och 7 procent.

Det låter lite. Men det är en dramatisk omställning eftersom utrikeshandeln är motorn i ekonomin. Sveriges export är större än Indiens och den svarar som vi har sett för över halva BNP. Mot den bakgrunden borde alltså djup pessimism nu vara på sin plats.

Men i själva verket är industristrukturen ett styrkebälte i svensk ekonomi. Vi märker det inte än. När världsekonomin så småningom stabiliseras kommer det att bli uppenbart.

– Sverige är ganska utsatt just nu och utvecklingen är sämre än i många andra jämförbara länder. Schweiz, Holland, Belgien och Danmark har en fördel i att de inte är lika exportberoende. Men när den värsta stormen har lagt sig kommer vi i gång snabbare, inte minst för att vi har en så bra mix i produktionen, säger Hubert Fromlet, professor och tidigare i många år chefekonom på Swedbank.

Skillnaden är påtaglig jämfört med världens exportgigant, Tyskland. Både Sverige och Tyskland säljer maskiner av olika slag, men där upphör likheterna. Medan tysk export i övrigt till stor del består av prestigebilar – som är umbärliga i ett bistert konjunkturklimat – så säljer Sverige sådant som expansiva nationer bara måste ha: transportfordon, stål, papper och andra råvaror.

Inom sina nischer har stålindustrin ofta andelar på 20–30 procent av världsmarknaden. Även detaljhandelsföretag som Ikea, H&M och Oriflame har skaffat sig starka marknadspositioner runt om i världen. Här är efterfrågan någorlunda stabil, vilket även är fallet inom avancerade tjänster. Ett sådant tjänsteföretag är Ericsson som sköter mobilnät med över en miljard abonnenter. Sedan slutet av 1990-talet har Sverige ökat sin andel av den globala tjänsteexporten med 33 procent, enligt Exportrådet.

Utgångsläget är alltså gott när världsekonomin så småningom stabiliseras.

2. Innovationsförmågan

För nio år sedan hade tidskriften Newsweeks Europaupplaga Sergels torg på förstasidan med rubriken: ”Stockholm, Europe’s Internet Capital”. I dag vet vi att it-bubblan har ersatts av sviterna av en annan spekulationsperiod.

Ändå är det helt klart innovationsförmåga som kännetecknar svensk ekonomi.

World Economic Forum rankar Sverige som nummer ett i världen i kategorin ”technological readiness” (teknisk beredskap). Det här är delvis ett resultat av de etablerade storföretagens forskningssatsningar, men speglar också affärsinnovation mer generellt. Ett exempel är att svenska detaljhandelsföretag har högre produktivitet än konkurrenterna i länder som Danmark, Tyskland och USA, enligt en studie av McKinsey 2006.

Christian Ketels, docent vid Harvard Business School, menar att Sverige har en bra så kallad klusterstruktur som främjar innovation. Kluster är en miljö där ett antal likartade företag samarbetar, konkurrerar och inspirerar varandra.

Till befintliga branscher som verkstad, telekom, råvaruförädling och möbler har det senaste decenniet tillkommit sektorer som konfektion, dataspel och it-system för banker och börser. Fordonsindustrin lider förstås just nu, men har egentligen ett starkt utgångsläge.

– När den turbulens vi har nu bedarrar kan konkurrenskraftiga delar av transport­medelsindustrin i Sverige mycket väl vara ännu starkare än före krisen. Parallellt banar teknikskiften och miljökrav väg för inbrytningar på nya marknader. Det öppnas nya möjligheter för både etablerade och nya företag, säger Eric Giertz, vice rektor för KTH.

Han pekar inte minst på den snabba tillväxten inom hybridbilar och järnvägssystem. Bolag som SKF, Autoliv, Bombardier och ABB är underleverantörer med global räckvidd och konkurrenskraft och som kan leda utvecklingen inom sina respektive marknadssegment.

3. Valutan

Kronan är en annan faktor som drar oss upp ur krisen snabbare än andra länder. Visserligen är läget inte alls lika bra som i mitten av 1990-talet, då Sverige kunde leverera till en omvärld i högkonjunktur. Ändå har den 20-procentiga valutaförsvagningen viss betydelse. Tack vare den kan exportföretagen klara livhanken i ett besvärligt läge, och också sannolikt ta marknadsandelar när världsekonomin börjar återhämta sig.

4. Statsfinanserna

Sverige har urstarka statsfinanser. Bruttoskulden på 35 procent av BNP 2008 kan jämföras med EU-snittet på 67 procent. Det påverkar inte tillväxtutsikterna direkt, men väl indirekt. Det är ungefär som i ett välkapitaliserat företag vars produkter är lika bra som konkurrenternas, men där konkurrenterna har svagare balansräkningar. Självfallet har det kassastinna bolaget bättre möjligheter att göra affärer, eftersom det inte behöver ägna tid och kraft åt att söka finansiering eller värna kortsiktiga kassaflöden.

Det goda utgångsläget gör att finansminister Anders Borg kan låta budgetens inkomstsida krympa och dess utgiftssida växa och statsskulden gå upp till 42 procent av BNP 2010 (SEB:s prognos) under kontrollerade former. Stat och kommun kan ta smällen när arbetslösheten ökar och skatteintäkterna minskar, men ändå göra framtidssatsningar inom infrastruktur och forskning.

5. Banksektorn

En uppgift för staten är att stötta bankerna. I vissa länder är den uppgiften monumental. Den bank som är mest illa ute i Storbritannien, Royal Bank of Scotland, har en balansräkning som är större än nationens BNP. De svenska bankerna har visserligen lånat ut mångmiljardbelopp till private equity-bolag och baltiska konsumenter. Exponeringen mot exotiska och osäljbara kreditderivat är där­emot rätt liten.

