De nya ockrarna

“Vi erbjuder ett av marknadens billigaste telefonlån utan dolda avgifter och krångliga avtal”, hävdar Sverigelånet.se på sin hemsida.

Och visst stämmer det, åtminstone vad de icke-dolda avgifterna beträffar. Så här ser de ut för ett snabblån på 2 000 kronor.

Uppläggningsavgift: 490 kronor.

Räntebelopp: 20 kronor.

Aviavgift: 40 kronor.

Totalt belopp att återbetala: 2 550 kronor.

Med tanke på att betalningen ska ske inom 30 dagar, innebär det att ”ett av marknadens billigaste telefonlån” har en effektiv ränta på 1 746 procent. Det gör Sverigelånet.se till den girigaste firman i hela branschen, i alla fall bland dem som lånar ut pengar under en månad. Under den senaste tiden har det dykt upp företag som lånar ut pengar på kortare löptid än 30 dagar, vilket ger en nästan astronomisk effektiv ränta.

Välkommen att studera vår tids baggbölare. Förr i världen ägnade de sig åt att lura av småbönder deras skog. Numera är målgruppen fattigt folk i största allmänhet. Verktygen är aggressiv marknadsföring, inga krav på säkerhet och löftet om en blixtsnabb kredit, ofta bara tio minuter efter det att en låneansökan har kommit in.

– Det är en mycket cynisk verksamhet. Mest oroande är att de här aktörerna så medvetet tycks rikta in sig på människor med dålig ekonomi, anser Janne Åkerlund, kommunikatör på Kronofogden.

Att det är en bekymmersam utveckling bevisades nyligen i siffror. För ett par veckor sedan kunde Kronofogden rapportera om en explosiv tillväxt av antalet betalningsförelägganden för obetalda sms-lån. Under årets första sex månader kom 17 299 sådana ansökningar in till myndigheten, motsvarande 95 varje dag i veckan, inklusive lördagar och söndagar. Det är inte långt ifrån de 20 418 som rapporterades för hela fjolåret. Om ökningen fortsätter i samma takt kommer de obetalda sms-lånen att fördubblas under 2008, tror Kronofogden.

Enligt dess sammanställning uppgick det totala obetalda beloppet under första halvåret till cirka 70 miljoner kronor. Det innebär en genomsnittsskuld på drygt 4 000 kronor per fall, men enligt myndigheten ligger snittkrediten snarare på omkring 3 000 kronor.

– Resten är diverse kostnader och avgifter, säger Janne Åkerlund.

Genom olika studier har Kronofogden granskat hur låntagarna ser ut. Två huvudkategorier utkristalliserar sig.

– Närmare hälften använder sig av sms-lån för att betala räkningar eller andra lån, ett uttryck för minskade marginaler i samhället. Snabblånen blir för en del den enda möjligheten att klara månadens utgifter, säger Janne Åkerlund.

För andra kunder handlar det i stor utsträckning om en så kallad positionell konsumtion, menar han.

– De lånar pengar för att kunna hävda sig inför kompisar eller grannar. Inte minst i ungdomskretsar kan det ju vara en mycket viktig sak att ha rätt grejer.

Som framgår av Affärsvärldens tabell på sidorna 26–27 råder ingen brist på aktörer som gärna vill vara med och lånefinansiera en sådan konsumtion.

”1 000, 2 000, 3 000, 4 000 kr. ANSÖK HÄR!”, hojtar Ferratum på sin hemsida. Därefter beskriver firman sin affärsidé.

”Ferratum Sweden AB kan lämna lån till fysisk person under förutsättning att sökanden är minst 19 år och kreditvärdig för lån hos Ferratum. Med kreditvärdig avses att kunden inte har någon betalningsanmärkning och (…) i övrigt har en ordnad ekonomi.”

Det visar sig att Ferratums definition av ”ordnad ekonomi” är en taxerad inkomst på 24 000 kronor om året, det vill säga 2 000 kronor per månad.

Det innebär ett målgruppstänkande helt i linje med det hos konkurrenten Folkia.

”Allt vi kräver är att du är över 20 år, att du inte har några betalningsanmärkningar, att du har ett telefonnummer registrerat i ditt namn, att din inkomst överstiger 25 000 kronor om året”, skriver företaget bland annat.

Efter att ha läst detta är det lätt att förstå varför Folkias affärsidé låter som den gör.

”Folkias affärsidé är att ge små och snabba lån till svenska folket – även till dem som vanligtvis skulle nekas lån av bankerna.”

Det inställsamma tonfallet återkommer hos aktör efter aktör. Det fullkomligt vibrerar av hjälpsamhet och empati där ute.

”Tanken med Mobillån är att leverera små snabblån för människor i behov vid oförutsedda utgifter”, upplyser sålunda Mobillån Sverige AB på sin hemsida. ”Tjänsten erbjuder en möjlighet att bejaka ett tillfälle som bara inte får missas.”

Det låter ju omtänksamt men i Mobillåns fall visade det sig att omtanken hade ett väl saftigt pris. Det tyckte i varje fall Marknadsdomstolen, som i början av året fällde företaget för att ta ut oskäligt höga avgifter. Konkret handlade det om att Mobillån tog ut en avgift på 600 kronor för att låna ut 3 000 kronor i en månad.

– Vi ansåg att det inte överensstämde med lagens krav på att en sådan här avgift ska motsvara kostnaden för krediten, säger Gunnar Wikström, jurist på Konsumentverket.

Anledningen till att just Mobillån Sverige AB hamnade i rätten var att det bolaget var det första i Sverige att erbjuda den här typen av lån. Konsumentverket anmälde bolaget först för brott mot den så kallade ockerparagrafen. Där står bland annat:

”För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksahet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässig eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.”

