Den hemlige oljemiljardären

Oljemannen Torbjörn Törnqvist håller en mycket låg profil. Då och då gör han ändå avtryck i nyhetsflödet. Men i smyg.

Som i somras, under seglingstävlingen Gotland Runt. Efter en intensiv duell under tre dygn blev hans Artemis beseg­rad med nesliga fyra minuter av Niklas Zennströms båt Ran, som därmed segrade i storbåtsklassen Grand Open IRC.

Världens tredje största fristående ­oljehandelsbolag, Gunvor Group, ägs av den 55-årige svensken tillsammans med ryssen Gennadij Timsjenko. Koncernen har på tio år växt från ingenting till att hantera en tredjedel av den ryska oljeexporten.

Huvudkontoret ligger i schweiziska Genève. Koncernen finns dessutom representerad i Singapore, New York, Moskva, S:t Petersburg, New York, Peking, Amsterdam, Helsingfors och Nigeria. På kontoren sitter 300 anställda, de flesta kopplade till tradingdeskar där tiotusentals ton råolja, bensin, nafta, fotogen och andra petroleumprodukter byter ägare varje dag. Gunvor Group disponerar tusentals järnvägsvagnar, flera oljeterminaler och en omfattande långleasad fartygsflotta.

I sin första längre intervju i svenska medier ger Torbjörn Törnqvist nu en inblick i hur denna business fungerar. Och det är betydligt mer avancerat än att gissa oljepriset.

– Vi är här för att jämna ut globala obalanser. Vi jobbar med storskalighet. Vi fraktar i väldigt stora fartyg globalt, härifrån till Singapore, där vi bryter upp i mindre fartyg. Vi måste vara oerhört duktiga på shipping för att tajma priserna på fraktmarknaden med våra behov. Och vi tradar i relativa värden. En kontinent mot en annan. En råolja mot en annan. En tidsperiod mot en annan. Kombineras allt detta i en avancerad matris så kan man tjäna pengar.

Och det gör han. I fjol omsatte koncernen 65 miljarder dollar (450 miljarder kronor). Eftersom oljepriset är betydligt lägre i år räknar han med att omsättningen sjunker till 45–50 miljarder dollar. Men mätt i volym ökar Gunvor Group. Från 90 miljoner ton olja till 110–115 miljoner ton.

Gruppens resultat är dock hemligt. Torbjörn Törnqvist påpekar att tradingverksamhet har ”löjligt små marginaler”. I deras fall är avansen ”i regel lite över eller under 1 procent av omsättningen”. Ungefär i samma härad ligger de tyngsta konkurrenterna inom oljehandeln: Glencore och Vitol. Men nog blir det en slant över. Vid en marginal på 1 procent blev vinsten i fjol alltså 4,5 miljarder kronor, för att i år sjunka till 3–3,5 miljarder kronor.

– Vi har en god avkastning på eget kapital. Tjänar vi mer än en miljard dollar om året? Det gör vi inte. Inte i dag i alla fall. Vi har en bra finansiell situation. Men vi tar ut väldigt lite ur bolaget, vi låter pengarna vara kvar i företaget, säger Torbjörn Törnqvist på telefon från Genève.

Siffrorna ovan är aldrig tidigare publicerade. Koncernen har ingen öppen årsredovisning (uppgifterna ovan kommer direkt ifrån Torbjörn Törnqvist). Gunvor ägs av ett holländskt bolag, som ägs av ett Cypernregistrerat bolag, som ägs av holdingbolaget Clearwater Advisors på Brittiska Jungfruöarna. Sidnumren är de enda siffrorna i bolagets officiella informationsbroschyr. Koncernen och dess två ägare har hittills undvikit offentlighetens ljus (med några uppseendeväckande undantag).

–?Generellt försöker vi att bli mer transparenta. Vi är ju numera globala och gör direktinvesteringar. Det är inte så att vi ska göra en IPO, och därför vill bli kända, men det finns andra skäl till att publicitet inte är så illa. Men det finns gränser, rent kommersiellt, för vad vi kan berätta.

Just en sådan direktinvestering blev känd nu september. Lundin Petroleum meddelade att Gunvor Group går in som delägare i det ryska Lagansky-blocket, med förbehållet att ryska myndigheter godkänner affären.

Utbyggnaden väntas kosta en bra bit över 1 miljard dollar (7 miljarder kronor). Finner man mycket olja kan det bli ännu mer. Lundin Petroleum äger 70 procent. Gunvor Group äger 30 procent och behöver inte låna till sin del av investeringen.

Det var Lundin Petroleum som kontaktade Gunvor Group. Torbjörn Törnqvist hade dittills bara träffat familjen Lundin i sammanhang utanför oljeindustrin. Exempelvis sitter han och Ian Lundin i styrelsen för Svenska Handelskammaren i Schweiz (liksom Investors ordförande Jacob Wallenberg för den delen).

