Den exemplariske stadsplaneraren

Det gäller att hålla hårt i plånboken. Inte nog med att det är dyrt att slå sig ner vid ett kafé i stadens centrum, där vimlar det också av fria entreprenörer som livnär sig på att befria besökare från deras reskassor. Störst är aktiviteten längs den turisttäta Ramblan.

Visst är det praktiskt att bo på ett enkelt och billigt hotell mitt i gamla stan när man är på besök, men det har sina sidor. Detta vet jag av egen erfarenhet.

Min tyske reskamrat upptäcker plötsligt att han rånats på pass och plånbok av en äldre man som tiggt en cigarrett. En ungersk vän förlorar sin plånbok till tre ungdomar på mopeder. En tysk skolklass på besök hinner inte ens installera sig innan de råkar illa ut. Sex elever och läraren blir av med sina värdesaker under de tvåhundra meterna promenad från flygbussen till hotellet. Och en stackars engelsk dam får sin resväska stulen medan hon köper en metrobiljett i en automat.

På väg upp ur metron känner jag plötsligt att någon rotar i min bakficka. Jag vänder mig om, greppar ficktjuven i kragen, tar tillbaka min plånbok och ger mannen en snabb örfil. Tjuven, som år i femtioårsåldern, ser häpet på mig innan han snabbt smiter ner i underjorden igen.

Kriminaliteten i Barcelona är inget nytt. För 150 år sedan var situationen betydligt värre än i dag. Trångboddhet, misär, klassklyftor och urusla sanitära förhållanden i den medeltida stadskärnan var grogrund för laglöshet, kolera och ideliga upplopp.

Vid 1800-talets mitt insåg stadens styresmän att något måste göras. Det beslutades att stadsmurarna skulle rivas och att man skulle upprätta en plan för en rekonstruktion och utvidgning – eixample – av staden. Uppdraget gick till en katalansk ingenjör vid namn Ildefons Cerdà. För 150 år sedan skapade han världens första moderna stadsplan med sociala ambitioner.

Ildefons Cerdà i Sunyer föddes den 23 december 1815 i den lilla byn Centelles några mil norr om Barcelona, där hans far var svinuppfödare. Det visade sig snart att grabben hade gott läshuvud, så han skickades till Madrid för att studera till civilingenjör. Efter examen blev han anställd vid spanska staten, skickades till Barcelona och ansvarade 1855 för den första ordentliga inventeringen och karteringen av staden och dess omgivningar.

1859 var Cerdàs första förslag till stadsplan klar. Inte mindre än 1 300 hektar slättland delades upp i ett rätvinkligt rutnät med kvarter om 113,3 x 113,3 meter. Normala gator gjordes 20 meter breda. Genomfartslederna bredare, som den 60 meter breda Passeig de Gràcia, och den diagonala Avinguda Diagonal.

Det bestämdes att alla kvarter skulle få stympade hörn, vilket gör att det uppstår ett diagonalt litet torg vid varje gatukorsning. Detta för att bereda plats för framtida spårvägar, som krävde stor kurvradie. Cerdàs idé var att skapa möjligheter för ett effektivt transportsystem och för framtida tekniska installationer. De raka gatorna förenklade anläggning av vatten-, avlopps- och gasledningar.

Cerdàs ursprungliga plan var att endast två sidor i varje kvarter skulle bebyggas. Detta så att alla lägenheter skulle få solljus. Det inre av kvarteren skulle utgöras av trädgårdar. Husen skulle inte vara högre än två våningar. Cerdàs tanke var att minska den klassmässiga segregationen genom att de rika skulle bo i undervåningen och hyra ut övervåningen till arbetarfamiljer. Strama regler skulle förhindra mark- och fastighetsspekulation.

Borgerskapet och de lokala makthavarna var emellertid inte alls roade av Cerdàs sociala ambitioner, och gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet. Man skällde honom för socialist, och när konservativa krafter kom till makten i Barcelona förkastades planen. Centralregeringen i Madrid gick emellertid emellan, och bråket utmynnade i en kompromiss.

Det blev möjligt att bebygga hela kvarteren med höga hus, och tomtspekulationerna tog fart. Men kvar blev ändå Cerdàs rutnät, och kvarteren med de stympade hörnen. Fast i dag går inte längre några spårvagnar i Barcelona, så de diagonala torgen i gatukorsningarna används mest av soptunnor och dubbelparkerade bilar.

Självklart har Cerdà hedrats med en egen plats och en metrostation med hans namn i Barcelona. Dock ej i något av stadens flottare distrikt. Plaça d’Ilde-fons Cerdà består av en trafikkarusell där Gran Via de les Corts Catalanes övergår i motorvägen ut mot flygplatsen.