Men åklagaren valde att inte ta upp fallet. Såvitt Affärsvärlden förstår är orsaken osäkerhet om det verkligen går att få någon fälld med de ändå ganska vaga formuleringarna i lagen. I stället valde Konsumentverket att vända sig till Marknadsdomstolen och använda sig av konsumentkreditlagen, vilket alltså ledde till en fällande dom.

Mobillån Sverige AB har efter beslutet fortsatt att ta ut nästan samma avgifter, vilket har fått Konsumentverket att anmäla bolaget till tingsrätten för att ålägga vite. Besked från tingsrätten väntas i november. Verket har också skickat brev till ett tjugotal låneföretag för att upplysa om domen och att man inte får ta ut den här typen av avgifter. Men hittills har branschen inte ändrat sitt beteende nämvärt.

Efter Mobillåndomen har det, som Affärsvärlden visar i tabellen på nästa sida, tillkommit långivare med långt värre villkor. Om och hur Konkurrensverket kommer att pröva även dessa är oklart.

Den fällande domen har gett Konsumentverket blodad tand, även om manöverutrymmet fortfarande är begränsat. Det gäller inte minst hur berörda lånefirmor utför sin påstådda kreditprövning.

– Enligt de uppgifter som vi har fått in från branschen gör bolagen en kreditprövning, säger Gunnar Wikström. Men hur man genomför den är upp till varje kreditgivare att bestämma. Hittills har vi inte haft anledning att ifrågasätta deras prövningsmetoder.

Invändningen är given: Kronofogdens senaste rapport borde väl indikera att det är hög tid att göra det nu?

Det kan Konsumentverkets jurist hålla med om, i princip. Problemet är bara att en stor del av sms-krediterna har en löptid som understiger tre månader. Och för sådana finns det flera undantag i nu gällande lagstiftning.

– För lån som är kortare än tre månader behövs det ingen kreditprövning. Långivarna behöver inte heller ange den effektiva räntan eller upprätta ett skriftligt avtal, konstaterar Gunnar Wikström. Det här var undantag som lagstiftarna införde av ren välvilja. Syftet var att underlätta för både låntagare och berörda näringsidkare.

Nu återstår att se hur länge välviljan ska hålla i sig. Konsumentverket har nämligen begärt att justitiedepartementet ska se över rådande lagstiftning, i linje med den utveckling som pågår inom övriga EU-länder.

Utgångspunkten är det nya konsumentkreditdirektiv som antogs av EU-kommissionen den 23 april i år. Det har stor betydelse för det arbete som nu pågår inom justitiedepartementet. Ambitionen är att ha en departementspromemoria klar till årsskiftet. Därefter följer en remissomgång och sedan utformningen av ett regeringsförslag. Senast i april 2010 ska en ny lag vara införd i Sverige.

– Frågan om sms-lån är en viktig del av vårt arbete, säger ämnessakkunnige Henrik Holmberg men konstaterar att även EU-direktivet rymmer några undantag.

– Det gäller exempelvis om krediten understiger 200 euro. Då faller den utanför EU:s regelverk, säger han.

För sms-lånebranschen är det dock alldeles för tidigt att dra en lättnadens suck. Det är nämligen upp till varje enskilt medlemsland att fatta beslut om sådant som inte ryms inom EU-direktivet och sedan fastställa sina egna lagregler. Frågan är bara: Vad kan det innebära för Sveriges vidkommande?

– Det kan jag naturligtvis inte prata om, svarar Henrik Holmberg.

Ett striktare regelverk skulle säkert välkomnas hos flera myndigheter, inte bara Kronofogden och Konsumentverket utan även Finansinspektionen. Till saken hör att den sistnämnda används som kvalitetsgaranti av flertalet sms-lånebolag. ”Verksamheten är registrerad hos Finansinspektionen”, kan det stå.

Det stämmer i saklig mening.

– Vi gör en ägar- och ledningsprövning, kort sagt kollar att de inte finns i belastningsregistret. Men de står bara under vår tillsyn när det gäller penningtvätt, säger Mira Naumanen, enhetschef på FI:s avdelning för marknadsövervakning.

På en direkt fråga måste hon sedan tillstå att Finansinspektionen ännu inte har gjort ett enda på-plats-besök hos något sms-lånebolag för att kontrollera om penningtvätt kan förekomma.

– Vi har valt att sätta in våra resurser på valutaväxlare och penningöverförare i stället. Men ur andra, konsumentrelaterade synvinklar, borde man kanske ha en bättre översyn av branschen, säger Mira Naumanen.

Borta hos Kronofogden har Janne Åkerlund säkert inga problem att hålla med om saken. Vad som upprör honom allra mest är att vissa aktörer tycks räkna in förväntade betalningssvårigheter hos kunden som en integrerad del av affärskonceptet.

– Det finns ett sms-lånebolag som heter Femhundring.nu. Där kan man låna 500 kronor på 20 dagar mot 39 kronor i sms-avgift. Det låter ju inte så dyrt, vilket man också gör ett nummer av på sin hemsida. Hur kan de vara så billiga? Jo, blir svaret, vi tjänar pengar i reskontraprocessen!

Sedan börjar Janne Åkerlund att räkna:

– En betalningspåminnelse kostar 50 kronor, ett inkassokrav går på 160 och ombudsarvodet landar på 340 kronor. Det blir tillsammans 550 kronor som de får in, konstaterar han. Minst – för sedan tillkommer dröjsmålsränta. Förr eller senare får den 19-årige lånekunden ett jobb och en lön och då får de sina pengar tillbaka. Det är bara att vänta.