– Lundin Petroleum är ett företag vi kan samarbeta med. Storleksmässigt skiljer vi oss inte så mycket åt, vilket är en fördel. Vi blir jämbördiga styrkemässigt. Att jobba med en ”oil major” hade inte gått. Vi har dessutom samma syn på saker och ting, säger Torbjörn Törnqvist som inte utesluter fler affärer med Lundin i framtiden.

Projektet, där Lundin borrar efter olja vid Kaspiska havet, är tekniskt komplext. Bröderna Lundin har hittills också saknat en stark partner. Gunvor Group bidrar inte bara med pengar. Bolaget har ävan utomordentliga kontakter i den ryska oljeindustrin.

För Gunvor Group är Lagansky-projektet den första direktinvesteringen (som det kallas när ett oljebolag faktiskt är med och penetrerar jordskorpan). Hittills har Gunvor levt på att köpa olja som någon annan pumpat upp. Företrädesvis då i Ryssland. Investeringen tillsammans med Lundin Petroleum är en del av Torbjörn Törnqvists och Gennadij Timsjenkos strategi att gå från ett renodlat oljetradingbolag till en integrerad global energikoncern. Mer om det nedan. Vi börjar med att backa bandet.

Torbjörn Törnqvist föddes i Solna 1953. Han läste ekonomi på Stockholms universitet och inledde sedan genast en karriär inom oljebranschen. Första jobbet var som trainee på giganten BP. Han lockades 1983 över till det svenska oljetradingbolaget STC, anställd av Mats Arnhög.

Scandinavian Trading Company var i slutet på 1970-talet och början av 1980-talet bland det hetaste vi hade i ­Finansstockholm, en del av Anders Walls finansimperium. Ett tag var STC till och med störste ägare i Volvo.

Men det visade sig vara en mycket känslig vinstmaskin. År 1983 kraschade oljepriset. STC-imperiet följde med ned i djupet. Volvo tog över ägandet. Torbjörn Törnqvist stannade kvar till 1989. Han blev då vd för det schweiziska oljetradingföretaget Inter Maritime Group.

År 1995 startade han egen verksamhet och började göra affärer med Tallinn som bas. Bland annat drev han ett oljetradingföretag tillsammans med ett par lokala affärsmän. Han såg möjligheterna i det nyligen nedmonterade Sovjetväldet. I Ryssland fanns enorma oljetillgångar. Men att få upp den svarta vätskan ur marken och ut på den globala marknaden var ingen lek. Landet befann sig i kaos och infrastrukturen var katastrofalt underutbyggd.

Under 1990-talet lärde han också känna Gennadij Timsjenko, en man med en närmast perfekt bakgrund i den sovjetiska oljeindustrin. Bland annat var Timsjenko under slutet på 1980-talet vd för statsägda oljeexporteringsbolaget Kinex. Efter Sovjets upplösning blev han delägare i det privatiserade bolaget. Han flyttade till Helsingfors, varifrån han gjorde affärer i det forna kommunistimperiet.

De bägge oljemännen började göra en del affärer tillsammans år 1997. Deras gemensamma bolag döptes till det skandinaviskt klingande Gunvor.

– Vi satte upp ett litet joint venture innan vi visste vad det skulle leda till. Namnet fungerar internationellt, kan uttalas på alla kontinenter och språk. Jag gillar det. Det finns ingen djupare förklaring, säger Torbjörn Törnqvist.

År 2002 slog de ihop sina verksamheter. Både Gennadij Timsjenko och Torbjörn Törnqvist flyttade till Genève, där de bosatte sig nära varandra. Den snabba expansionen och globaliseringen av Gunvor inleddes.

Gunvor Group blev ledande på att exportera rysk olja, som fraktades på järnvägsvagnar till Tallinn eller via rörledningar till Baltikum och Svarta Havet. Gunvor träffade avtal med bjässar som Gazprom, Rosneft och Surgutneftegaz. Det var i kölvattnet av den fristående ryska oljegiganten Yokus kollaps efter det att ägaren Michail Chodorkovskij fängslats för skattebrott och bedrägeri. Kartan ritades om.

Fem år efter det att expansionen inletts skötte Gunvor en tredjedel av den ryska oljeexporten.

–?Det är fruktansvärt hård konkurrens om kontrakt. Vi kämpar varje gång i Ryssland mot bolag som Exxon, Vitol, Total och Shell. Alla är där. Vi måste vara skarpa för att tjäna pengar. Vi måste vara stora, globala. Vi allokerar oljan exakt dit där den behövs, till rätt pris, vid rätt tidpunkt. Det är nyckeln.

