Den hemlige godsägaren

Nyheten fick Affärssverige att lyfta rejält på ögonbrynen i sommarvärmen. Någon hade köpt Ericssongreven Archibald Hamiltons jätteegendom Hedensberg norr om Västerås för 133,5 miljoner kronor, rapporterade nättidningen Realtid. Godset hade funnits i Hamiltonsläkten i över 230 år och bestod förutom herrgårdsbyggnaden av mark- och skogsfastigheter på 1 800 hektar – i storleksordningen lika många fotbollsplaner. Namnet Ericssongreven fick Hamilton, en av kungens bästa vänner, för ett par år sedan då han var en av de största aktieägarna i telekomjätten. Som mest var aktierna värda 1,3 miljarder kronor, men förlorade nästan hela sitt värde i raset.

Köparen till gården var finansmannen Jonas Wahlström, okänd för de flesta utanför finanskvarteren i Stockholm. Men det var inte första gången som finansmannen orsakade stora rubriker. För tio år sedan blev han närmast rikskänd efter ett storbråk om en av sina skogsaffärer.

Det var i början av 1996 som Jonas Wahlström köpte två större skogsfastigheter på sörmländska Askö. Köpeskillingen var bara 9 miljoner kronor, men reaktionerna blev desto större. Han ägde sedan tidigare en hel del skogsmark på fastlandet, intill Trosa, och ville nu expandera. Fastigheterna utgjorde nästan hela öns yta. Säljare var skogsjätten Assidomän som staten satt på börsen något år tidigare.

Askö är långsmal ö i Stockholms skärgård, strax söder om Trosa och Nynäshamn. Ön är mest känd för Stockholms universitets marina forskningscentrum som finns där. Centret ansvarar för det mesta av miljöforskningen om Östersjön söder om Ålands hav.

Affären orsakade ett ramaskri. Länsstyrelsen i Södermaland gick i taket. Både Världsnaturfonden och marinmiljöinstitutet Helsingforskommissionen kritiserade affären och hävdade att Askö borde bli naturreservat. Kritikerna menade att Jonas Wahlström ville skövla ön och avverka all skog. Själv hävdade han att han bara ville bedriva skogsbruk.

Tongångarna var hätska, i såväl lokalpress som i politiska sammanhang. Det gick så långt att Jonas Wahlström ett tag gick under namnet “Askömannen”. Bilden av honom som kortsiktig klippare byggdes också upp av att han blivit känd i affärslivet som hårdkokt chef för finansmännen Hagströmer & Qvibergs mäklarfirma under början av 1990-talet. Ett porträtt av honom i Dagens Industri ett par år tidigare hade haft rubriken “Superyuppien”.

Särskilt engagerad i Asköfrågan var en professor som var chef för forskningscentret. Han bjöd ned Jonas Wahlström till ett besök, och förklarade att deras stora oro var att även om de litade på honom, inte kunde veta hur nästa ägare skulle agera. De behövde en ägare till ön som kunde garantera miljön för all framtid.

Finansmannen blidkades av professorn. Han sa att Naturvårdsverket kunde få förvärva marken, om det bara betalade samma pris som han själv gett. Vilket verket inte hade råd med.
Till slut grep etablissemanget in. I april samma år skulle kung Carl Gustaf fylla 50. En folkpartistisk riksdagsledamot hade stått upp i plenisalen och föreslagit att ön var en utmärkt present till kungen. Askö hade en gång varit en del av det närbelägna Tullgarns slott och där hade kungens farfarsfar Gustav V jagat på 1930-talet. Samtidigt hade ett antal Wallenbergstiftelser lagt upp pengar för en stiftelse, och det bestämdes raskt att stiftelsen skulle användas för ändamålet. Kungen agerade och såg till att stiftelsen redan vid första mötet, dagen före hans 50-årsdag, donerade 4,5 miljoner kronor till ett förvärv av Askö, vilket ihop med Naturvårdsverkets egna pengar räckte för ett köp.

Kungen och Wallenberg hade motat bort “superyuppien”. En ironisk epilog blev den fest som marincentret sedan höll för att fira segern. Där bjöd de in Jonas Wahlström, som dök upp och firade sitt eget “nederlag”. Varken kungen eller Peter Wallenberg var där.