Att i en något starkare konjunktur sitta med förfallna krediter till exempelvis Nordic Capitals portföljbolag är en trevligare syssla än att försöka återvinna något ur det svarta hål som stavas amerikanska sub­primelån. Svenska banker kan därför fortsätta låna ut pengar till näringslivet och hushållen i relativt oförändrad takt.

Baltikum är förstås ett bekymmer för den svenska banksektorn, men ett hanterligt sådant. ”Även med de mest pessimistiska antagandena för fallissemang i Baltikum lär de totala kreditförlusterna inte överstiga 5 procent av Sveriges BNP”, konstaterar Goldman Sachs i en färsk analys.

Sammantaget är det tydligt att vår banksektor, trots många dystra rubriker just nu, faktiskt är stabilare än den i både USA och Europa.

6. Bostadsmarknaden

Sveriges   ­bostadsmarknad föll i fjol men visade sig inte vara så överspekulerad som är fallet i USA, Storbritannien, Spanien, Irland och Danmark. Martin Enlund på Handelsbanken Capital Markets poängterar att de brittiska huspriserna, trots värdefall på cirka 20 procent från toppen, behöver falla lika mycket till för att nå historiska genomsnittsvärden justerade för inflationen. Ett sådant scenario skadar tilltron bland investerare och hushåll.

– Jag tycker självförtroendet när det gäller att klara den här krisen är högre i Sverige än i övriga Europa. Storbritannien är mest drabbat psykologiskt och det hänger nära samman med prisfallet på bostäder och sådant plågar folk. Svenskar har också sett sina förmögenheter minska drastiskt men det gäller aktier, inte bostäder, säger Hubert Fromlet.

7. Arbetsmarknaden

IF Metalls öppning för sänkta löner visar att den svenska arbetsmarknaden visar sig vara än mer flexibel än väntat. Avtalet gör att kristyngda bolag kan dra ner lönekostnaderna med 20 procent genast, medan varsel träder i kraft först om ett halvår. Det är i Sverige omvittnat lätt att säga upp personal, något som i sin tur gör att internationella och inhemska investerare ofta vågar ta risken att etablera sig eller expandera.

Platta organisationer bidrar till hög effektivitet i näringslivet. Siffror från revisionsfirman KPMG indikerar att overheadkostnaderna i avancerade tjänsteföretag är 10-20 procent lägre i Sverige än i Europa generellt. Det indikerar hög konkurrenskraft när konjunkturen vänder.

8. Penningpolitiken

Riksbanken dröjde för länge med att sänka räntorna under krisen i mitten av 1990-talet men har sedan dess gjort det mesta rätt. Banken har arbetat intensivt med att säkra det finansiella systemet i de baltiska länderna. Viktig­are är att styrräntan sänkts snabbt och radikalt till dagens 1 procent.

– Sverige har en flexiblare räntepolitik jämfört med den Europeiska Centralbanken (ECB), som brukar ligga litet efter i cykeln, säger Ian MacFarlane, chef för analysfirman Bank Credit Analyst.

***

Så långt plussidan. Men vad talar mot att Sverige får en relativt god utveckling längre fram? Det finns ett par orosmoment.

1. Valutan

Katarina Bonde, vd och affärsängel i företaget Kubi LLC, pekade på kronan när hon framträdde vid ett seminarium på Nutek nyligen. Att se kronan som ett problem kan verkar paradoxalt. Den svaga kronan fungerar ju som välkommen stötdämpare och stöd för exportföretagen i ett akut läge. Men hennes perspektiv är mer långsiktigt.

– I min värld finns inget som ställer till större oro bland företagen än den totala osäkerheten om var valutan kommer att befinna sig om några månader.

Kronraset är chockartat för många i näringslivet. Skälet är att valutan varit påfallande stabil under hela åtta år, från 2001 fram till förra sommaren. Den har fluktuerat i ett snävt intervall av 9–9,50 euro. Spelreglerna har alltså verkat stabila, något som gynnat ­Sverige som investerings­nation. När nu betalningsströmmarna med utlandet får ske under kaotiska förhållanden är det negativt.

2. Få tillväxtföretag

En annan negativ faktor är bristen på tillväxtföretag. Enligt Exportrådet har vår andel av den globala läkemedelsexporten, för att ta ett exempel, minskat med 20 procent sedan 1998. Under perioden 2002–2007 svarade storföretagen för 70 procent av Sveriges export och 43 procent av förädlingsvärdet, enligt Nutek. Det är högre andelar än i andra länder. Och stora företag tenderar att vara lika med gamla företag.

– När Sveriges välstånd växte fram baserades det på nya globala företag, innovationer och industrier: telekommunikation, bilar, verkstadsprodukter, vitvaror med mera. I dag finns få tecken på att nya företag och industrier – som ska trygga sysselsättningen för framtida generationer – växer fram i Sverige, säger Globaliseringsrådets huvudsekreterare Pontus Braunerhjelm.

Julian Birkinshaw, Sverigekännare och professor vid London Business School, tonar dock ner problemet. Han menar att Sverige på det här området inte är sämre än andra europeiska länder.

– En amerikansk entreprenör vill ofta erövra hela världsmarknaden. Så tänker man sällan i europeiska företag.

Slutsatsen av den här genomgången är tydlig. Svensk ekonomi försämras mycket snabbt, men i det medellånga perspektivet har vi all anledning att se positivt på framtiden.