Korruptionsanklagelser kom givetvis som ett brev på posten, liksom rykten om att nuvarande premiärministern Vladimir Putin var hemlig delägare.

Den senaste stora intervjun med Torbjörn Törnqvist var i brittiska Financial Times förra våren. En stort uppslagen artikel försökte analysera hur Gunvor lyckats bli den ledande oljeexportören i Ryssland. Tesen var att Gunvor, närmare bestämt Gennadij Timsjenko, hade en hemlig och mycket mäktig vän. Ett belägg var att Timsjenko och Putin stött samma judoklubb i S:t Petersburg.

En vecka efter publiceringen tryckte Financial Times ett brev från Gennadij Timsjenko. Han förnekade att han var nära vän till Vladimir Putin och att han hade en bakgrund i KGB: ”Vinkeln och det övergripande intrycket i artikeln är felaktigt. Min mer än 20-åriga karriär inom oljeindustrin har inte byggt på favörer och politiska kontakter.”

–?Det lustiga är att ryktena egentligen inte skadat oss. Att det ryktas att vi har enormt bra kontakter, att vi känner presidenten, är inte dåligt. Det är aldrig fel att känna presidenten i vilket land som helst. Men nu är det ju inte sant. Jag har aldrig träffat [numera premiärminister] Putin. Gennadij har kanske sett honom genom att de hamnat på samma plats vid några tillfällen, säger Torbjörn Törnqvist.

Ryktena kring Gunvor Group fick eget liv efter Financial Times-artikeln. I flera texter i internationell press upprepades ungefär samma påståenden. Gennadij Timsjenko nöjde sig med att skriva brev. Med ett undantag.

När ansedda The Economist i en artikel om korruptionen i Ryssland (”Grease my palm”) antydde att bestickning var Gunvors nyckel till framgång valde Timsjenko att stämma tidningen. Den 30 juli i år publicerade The Economist en ursäkt som i princip innebar att tidningen tog tillbaka hela artikeln.

Enligt Torbjörn Törnqvist är ryktena kring Gunvor mer än bara slump. Det finns en opposition i Ryssland som agerar från utlandet, hävdar han. Den vill gärna att Vladimir Putin ska framstå som korrupt och sprider ryktena. Gunvor Group ska då ha blivit en bricka i spelet.

Men hur har då Gunvor Group blivit så stort på så kort tid? En förklaring är givetvis det accelererande oljepriset under 2000-talet. En annat faktum är att transporten och exporten av olja fram till för några år sedan var väldigt ineffektiv i Ryssland. Konkurrensen var inte heller speciellt hård.

Gunvor Group, hävdar Torbjörn Törnqvist, har varit ledande i att effektivisera oljeexporten från Ryssland. Men han gör inte heller någon hemlighet av att bolaget har ett formidabelt kontaktnät i landet.

–?Jag har arbetat i Ryssland ända sedan BP-tiden. För att vara framgångsrik i Ryssland måste man vara på plats. De personliga kontakterna betyder otroligt mycket. Jag har en del kontakter. Och min partners kontakter är fantastiskt fina, fantastiskt omfattande.

Torbjörn Törnqvist försöker samtidigt tona ned mystiken kring vad ”kontakter” i praktiken innebär. I regel handlar det om att andra oljebolag ber om synpunkter på hur frågor av rent teknisk natur kan lösas. På så vis skapas relationer med cheferna inom den ryska oljeindustrin.

I dag äger Torbjörn Törnqvist och Gennadij Timsjenko tillsammans mer än 95 procent av Gunvor Group, lika mycket var. De resterande procenten är reserverade för nyckelpersonal. Det fanns en tredje ägare till Gunvor, en rysk affärsman som hjälpt till att finansiera bolaget under expansionen. I fjol köpte duon ut honom. Namnet på den tredje ägaren vill inte Torbjörn Törnqvist lämna ut.

–?Han var en passiv och privat aktie­ägare. Banker och andra vet vem han är, men vi måste respektera att han vill vara ”low key”.

Enligt andra pressuppgifter kontrollerade denne 20 procent av bolaget.

Torbjörn Törnqvist utesluter en börsnotering av Gunvor. I alla fall i dag. Koncernen behöver inte mer kapital för att fullfölja sina nuvarande projekt. Han utesluter däremot inte att verksamheter inom Gunvor skulle kunna öppnas för yttre investerare och nämner specifikt exploatering. Om det i så fall sker via börsen eller genom privata placerare är en senare fråga.

Torbjörn Törnqvist är arbetande ordförande och ansvarar för den globala expansionen. Gennadij Timsjenko lägger sig normalt inte i det dagliga utan jobbar främst med stora investeringar.