Trots Asköaffären har Jonas Wahlström, 48, förblivit en av det svenska näringslivets största doldisar. Och en av de mest framgångsrika. I skymundan har han under åren byggt upp sin förmögenhet med investeringar i både noterade och onoterade bolag, i skuggan av sina finansfaddrar Sven Hagströmer och Mats Qviberg. Få personer i det svenska näringslivet de senaste decennierna har dykt upp i lika många börsbolag och lika många centrala börsaffärer.

Hans maktbas i dag på Stockholmsbörsen är det O-listenoterade Custos, där Öresund är delägare. Namnet Custos är hämtat från det klassiska maktbolag som på 1980-talet fungerade som maktparkeringsplats åt aktier i byggföretaget Skanska, och som på 1990-talet slaktades med framgång av Sven Hagströmer och Mats Qviberg. Jonas Wahlströms Custos är ett avsevärt mindre rörelsedrivande bolag, som byggts upp kring det lilla industribolaget Johnson Pump, som finansmannen tog makten över 1997.

Jonas Wahlström har de sista åren sålt alla sina aktier i övriga H&Q-bolag. Men han har fortfarande sitt kontor ihop med Öresundsgänget Mats Qviberg, Sven Hagströmer och Stefan Dahlbo i Salénhuset i centrala Stockholm.

Namnbytet för “nya Custos” skedde i januari i år. En ny vd tillsattes i maj, den 33-årige Stefan Charette. I juli kom första storaffären då bolaget köpte tillverkaren av VVS-produkter, Tigerholm products, för 115 miljoner kronor kontant. Affären kan tolkas som startskottet för en ny industrigrupp.

– Vår ambition är att fortsätta att köpa hela mindre rörelsedrivande bolag, inte nödvändigtvis i de branscher där vi är verksamma i i dag. Tanken är att vi ska fungera mer som de industrikonglomerat som fanns i gamla Hexagon eller Skåne-Gripen, och inte som ett investmentbolag som bara deläger i företag, säger Jonas Wahlström.

Custos har i dag ett börsvärde på 800 miljoner kronor, där Jonas Wahlström äger 30 procent. Börsaktierna är värda 240 miljoner kronor, men en stor del av hans förmögenhet ligger i dag utanför börsen, i synnerhet i just skogsfastigheter. Totalt summerar Jonas Wahlströms synliga förmögenhet till runt en halv miljard.

I Kalerum gård-koncernen, som är moderbolag i hans privata ägargrupp, fanns vid årsskiftet byggnader och mark till ett värde av 67 miljoner kronor. Lägg därtill köpet av Hedensberg, så innebär det fastigheter för 200 miljoner kronor. Detta i en koncern som är i princip obelånad.

Jonas Wahlström äger i dag, enligt egna uppgifter, 14 000 hektar mark, där nästan allt är produktiv skogsmark. Skvallret har tidigare sagt att han skulle vara en av Sveriges största enskilda privata skogsägare, till och med i klass med Perssonfamiljen i Östersund och Gustaf Douglas, som sitter på 63 000 hektar respektive 36 000 hektar. Men samtidigt är Jonas Wahlström nog den enskilde ägare i Sverige som köpt mest skog de sista åren.

Skogsegendomarna är utspridda över hela Sverige. Förutom markerna i Trosa kommun i Södermaland äger han omfattande skogsfastigheter utanför Valdemarsvik i Östergötland. Huvudfastigheten här heter Kalerum gård, vilket fått ge namn åt moderbolaget och dessutom är den plats där han är skriven. Utöver det finns också egendomar på Värmdö utanför Stockholm och utanför Söderköping.

I oktober i fjol köpte Jonas Wahlström också en större skogsfastighet i norra Norrland, några mil från Jokkmokk. Egendomen upptar 7 000 hektar, och värderas i Kalerums bokslut till 24 miljoner kronor. Till detta ska nu läggas Hedensbergs gods på 1 800 hektar i Västmanland. Frågan är dock om han kommer att bo särskilt många nätter i fastighetens herrgårdsbyggnad. Tidigare har han, enligt uppgift, sålt de större hus som funnits på marken han köpt och behållit skogen.

Enligt folk i hans omgivning tillbringar han mycket tid i sina skogar och sägs vara en flitig jägare. Samtidigt gillar han att tänka på att det är en god investering. Som någon uttrycker det:

– Han brukar gå omkring i skogen och bara njuta. Han säger själv att han älskar att höra träden växa.

