De intellektuella

Berkshire Hathaway, det textilbolag som Buffett gjorde om tillinvestmentbolag i början av sin karriär, har inte gått särskiltbra det senaste året. Annat var det 1969. Det var boom på WallStreet, och den då 38-årige Buffett hade skapat en egenförmögenhet på cirka 170 mkr. Då valde han att sälja av ochbetala tillbaka insatserna.

Fyra år senare var det oljekris och aktiepriserna rasade tillrekordlåga nivåer. Buffett såg köptillfällen vart han tittadeoch analyserade. Jag känner mig som en sexsvulten kille sområkat komma in i ett harem, sade han då. Det blev en radpositioner i medieföretag, banker och försäkringsbolag. En storpost i privatdetektivfirman Pinkertons hamnade också i hans ägo.Allt han tog i blev guld.

För Buffett handlar aktier inte om tillväxt utan om bolagensunderliggande värde. Hur är avkastningen på det kapitalföretaget arbetar med? Hur svårt är det för andra bolag attkomma in och störa affärerna i framtiden? Buffetts favoritaktierhar emitterats av företag med strong business franchise, alltsåen nästan orubblig plats på marknaden i förhållande till kunderoch konkurrenter.

De flesta företag har i hans världsbild dåliga positioner somsnabbt kan eroderas. Därför värderas de oftast för högt. Men detgår då och då att hitta företag som står mycket stadigt utan attomgivningen ännu har upptäckt det.

Ett exempel är de stora amerikanska annonsbyråkedjor somvärderades måttligt, eftersom de då och då tappade storkunder.Buffett upptäckte att de förlorade orderna alltid gick tillnågon annan i den begränsade krets som storföretagen kundeanvända. Alltså köpte han en post i allihop. I Buffetts teorieringår annars inte riskspridning i konventionell mening. Den somköper två aktier av varje sort har snart inte en portfölj utanNoaks ark. Och han fnyser när analytiker rekommenderarförsäljning av aktier som blivit för tunga i en portfölj. Det ärungefär som om basketklubben Bulls skulle sälja Michael Jordanbara för att han blivit så betydelsefull för dem.

Den torra humorn, den intellektuella stilen och det envisafasthållandet av principer är inte vad man kan vänta sig av entvättäkta girigbuk. Men allt finns där, och det har sinaförklaringar.

Fadern var först mäklare, sedan kongressledamot förrepublikanerna en man av den principfasta konservativa sortensom tyckte att det varfult att samla mer pengar än man behövde. Sonen Warren blev tillbekymmer eftersom han var mer intresserad av affärer,spelautomateroch tidningsutbärning än av skolan. Han gick visserligen ut välkändaWharton i Pennsylvania, men fadern fick aldrig glädjen att sesonen iett respektabelt yrke. Det blev aktiespekulationer istället. Efteratt ha gått i lära hos analytikergurun Benjamin Graham flyttadeWarren Buffet vid 25 års ålder tillbaka till Omaha där han bottsedan dess.

Buffett blev med tiden en av USA:s mest uppmärksammademiljardärer, men han vägrade att ge barnen mer än var sin mycketbegränsad fond. Själv bidrog han till myten om den enkle mannensom gillade en hamburgare och läsk bättre än lyxkrogarnas menyermed uttalandet:Tack, jag tar hellre pengarna. Det var när han bjöds ett glasårgångsvin hos en affärsbekant. Även om Buffet inte lever fullt såenkelt som han vill påskina, förbrukar han själv och hans familjpraktiskt taget inget av de väldiga fonderna. De går iställettill olika stiftelser vars avkastning skall användas för attbekämpa befolkningsexplosionen och undvika kärnvapenkrig. Attpengarna kommer att ödas på ett ineffektivt sätt oroar honom.

Hemligheten bakom att tjäna de stora förmögenheterna är attundvika risker. För att spendera förmögenheter måste man däremotta stora risker, säger han.

George Soros föddes i Budapest 1930. Hans familj tillhörde deungerska judar som klarade sig genom andra världskriget. Efterkriget for George till London vid 17 års ålder. Han var servitörpå en innerestaurang, men 1952 lyckades han ta examen vid LondonSchool of Economics.