Exempelvis är det Gennadij Timsjenko som ansvarar för Gunvor Groups nya oljeterminal, en av de största i världen i sitt slag. Terminalen byggs i Finska viken, i Ust-Luga, på ryskt område. Det handlar om en investering på 800 miljoner dollar (5,6 miljarder kronor) i första skedet. Därifrån kan 25 miljoner ton oljeprodukter årligen skeppas ut för export.

–?Det är inte bara vi som ska använda den. Andra ryska oljebolag ska få möjlighet att köpa kapacitet. Vi ser det som en infrastrukturinvestering och ett sätt att diversifiera verksamheten.

Gunvor Group söker alltså vidga verksamheten utanför kärnverksamheten export av rysk olja. De senaste årens volymökning har tillkommit utanför Ryssland. I dag är cirka 30 procent av råoljan som Gunvor Group handlar från andra länder. Koncernen har numera långtidsavtal med bolag i bland annat Nigeria, Ecuador, Thailand, Oman och Indonesien.

I diversifieringsstrategin ingår också att borra efter egen olja, som i samarbetet med Lundin Petroleum. Men gruppen söker även möjligheter bortom olja. Den 1 september startades en ny division av Gunvor som ska handla naturgas, elektricitet och utsläppsrätter. För första gången anställer koncernen en dotterbolags-vd: Paymon Aliabadi. Tidigare har deskcheferna rapporterat direkt till Torbjörn Törnqvist.

–?Den här gången kan jag inte tillräckligt mycket om verksamheten och behöver en vd. Divisionen är också ett led i att Gunvor utvecklas till ett globalt integrerat energihandelsbolag. Det ska följas av fler investeringar i infrastruktur och vi utesluter inte exploatering. Vi har knappt startat, men det är framtiden.

Torbjörn Törnqvist är alltså sedan sex år skriven i Schweiz. Men han har inte släppt kontakten med sitt fosterland. Långt ifrån. Som nämnt sitter han i styrelsen för Svenska Handelskammaren i Schweiz. Han är sedan snart tre år svensk honorärkonsul i Genève. Det betyder att han själv finansierar ett konsulat, en serviceenhet underordnad ambassaden i Bern. Den som har behov och har bokat tid kan alltså besöka Gunvors huvudkontor vid Genèvesjöns strand och få ett nödpass utskrivet.

–?Jag har ett blågult hjärta och kommer att vara svensk till den dag jag dör. Var jag än bor kommer jag att ha en stark känsla för Sverige.

Den blågula böjelsen syns också i hans vurm för sport. Torbjörn Törnqvist sägs vara en mycket skicklig tennisamatör och han åker gärna skidor (vilket förstås är trevligt i Schweiz). Men framför allt är han numera ägare till en tävlingsbåt i absolut världsklass: Artemis, som seglar med svensk flagg. Han började tävlingssegla med en egen TP 52:a så sent som för fyra år sedan; enorma båtar, snabba som vinden, med 13 professionella besättningsmän som flygs runt i världen. Att det inte är en billig sport säger sig självt.

Det dröjde bara ett år innan Artemis vann Med Cup och det inofficiella världsmästerskapet med Torbjörn Törnqvist bakom rodret.

–?Vi hade en väldigt bra besättning, ”the dream team”, de bästa från America’s Cup. Vi hade en snabb båt. Jag var tillräckligt bra för att vi inte skulle förlora, trots alla fördelar. Jag lär mig fortfarande, och är glad om jag kan vara med i de här sammanhangen, med de absolut bästa i världen. Det är en fantastisk miljö som ger mig mycket stimulans och avkoppling.

En stor nyhet för alla svenska seglingsälskare är att ”Swedish Challenge Artemis” ska delta i Louis Vuitton Cup, den mest prestigeladdade seglingstävlingen i världen efter problemdrabbade Americas Cup. Första regattan är i Nice i november. Då är det ett proffs, inte Torbjörn Törnqvist, som står bakom rodret. Men han dyker kanske upp i sittbrunnen ändå.

–?Ja, jag älskar kappsegling, och känner att jag vill gå vidare i den här sporten. Sponsringen blir sparsam. Jag gör det här mest för min egen skull. Men får man sätta ett ”G” i spinnakern, varför inte?

***

Namn:Torbjörn Törnqvist

Född: 1953 i Solna.(”Jag är en riktig ur-AIK:are.”)

Bor: Genève i Schweiz.

Torbjörn Törnqvist

Född: 1953 i Solna.(”Jag är en riktig ur-AIK:are.”)

Bor: Genève i Schweiz.

Aktuell: Grundare och ägare till oljehandelsbolaget Gunvor Group, som ska borra efter olja i Ryssland tillsammans med Lundin Petroleum.

Grundare och ägare till oljehandelsbolaget Gunvor Group, som ska borra efter olja i Ryssland tillsammans med Lundin Petroleum.