Jonas Wahlströms väg mot affärshimlens höjder börjar i Bromma på 1970-talet. Historien berättas i ovan nämnda DI-artikeln, för övrigt en av de få utförligare skildringar som gjorts av honom under hans 20 år i affärstoppen. Där beskrivs hur han under skoltiden jobbat som datakonsult på ATG på Solvalla, hur han köpte och renoverade lägenheter i spekulationssyfte och hur han fick ett mycket tidigt börsintresse. Första aktieköpet var SKF.

Efter gymnasiet blev det elitutbildningen teknisk fysik på KTH, den mest matematiska av ingenjörsgrenarna. Han “dubblade” med att gå på civilekonomutbildningen på Stockholms universitet.

Direkt efter studierna började han på Ericsson, men tröttnade och kom in på ett traineeprogram på dåvarande PK-banken. Efter en Ericssonanalys anställdes han som analyschef på mäklarfirman Jacobson & Ponsbach, där han mötte en rad av dem han sedermera skulle driva upp mäklarfirman H&Q med Stefan Dahlbo och Anders Böös. När firman slogs ihop med Hägglöfs i samband med Gota Banks övertagande gick Stefan Dahlbo till Alfred Berg och Jonas Wahström och Anders Böös till Carnegie.

När Carnegies stjärnmäklare Mats Qviberg därefter 1990 slog sig ihop med Sven Hagströmer och startade eget fick Wahlström och Dahlbo ta hand om den operativa verksamheten. Jonas Wahlström skötte mäkleri och analys, Stefan Dahlbo fonder och kapitalförvaltning. Anders Böös kom in som mäklare, men blev senare ansvarig för corporate finance-delen.

Redan 1990 blev Jonas Wahlström vd för hela firman. Samtidigt involverades han i H&Q:s investmentbolag Öresund och de företag som fanns i dess portfölj. Inte sällan gick han in med investeringar själv parallellt med finansduon. I den rollen skulle han dyka upp som styrelsemedlem och/eller ägare i en lång rad börsbolag som Nolato, J&W, Verimation, Wihlborgs och Spectra-Physics. Styrelsejobbet i Custos är hans 25:e i ett börsbolag.

1995 lämnade han vd-jobbet på H&Q för att bli finansman på heltid. De privata investeringarna vid sidan om mäklarjobbet hade pågått ända sedan mitten på 1980-talet. 1985 hade han bildat ett privat förvaltningsbolag, Hvalfisken AB. Bland hans tidiga engagemang märks placeringar i kraftsektorn. Han ägde bland annat 25 procent av Åsele Kraft AB, ett litet kraftbolag inte långt från Vilhelmina i Västerbotten. I början av 1990-talet var han också en av ägarna i det lilla OTC-bolaget Svenska Energinät, som sedermera köptes upp av Graningeverken, i dag en del av Sydkraft/Eon.

Det är i samband med kraftinvesteringarna han har kommit i kontakt med skogen som placeringsobjekt.

– Jonas är bra på att räkna, det är inte konstigt att han gillar investeringar som går att räkna på, säger en person med insyn i hans affärer.

Liftföretaget Skistar har också en speciell plats i Jonas Wahlströms investerarhjärta. Bolaget börsintroducerades av H&Q under hans vd-tid, då under namnet Lindvallen, och H&Q:s fondbolag var länge storägare. På senare år har de båda finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer blivit storägare i bolaget via sitt Öresund. Men det var Jonas Wahlström som var först i gänget med att köpa in sig, i mitten på 1990-talet, och enligt Mats Qviberg kom idén att investera i Skistar först från Jonas Wahlström.

Blygsamheten och skyggheten är något som återkommer i researchen om Jonas Wahlström. Folk i H&Q-sfären vittnar om hans milda, låga stämma när han ringer upp i telefon. På styrelsemöten sitter han ofta tyst och låter andra prata, för att sedan öppna munnen sist av alla. Kanske van att få sista ordet.

Det finns också ytterst få bilder på honom, annat än från årsredovisningar, och han har aldrig ställt upp på en längre tidningsintervju. För denna artikel har han bara ställt upp med faktauppgifter och några enstaka uttalanden. Han motiverar skyggheten med att han upplevt flera hot och till och med rånförsök.

