De kan ta överefter Heikensten

Den mest osannolika förklaringen till Riksbankschefen Lars Heikenstens överraskande avhopp är nog att regeringen skulle vilja kasta ut honom eftersom han fört en, från deras sida sett, alltför stram penningpolitik. Snarare är det väl så att han i stort sett levererat det som regeringen önskat. Han blir ju, om han inte hinner höja räntan under de sista skälvande månaderna av sitt mandat, den förste Riksbankschefen som oss veterligen aldrig har höjt räntan. För den skull inte sagt att han varit någon nickedocka till regeringen.

IRMA ROSENBERG

För att hitta en möjlig förklaring till avhoppet är det nog bättre att vända på steken. Riksbanken har under senare år förlorat en stor del av sitt initiativ i den ekonomisk-politiska debatten. Ett starkt bidragande skäl till detta har varit att banken varit något för sen med sina räntesänkningar och fått se en inflation som legat klart under målet på två procent. Det har öppnat för kritik från regeringshåll då man försökt skylla den svaga arbetsmarknaden på Riksbanken. Så snarast är det väl så att Lars Heikenstens agerande som Riksbankschef spelat regeringen i händerna.

Så orsaken till det som mer ser ut som ett avhopp än en avsättning ska nog sökas hos Lars Heikensten själv. Det troliga är att han helt enkelt har tröttnat efter tio år i Riksbankens tjänst. Det tappade initiativet i den ekonomiska politiken, interna problem på Riksbanken, det svenska nejet i EMU-omröstningen, familjesituationen och en genuin önskan om utlandstjänstgöring är alla möjliga delförklaringar till hans avhopp.

Det svåra blir att hitta en ersättare till Lars Heikensten som varit lyckad både som chef och direktionsmedlem. Dessutom går mandatet för vice riksbankschefen Lars Nyberg ut vid årsskiftet. Varför det på kort tid kan bli aktuellt med två nyrekryteringar till den sex man starka riksbanksdirektionen.

LARS CALMFORS

Av historien lär vi oss att det finns en förkärlek både från socialdemokratiskt och borgerligt håll att föreslå gamla statssekreterare. I alla fall de fyra senaste Riksbankscheferna passar in i den kategorin. Så den typiske kandidaten är en teknokratisk politruk. Med detta menat att man gärna föreslår personer med politisk förankring men som ändå mest ses som tjänstemän. Det här är ett högst troligt alternativ även denna gång om man inte väljer en intern kandidat.

Det krävs också av en Riksbankschef att denne skall vara väl skolad i nationalekonomi, ha vana att leda en organisation, ha internationell erfarenhet, kunna hantera medier och, skulle Affärsvärlden vilja tillägga, kunna kommunicera med folket. Under de senaste tio åren har ju Riksbanken trots allt gått och blivit en smått folkkär institution.

Tyvärr är det tunnsått med kandidater till posten som uppfyller alla dessa krav. Något som talar för en intern lösning. I så fall ligger Irma Rosenberg bra till för posten. Däremot inte Eva Srejber eftersom regeringen troligen inte vill premiera en notorisk räntehök. Det enklaste vore nog också att ge Lars Nyberg förlängt mandat, men troligen vill han i så fall av ålderskäl inte sitta hela sexårs-perioden ut. Vilket sätter tummen på problemet att riksbanksdirektionen börjar få en lite slagsida åt det äldre hållet. Det talar för att den bästa lösningen egentligen är att plocka fram två fräscha kandidater.

HANS LINDBERG

Affärsvärldens förslag är att, trots en viss tveksamhet, lyfta upp Irma Rosenberg till posten som Riksbankschef. Och eftersom prognosverksamheten behöver stramas upp så är vårt förslag att Tredje AP-fondens chefsstrateg Hans Lindberg, tidigare prognoschef på såväl Riksbanken som Konjunkturinstitutet, plockas in som ungtuppen i gänget. Ekonomiprofessorn och EMU-utredaren Lars Calmfors är också en av våra kandidater till en post i direktionen, framför allt kan han avlasta Irma Rosenberg i det viktiga externa arbetet.
_______________________________________

AFFÄRSVÄRLDENS FAVORITER:

Ny riksbankschef:
Irma Rosenberg – egentligen en typisk andreman men är beredd att axla ett större ansvar. Bred ekonomisk kompetens men något svag i den utåtriktade verksamheten. Ett politiskt okontroversiellt val som snabbt går att förankra.

Ny direktionsmedlem 1:
Lars Calmfors – professor på Handelshögskolan och regeringens särskilde EMU-utredare. Ett allt tyngre akademiskt namn, även internationellt. Perfekt som riksbankens särskilde pedagog.

Ny direktionsmedlem 2:
Hans Lindberg – den som ska ta över efter Irma Rosenberg som den som håller i prognosarbetet och strama upp detta. Respekterad på riksbanken men saknar politisk förankring.

Övriga kandidater:

Högoddsaren
Eva Srejber – en räntehök som haft mest fel av direktionsmedlemmar i räntesynen. Långvägare inom Riksbanken men tämligen okänd i de breda lagren.

Teknokraten
Ingemar Hansson – bred ekonomisk kompetens och känd förespråkare för räntesänkningar under de senaste åren. Av många uppfattad som alldeles för politisk och säkert inte särskilt populär på Riksbanken efter de senaste årens utspel.

Tackar nej?
Michael Sohlman – poppar alltid upp som ett namn i den här typen av diskussioner. Har troligen fått frågan att ingå i direktionen tidigare men har då tackat nej.

Storstädaren
Stefan Ingves – nu på IMF och tung kandidat efter sin lyckade upprensning på Securum efter finanskrisen. Politiskt tämligen okontroversiell och med bred internationell kompetens.

För kontroversiell
Erik Åsbrink – ingen kan ta ifrån honom hans breda erfarenhet men ett kontroversiellt politiskt namn. Inte bara hos hans politiska motståndare utan även hos en något bredare allmänhet och inom delar av socialdemokratin.

EMU-motståndaren
Leif Pagrotsky – har nog, enligt regeringskollegorna, gjort sig förtjänt av platsen trots att han var EMU-motståndare. Mycket kunnig och går hem hos många på marknaden.

Folkhemsekonomen
Klas Eklund – mannen som lyckats bli “folkhemsekonomen” trots positionen som chefekonom på Wallenbergarnas SEB. Har dock en nyinköpt hästgård i Skåne och det är nog lättare att få att gå ihop med chefekonomtjänsten. Saknar också erfarenhet av att leda stora organisationer.

Riksbankens uppgifter
Riksbankens huvuduppgift är att upprätthålla ett fast penningvärde, vilket görs genom att försöka hålla konsumentprisindex, KPI, stabilt på 2 procent. Riksbankens främsta verktyg för att påverka inflationen är reporäntan. Riksbanken leds av en direktion med sex ledamöter, varav en är chef. Ledamöterna utses av riksbanksfullmäktige, som politiskt återspeglar riksdagens sammansättning. Mandatperioden för en riksbanksledamot är sex år.