Den förste ingenjören

Det berättas i Grekland att för mycket länge sedan, på sagornas och gudarnas tid, levde en man vid namn Daidalos i Aten. Han var smed och hade uppfunnit en rad fantastiska saker – kilen, hävstången, skruven, blocket och taljan med mera. Det påstås också att det var han som uppfann bronsgjutningen.

Nu var det så att Daidalos hade flera lärlingar. En av dem var hans brorson, en ung man vid namn Talos som också sysslade med uppfinneri. En dag hittade Talos ett käkben av en orm (eller om det nu var ryggraden av en fisk) och upptäckte att detta gick att använda för att kapa ett träspö. Talos hade därmed uppfunnit sågen. Men inte nog med det. Talos uppfann också passaren och drejskivan. Ja, Talos var i sanning en stor uppfinnare. Kanske till och med större än Daidalos!

Detta retade Daidalos så till den milda grad att han en mörk natt lurade med sig Talos högst upp på Akropolisklippan för att titta på stjärnorna, varefter han knuffade honom över kanten så att brorsonen föll ner och krossades mot klipporna nedanför. Illdådet uppdagades emellertid, och Daidalos tvingades av de ilskna atenarna i landsflykt.

Tillsammans med sin son Ikaros begav han sig till Kreta där han fick tjänst hos kung Minos. Här gjorde Daidalos stor lycka med sin uppfinningsrikedom. Bland annat lär han ha tillverkat mekaniska trädockor som roade hovet i Knossos mycket.

Traditionen krävde att kung Minos varje år offrade sin vackraste tjur till Poseidon, på det att skörden skulle bli bra och landet leva i välmåga. Detta år hade emellertid en alldeles oerhört vacker tjur under mystiska omständigheter stigit upp ur havet och kommit i land. Minos blev förtjust över tjuren, men tyckte det var onödigt att offra ett så praktfullt djur till gudarna. I stället offrades en mager krake ur den egna hjorden.

Men Poseidon – känd för sitt ojämna humör – ilsknade till, och beslöt att hämnas på Minos för detta insubordinationsbrott. Han lät Minos hustru, en skön dam vid namn Pasifae, drabbas av en brinnande passion för tjuren. Den trånande drottningen vände sig till Daidalos, och bad honom hjälpa henne att få tillfredsställa sina lustar. Den fiffige Daidalos konstruerade nu en ihålig bronsko. Drottningen kröp in i kon, och ekipaget placerades på den äng där tjuren betade. Tjuren fattade tycke för bronskossan och en förening kom till stånd. En förening som visserligen tillfredsställde Pasifae, men som fick till resultat att hon nio månade senare framfödde Minotaurus – ett monster med tjurhuvud och människokropp.

Det visade sig snart att Minotaurus inte var lätt att ha att göra med. Han åt nämligen inget annat än människokött. Den bekymrade Minos hörde sig för hos ett orakel, och fick rådet att låta Daidalos konstruera en labyrint som var så intrikat att den som väl kommit in i den aldrig hittade ut. Här placerade man Minotaurus.

Efter en tid insåg emellertid Minos Daidalos roll i Pasifaes äventyr med tjuren och blev rosenrasande. Daidalos och hans son Ikaros fängslades, och lämnades för att svälta ihjäl högst upp på en brant klippa varifrån det inte gick att komma ner.

Nu var det så att det bodde en hel del örnar där uppe, fåglar som levde på kvarlevorna av de brottslingar som lämnats att dö. Daidalos och Ikaros samlade nu ihop stora mängder fjädrar, och med fågelspillning och bivax som lim fäste de fjädrarna på armar och ben. Fyra tusen år före bröderna Wright tog Daidalos och Ikaros till väders, och inför förvånade kretensares ögon satte de kurs mot nordost över havet.

Daidalos hade varnat sin son och sagt till honom att inte ta några risker, men Ikaros tyckte det var så roligt att flyga att han i ungdomligt övermod flög rakt upp mot solen. Bivaxet smälte, fjädrarna föll av och Ikaros störtade i havet och omkom. Från Knossos till haveriplatsen i det som nu kallas Ikariska havet är det ungefär 230 kilometer.

Förtvivlad av sorg flyger Daidalois vidare till Sicilien och går i tjänst hos en kung vid namn Cocalus i Syrakusa. Här tror han att han ska få lugn och ro och att sörja sin döde son, men ödet vill annorlunda. Kung Minos törstar fortfarande efter hämnd på den svekfulle uppfinnaren, och efter rapporter från utsända spioner kommer även han till Cocalus hov. För att locka fram Daidalos framlägger han ett problem som han är säker på att bara världens störste ingenjör, det vill säga Daidalos, kan lösa. Det gäller att trä en tråd genom en spiralformad snäcka. Den som kan utföra detta utlovas en stor summa pengar.

Kungen vidarebefordrar problemet till Daidalos, som omedelbart löser det. Han knyter fast ett hårstrå i bakbenet på en myra. Sedan lockar han med lite honung myran att krypa genom snäckans alla vindlingar och dra hårstrået efter sig. Därefter knyter han en tråd i hårstrået och kan dra den genom snäckan. Snäckan lämnas sedan till Minos.

Minos vet nu att Daidalos finns vid hovet och begär honom utlämnad. Men kung Cocalus vägrar. Hans tre döttrar är nämligen omåttligt förtjusta i de mekaniska leksaker som Daidalos tillverkar åt dem. Tillsammans tänker de ut en metod för att bli av med Minos.

Daidalos bygger ett rör till badrummets tak. När Minos tar sitt morgonbad häller man kokande vatten i röret och skållar honom till döds. Samtidigt uppfinns duschen.

Det sägs att Daidalos därefter begav sig till Sardinien där han fortsatte att skapa sällsamma ting. Och är han inte död, så lever han väl än och uppfinner nya makalösa manicker. På gott och ont.

Kaianders Sempler, journalist och ­medarbetare i tidningen Ny Teknik, skriver en krönika i Affärsvärlden varje vecka.