Ett annat karaktärsdrag som återkommer är hans påstådda hårdhet i affärer och känslokyla som chef. Inte sällan är bakgrunden börsmäklare som har fått sina privilegier indragna. DI-artikeln berättar om hur han satte stopp för den fredagschampagne som dracks på fondfirman Pronator, som H&Q hade köpt.

En mer oskyldig Wahlströmhistoria, som fortfarande berättas på H&Q (senast av nuvarande vd:n Patrik Enblad i Affärsvärlden nummer 21 i våras) är den om att han som vd avskaffade gratis Coca-Cola för mäklarna. Det första Stefan Dahlbo gjorde när han efterträdde Wahlström som vd 1995 var att släppa Colan fri. Det ledde till att folk drack som tokiga. Vad som dock lär ha gjort de H&Q-anställda mest upprörda var att Wahlström drog ned semestern till fem veckor.

Samma personer som berättar om hans allmänna brist på “people skills” understryker samtidigt sin respekt för hans oerhörda analytiska förmåga.

– Jonas tar nästan alltid den rakaste vägen framåt till vart han vill nå, det är inte nödvändigtvis den mest effektiva. Det finns olika sätt att säga att någon inte klarar av en uppgift, säger en person som jobbat nära honom.

– Kusligt rationell och osentimental, är ett omdöme från en annan person.

Han har inga problem att sälja aktier eller skog, trots att han ägt dem i evigheter. Ett exempel var familjens sommarställe på Djurö i Stockholms skärgård, som han sålde utan att blinka för några år sedan. På motsatt sätt sägs han vara nästan exempellöst långsiktig när det gäller någonting han verkligen tror på.

Frågan är om han inte har odlat imagen som rationell hårding en hel del själv. De dubbla universitetsexamina räckte till exempel inte för honom när det gällde ubildning. Parallellt med arbetet som börs-vd på H&Q gick han forskarutbildningen på Stockholms universitet och kunde 1994 lämna in en licentiatuppsats. Uppsatsen skrevs ihop med Per Alkebäck och hade rubriken “The informational content of dividend announcements: an empirical study of the Swedish Stock Market 1991-1993”. Även utseendet bidrar nog till skräckbilden, lång och senig med håret ofta rakat i fallskärmsjägarfrisyr. Några skräddasydda kostymer verkar han, till skillnad från flera av sina mäklarkollegor, heller inte ha i garderoben. Ofta har han i stället synts i en svart, midjekort skinnjacka – som i Skistars årsredovisning 2002. Med mörk skjorta och utan någon slips.

Så särskilt politiskt korrekt är han inte heller, vilket kanske bidrar till skyggheten. I den nämnda DI-artikeln uttalade han sig en smula otidsenligt om den manliga dominansen i H&Q:s mäklarrum.

“De som jobbar där är ofta väldigt devoted till aktier och miljön tilltalar inte kvinnor.”

Till skillnad från flera andra finansmän har Jonas Wahlström inte sin förmögenhet placerad utanför Sveriges gränser. Detta trots att han bor stora delar av tiden på den spanska sydkusten. Hela bolagsstrukturen finns i Sverige och han betalar skatt här, om än inte så mycket – totalt 60 391 kronor för beskattningsåret 2004. Deklarerad förmögenhet samma år var 1,5 miljoner kronor. Det kan jämföras med hans aktier i Custos som bara de är värda 230 miljoner.

Att den reala investeringsprincipen inte är helig för Jonas Wahlström blev tydligt under slutet av 1990-talet. Han var då den i H&Q-gänget som sysslade mest med internetbolag. Han var till exempel en av de första som gick in i internetkonsulten Spray, och han blev sedermera ordförande i ägarbolaget Spray Ventures.

I mars 2000, nästan på själva toppen av börskurvan, gjorde han sitt återinträde som vd i H&Q-sfären då han blev vd för det it-riskkapitalbolag, TMT One, som Öresund bildat och satt på börsen. En del av bakgrunden var att man ville dra nytta av en massa förlustavdrag som skickades med bolaget, och som skulle kvittas mot vinster i it-svängen.

Mats Qviberg berättade om projektet i en intervju i Affärsvärlden 2004.

