De nya utmanarna

Även om nischbankerna tar marknadsandelar kan man knappast säga att de på allvar rubbat de traditionella universalbankerna, som fortfarande dominerar den oligopolistiska svenska bankmarknaden. Flera av de ursprungliga nischbankerna har dessutom redan försvunnit eller övertagits av konkurrenter. Andra, som HSB Bank och Ikanobanken, fortsätter dock envist sin nischstrategi. En fjäder i hatten var givetvis att Folksam valde att samarbeta med Ikanobanken i stället för att starta eget.

Ica är först

När nu även detaljhandelskedjorna ger sig in i konkurrensen om banktjänsterna finns det nog större skäl för storbankerna att se upp.

Först ur startblocket var ICA Banken, ett dotterbolag till ICA Ahold AB. Banken är en ombildning av det tidigare ICA Kundkort AB och fick sin ansökan att bedriva bankrörelse – så kallad oktroj – beviljad för drygt ett år sedan. Så sent som i maj i år fick den andra utmanaren sin oktroj. Det är Coop Bank med KF (45 procent), Skandia Liv (35 procent) och Telia (20 procent) bakom ryggen.

Namnförslag: Hushållsbanker

Därmed är de två största daligvarujättarna på banan, även om det dröjer till i höst innan Coop Bank lanseras på bred front. Det faktum att flera av storbankerna justerat upp sina inlåningsräntor under våren kan mycket väl tolkas som ett tecken på att konkurrensen redan börjar bita. När ICA Banken och Coop Bank successivt under året börjar få snurr på sin bankverksamhet så blir det ett intressant tillskott på bankmarknaden. Kanske bör de kallas hushållsbanker.

De nya bankerna har föregåtts av kaxiga uttalanden. ICA har gått så långt att man talar om service i världsklass. Det är onekligen en krävande ambition som det kan bli svårt att leva upp till. Coop Bank har sagt att just den banken ska bli Nordens största och mest kundvändliga hushållsbank. Senast 2005 räknar banken med att ha över en miljon kontokunder. Det ska uppnås tack vare hög tillgänglighet, enkla tjänster samt låga kostnader, har grundarna sagt.

Sänkta matpriser ett alternativ?

Paradoxalt nog tyder kundundersökningar som ICA gjort inför bankstarten på att svenskarna egentligen inte behöver någon ny bank, utan att det snarare är bättre banktjänster som efterfrågas. Men för att kunna erbjuda det krävs givetvis banktillstånd. Både ICA Banken och Coop Bank har i alla händelser noga understrukit att de är ute efter att erbjuda sina kunder vardagstjänster.

Däremot har de valt bort mer komplicerade privatmarknadstjänster som placeringsrådgivning och aktiehandel, liksom företagsmarknaden. Coop Banks vd Thomas Idermark har ofta upprepat att banken ska vara ett alternativ för dem som vill få pengarna att räcka till, snarare än för dem som behöver hjälp att placera pengar som blir över. Det kan väl ses som en programförklaring.

Elaka kommentatorer har givetvis frågat sig om det inte, med denna omsorg om hushållens plånböcker, vore bättre för kunderna om ICA och konsumentkooperationen pressade priserna på maten istället för att bygga upp bankverksamheter. I själva verket är det knappast banken i sig som är det intressanta för ICA och KF, utan snarare att de med hjälp av banksatsningen vill förbättra respektive detaljhandelskedjas kunderbjudande och – givetvis – öka kundlojaliteten. Det gäller alltså att stärka kärnverksamheten.

Kort kliv

Samtidigt är steget in på bankmarknaden inte särskilt stort för dem. Båda detaljhandelskedjorna är egentligen redan där sedan flera år genom att de framgångsrikt tagit emot inlåning på sina kundkort. Det är för övrigt inte första gången som detaljhandelsföretag bygger upp finansiell verksamhet, även om det nog vanligen har skett från utlåningssidan när avbetalningsfinansiering eller egna kreditkort visat god lönsamhet och tillväxt.

Så länge detaljhandelsföretagen tvingats leva med en legal beloppsbegränsning för inlåning på kundkontona på 15 000 kronor per konto så upplevde knappast storbankerna konkurrensen från ICA och konsumentkooperationen som alltför störande. Men nu gäller inte detta längre. I och med att de fått tillstånd att bedriva bankrörelse har både ICA Banken och Coop Bank fria händer och kan dessutom bygga ut sina korttjänster med nya närliggande banktjänster, till exempel insättningar, uttag, betalningar, kontosparande och lån.

Samarbetar med SBAB

Det kommer att kompletteras med bolån och fondsparande, där bankerna samarbetar med andra. Det är redan klart att ICA Banken ska sälja bolån i samarbete med SBAB, som är det enda från storbankerna fristående bolåneinstitutet av format (se sid 37). Även fondsparande är en produkt som lär komma att bli aktuellt så småningom.

Coop Bank, som alltså fick oktroj beviljad så sent som i maj, har ännu inte kommit så långt att den kunnat presentera några färdiga avtal. Men med Skandia bland ägarna skulle ingen bli överraskad om banken inom en snar framtid kan presentera en partner på fondsidan. Det ligger givetvis också nära till hands att banken med Telia bland ägarna kommer att kunna erbjuda sina kunder nya tekniska lösningar.

Till skillnad mot de egentliga nischbankerna startar ICA Banken och Coop Bank sin verksamhet med tre starka kort i rockärmen:

Det första är att de har en befintlig kundbas. ICA:s kundkort och konsumentkooperationens Medmera-kort är två av de mest använda korten i landet. Många av kunderna har dessutom redan vant sig vid att hålla en del av sitt sparande på dessa konton.

Rikstäckande butiksnät

Det andra trumfkortet är att båda dagligvarujättarna är rikstäckande genom sina butiksnät. ICA:s och konsumentkooperationens butiker finns runt om i landet, vilket ger en lokal närvaro som inte står någon av storbankerna efter.

Det ger en betydande kontaktyta mot kunderna, även om det är en mycket begränsad del av bankaffärerna som kommer att ske i butikerna. Bilden av kunden som diskuterar sin låneansökan i charkdisken är underhållande, men inte särskilt realistisk. Huvudsakligen blir båda bankerna internet- och telefonbanker, men betydelsen av den lokala närvaron ska ändå inte underskattas.

Välkända namn

Den tredje styrkefaktorn är att båda bankerna från början kan dra nytta av dagligvarujättarnas välkända namn. Det underlättar när de ska bygga sina varumärken, eftersom bankverksamhet i hög grad bygger på att man kan få kundernas förtroende.

På papperet ger allt detta bra förutsättningar, men det räcker inte för att garanterna att de två nya bankerna ska bli de stora hushållsbanker som de sagt sig vilja bli. Det är en sak att hålla en del av pengarna på ett kundkortkonto eller att utnyttja möjligheten till “cash back” i kassan. Det är en annan sak att flytta över hela sin vardagsekonomi från storbankerna till butikernas banker.

Det förutsätter konkurrenskraftiga villkor. Klarar de att i längden hålla låga priser på sina vardagstjänster så finns chansen att de lyckas, men mycket återstår att bevisa. Storbankerna har trots allt visat sig vara extremt uthålliga.