De svunna paradisen

Mannen lyser upp och ler som vid minnet av en gammal kärlek. Han hade tidigare en stor del av sina pengar på ett bankonto i Liechtenstein, berättar han.

– Jag tänkte att det vore kul att testa att ha konto i en bank där, det verkade lätt och det var det också. Jag tjänade en hel del på det, säger mannen utan att vilja ange hur mycket, trots att han är anonym.

Han är en av de svenskar som totalt undanhållit uppskattningsvis mellan 300 och 400 miljarder kronor från beskattning i Sverige. Det blir någonstans runt 7,5 miljarder skattekronor per år som svenska staten går miste om.

– Men så började det brännas rejält. Det skrevs och det snackades om att försvåra för oss som hade pengarna i skatteparadisen, så jag plockade hem pengarna, försäkrar mannen.

De flesta svenskar som har eller har haft sina pengar i skatteparadisen, eller i så kallade off shore-ekonomier, har valt Schweiz eller Luxemburg. Det finns ytterligare ett drygt 20-tal länder som är intressanta för den som har ett antal miljoner, men låg skattemoral. Eller ska vi säga, har varit intressanta. Precis som den anonyma mannen beskriver handlar det oftast inte om någon krånglig hantering. De flesta använder sig av en mellanhand, en svensk eller utländsk konsult, som föreslår och etablerar kontakt med en bank i det aktuella landet. För att undvika att anklagas för pengatvätt frågar banken: “Var kommer de här pengarna från?”, men har inte för vana att följa upp giltigheten i svaret. Pengarna överförs, oftast till ett vanligt konto, en värdepappersdepå eller olika valutakonton. Sedan är det bara att plocka ut pengarna när man vill. Poängen med “affären” är att man slipper skatta för avkastningen. I de flesta skatteparadis är skatten på avkastningen noll procent att jämföra med 30 i Sverige.

Kampen mot skatteparadisen har böljat fram och tillbaka sedan mitten av 1990-talet. Hur hård eller mjuk kampen varit har påverkats av till exempel attityden i det stora landet i väst. Under George W. Bushs tid som president prioriterades inte arbetet med att försöka reglera hårdare, medan Barack Obama gjort sig känd som en skattesmitarnas antagonist. nu har de som tycker att skattemoral är viktigt fått draghjälp av finanskrisen. Det står klart för allt fler att det gäller att täppa till hålen för de slantar som annars riskerar att försvinna. Som tidigare rapporterats har OECD, EU, och de nordiska länderna i samarbete, gjort stora framsteg vad gäller att skriva avtal med skatteparadisen, precis som vår anonyma före detta skattesmitare förutsåg. Avtalen gäller att bankerna ska kunna bryta mot banksekretessen och ge kontoinformation till det svenska Skatteverket och dess motsvarigheter i andra länder. Men bara dessa övergripande avtal är inte tillräckliga. För att Skatteverket ska ha chans att sätta dit en skattesmitare måste det dessutom finnas bilaterala avtal mellan Sverige och varje off shore-ekonomi.

I dg har Sverige informationsutbytesavtal med Isle of man, Jersey, Guernsey, Caymanöarna, Bermuda och ett på gång i Brittiska Jungfruöarna. Sedan tidigare omfattas även Schweiz och Luxemburg av andra former av avtal.

Före jul inkom ett 100-tal tips om svenskar med konton i Luxembourg. Hittills har tolv beslut fattats vilket inbringar ungefär 20 miljoner kronor i skatt och skattetillägg. Ett antal fall har avskrivits på grund av bevissvårigheter eller för att personen bakom kontot är skriven i ett annat land. Ett 20-tal fall är under fortsatt utredning.

Som hederlig skattebetalare frågar man sig hur effektiva de nya avtalen egentligen är. Kan en skattesmitare inte bara ta sina pengar från ett skatteparadis till ett annat, mindre transparent land?

– Den risken finns, fast i princip har alla länder sagt att de ska anpassa sig. Men det finns vissa länder som verkar mindre noga, bland annat har Panama nämnts, säger Göran Haglund, riskanalytiker på Skatteverket.

Även Hongkong har omnämnts. En person som säljer förmögenhetsförvaltning där intervjuades nyligen i Dagens Industri och sade då att han tyckte att det var bra att ha sin förmögenhet i Hongkong eftersom informationskraven inte kommer att efterlevas där, enligt honom.

– Jag har ingen uppfattning om det, men det jag vet är att Hongkong förbundit sig att börja lämna information och lätta på banksekretessen i enlighet med OECD:s krav, säger Göran Haglund.

I teorin kan man tänka sig att det går att flytta pengarna till mindre transparenta banker och hoppas på att det tar lång tid innan avtalen skrivs under. Men om Göran Haglund får som han vill kommer kommande avtal att gälla med fyra års retroaktivitet, i likehet med avtalen med Cayman Island och, förmodligen, även Isle of Man.

��verlag har livet som skattesmitare blivit mer och mer komplicerat. Den tidigare fiffiga konstruktionen där en person lägger sitt bolag i ett utländskt holdingbolag för att sedan “låna” hem pengar från det (i stället för att ta ut det som avkastning eller lön) har regeringen också satt stopp för.

– Men man kan anta att folk lägger sina pannor i djupa veck och undrar vad man ska hitta på för lösningar nu, säger Göran Haglund.