– Vi drogs som andra till slut med i yran. Jag åt lunch med Jonas Wahlström och kom tillbaka entusiastisk för han hade en vision om ett bolag som skulle investera i it. Sven tände också och vi verkställde. Men vi fick efter hand allt kallare fötter. Det slutade med att vi förlorade 125 miljoner kronor av en miljard. Sen köpte vi Avanza och HQ Fonder i stället. Vi blev lite blöta om fötterna men i gengäld blev de bolagen goda affärer.

Avanzas vd Nicklas Storåkers minns i dag hur Jonas Wahlström ställde upp för bolaget när det var som svårast att hitta kapital på marknaden.

– När vi skulle köpa Aktiespar fondkommission och behövde göra en nyemission på 160 miljoner kronor ställde han upp och garanterade hela emissionen utan att ta en spänn för det. Sedan var han kvar som ägare, och det blev en bra investering även om det dröjde en bra stund, säger Nicklas Storåkers.

– Han har också legat bakom flera av de idéer som vi förverkligat nu långt senare, som exempelvis fonden Avanza Zero som han föreslog på lite annat sätt för flera år sedan.

När det gäller Jonas Wahlströms personliga Sprayinnehav ska han ha sålt aktierna i någorlunda god tid och gjort bra vinster. Efter äventyret med TMT One höll han sig åter i bakgrunden några år, innan det var dags för den affär som skulle bli den kanske bästa i H&Q-sfärens historia.

Det var vårvintern 2002 som Jonas Wahlström började diskutera börsens största fastighetsbolag Drott med Mats Qviberg och Anders Böös. Diskussionerna blev till en plan, som sedan sattes i verket, och på bara två år hade gänget tagit över, styckat och sålt ut i princip hela bolaget. Resultatet: en vinst på mellan 500 och 600 miljoner för H&Q-sfären i stort och 70 miljoner kronor för Jonas Wahlström personligen. Sfären skulle längre fram tjäna ytterligare uppskattningsvis ett par hundra miljoner i spåren av Drottaffären i form av fastighetsjättarna Wihlborgs och Fabege.

I efterhand har det snackats mycket om vems idé Drott egentligen var. Som en av de inblandade uttrycker det:

– När en affär blir så bra, som Drott, vill alla ha credit. Men Jonas var med från allra första början, det är helt klart.

Förmögenheten och mäklarlivet till trots är etiketten “yuppie”, som i rubriken i DI-artikeln, en smula missvisande. De flesta andra i H&Q-gänget stämmer långt bättre in på beskrivningen än den mer asketiskt lagde Wahlström. Vissa excesser finns dock. Familjen äger en riktig monsterbil, en Ferrari F40, inköpt strax efter börstoppen i maj 2000, registrerad på frun Wiveca.

Själv körde han under några år en amerikansk jeep av typen Hummer. Och då talar vi inte om den mer cityanpassade “lilla” H2:an, som blivit vanlig på Stockholms gator de senaste åren, utan originalet, det enorma arméfordonet från Kuwaitkriget. Han lär ha köpt bilen för att den var så praktiskt att ta sig fram med på skogsfastigheterna. Det berättas om hur svårt det var att få ner eländet i Salénhusets garage, där H&Q:s och Custos kontor finns, och hur flera av mäklarna inte ville parkera sina porschar i garaget av rädsla för att Wahlströms jeep skulle demolera dem. WAHLSTRÖMS NÄTVERK Mentorn Mats Qviberg ªTräffades på Carnegie i slutet på 1980-talet. Den i sfären som Wahlström är närmast.

Partnern
Sven Hagströmer ªHar jobbat tajt i nästan 20 år med W, sägs ändå inte stå honom särskilt nära. Alltför olika personligheter.

Efterträdaren
Stefan Dahlbo ªTog över som vd och “fredsmäklare” på H&Q efter Wahlström. Sitter ihop med Q i Custos styrelse.

Samtalspartnern
Dag Klerfelt ªFastighetsfantom som har hängt med som medinvesterare sedan slutet på 1990-talet.

Doldisen
Per-Uno Sandberg ªFinansman som hängt ihop med Wahlström sedan de båda var storägare i Skistar i mitten på 1990-talet.

Adepten
Stefan Charette ªUng, hungrig vd på Custos. Som Wahlström både civilingenjör och civilekonom.

Hantlangaren
Mats Gustafsson ªF.d. ekonomichef i Johnson Pump, sitter nu i styrelsen för de flesta av Jonas Wahlströms privata bolag.