De onda och giriga

I början av 2004 började Michael Burry, en aktiefondsförvaltare i Kalifornien, studera räntemarknaden. Det som intresserade honom var den sorts riskfyllda bostadsobligationer som gick under samlingsnamnet “subprime”.

Burry nalkades den märkliga subprime-världen metodiskt och gjorde något som antagligen ingen investerare före honom hade orkat (och mycket få efter): han läste mängder av de hundrasidiga prospekt som låneinstituten ställde samman när de emitterade nya obligationslån. Och han hoppade inte över en enda sida.

Den tålmodige förvaltaren insåg snart att subprime-marknaden var en tidsinställd atombomb. Miljontals amerikaner med usel ekonomi hade belånat sina bostäder över taknocken. Ofta inledningsvis till en låg ränta, som sedan skulle justeras upp kraftigt efter några år. Den dag räntorna höjdes och låntagarna inte kunde betala skulle subprime-obligationerna bli värdelösa. Nu ville Burry slå mynt av sin kunskap och gå kort i dessa högexplosiva värdepapper, alltså tjäna pengar om de sjönk i värde. Problemet var att det inte gick. Det saknades en fungerande andrahandsmarknad eller en derivatmarknad där man kunde spekulera i en nedgång.

Under 2005 förmådde han några stora banker på Wall Street att skapa ett slags finansiella försäkringar, CDS:er, som skulle utfalla om subprime-obligationerna tappade värde. Man kan säga att han köpte en brandförsäkring, med den skillnaden att Burry köpte försäkring på ett hus som han inte ägde, i full förvissning om att det skulle bli eldsvåda.

Han var inte ensam om att förutse subprime-krisen, men nästan. Enligt The Big Shorts författare Michael Lewis var det fler än tio men färre än tjugo professionella investerare som insåg vad som höll på att hända och agerade därefter. I boken skriver han finanskrisens historia utifrån tre av dessas erfarenheter, varav Burry är en. Det är ett lyckat grepp.

Dels skapar Lewis en ny dramaturgi runt den numera rätt uttjatade finanskrisen. En samling outsiders (alla särlingar i finansvärlden – Burry är till exempel en avhoppad läkare med Asbergers syndrom som blivit fondförvaltare mest av en slump) får till sist rätt i en värld fylld av onda och giriga dårar. Dels ger det författaren möjlighet att beskriva det komplicerade pyramidspelet bakom subprime-bubblan på ett hittills oöverträffat begripligt sätt.

Lägg till det att Michael Lewis är en utmärkt berättare med sinne för det komiska. Han bjuder frikostigt på hårdkokta metaforer som hans intervjuoffer strör omkring sig. Allt det gör boken till en lättsmält njutning.

Det man saknar som läsare är väl ett lyckligt slut. Som Lewis påpekar sitter krisens arkitekter kvar i sina etagevåningar på Manhattan och strandvillor på Long Island med tiotals miljoner dollar på banken. De räddades av de amerikanska skattebetalarna.

The Big Short

av Michael Lewis.

Förlag: W W Norton & Co.

Antal sidor: 266.

Cirkapris: 30 dollar.