Examina gav inget omedelbart jobb utan han fick försörja sig pålitet av varje innan han kom till Cityfirman Singer &Friedländer. Men City of London var en sömnig plats vid den härtiden, och genom en vän fick han arbete som arbitragehandlare iNew York 1956.

På 1960-talet började George Soros göra arbitragehandel mellanNew York och London, det var början till det mönster som skulleforma hansframtid som finansman. Det var två skilda världar vid den härtiden. Soros var en av de första som kunde båda marknaderna, ochhan förstod att han kunde få utväxling på sina kunskaper ochinsiktergenom att förvalta andras pengar. År 1960 startade han Quantumfondentillsammans med en partner. Den baserades i Curacao, utom räckhållför amerikanska myndigheter. 20 år senare hade den växt till merän två miljarder, och den då femtioårige Soros var väl etableradpå Wall Street.

Redan i början av 1980-talet började han engagera sig iÖsteuropa, först i Ungern. Kommunistregeringen tackade inte nejtill Soros miljoner. Men de studenter som åkte utomlands på hansolika stipendier återvände frälsta för marknadsekonomi, ochspråklärare som sändes tillUSA för att lära ut ryska kom tillbaka som engelsklärare.. Hanförutspådde en fastighetskrasch i Japan, som slog in några årsenare. Han satsade hårt på det brittiska pundets frisläppandeoch fick rätt. Totalt handlade tillväxten i hans fond om 35procent om året och ingen annan större fondförvaltare nåddesådana resultat så ihålligt. Det var bara enstaka år som blevsvaga.

År 1992 tog Quantumfonden tack vare alla valutaspekulationer etthäftigt språng, och det fortsatte 1993. Kuppen i pund gjordehonom till en världskändis när det gällde investeringar, och hankundeflytta marknader bara genom att uttala sig. Därefter har allt integått Soros väg, flera av hans spekulationer har misslyckats.Kritiken har växt mot hans olika projekt i öst. Han har ocksåväckt uppseende med artiklar som handlar om att världensfinansmarknader måste regleras.

Historien om George Soros slutar inte här. För honom har speletom pengar i stor utsträckning varit intellektuellt och detkommer att bli intressant att följa vad den åldrande Sorosföretar sig. Gör han misstaget att förväxla den tilltagande egnaskröpligheten med världens? Eller har han rätt i sina mörkaprofetior ommarknadsekonomin? Finansmän tenderar emellertid att deformeras avsina framgångar. De möter ständigt människor som blint beundrar dem,ogillar dem av principiella skäl eller sådana som helt enkelt äravundsjuka. Att behålla den friska och ofta pragmatiska syn, som varsjälva grunden för framgångarna, är svårt.

Inte ens den i själen rene Paul Reichman lyckades med detta.Historien om bröderna Reichmann börjar med äldste brodernEdwards konfirmation, bar mitzvah, 1938. Den råkade hållas iUngern vilket gjorde att Wienfamiljen på ett mirakulöst sättslapp undan Gestapo. Familjen hamnade i Tanger i Afrika. Edwardflyttade vidare till Kanada och grundade bolaget Olympia Tradingför att importera tegel från Spanien. Den fem år yngre Paul hadestuderat till rabbi och ägnade sig åt att utbilda fattiga judari Marocko. Men undan för undan emigrerade hans elever, och 1956förenade han sig med sin bror i Toronto. Ödet gjorde sedanfilantropen Paul Reichmann till fastighetsspekulant.

Hur kunde en ortodox rabbi, brinnande i tron, förvandlas tillsuperkapitalist? Paul löste sina etikproblem med att bli likabrinnande i anden när det gällde fastighetsutveckling som hanvarit tidigare när det gällde att sprida fädernas lära. Och tillen början intalade han sig nog att det överordnade målet medverksamheten var att skapa en finansiell grundval för denortodoxa församlingen.

Olympia & York, som hans bolag kom att heta, byggde etthundratal olika kommersiella byggnader under den tid PaulReichmann med en frenetisk arbetsinsats lärde sig bemästra alltnytt.

Han kunde fler paragrafer och rättsfall än sin jurist, räknadeoch analyserade bättre än sin revisor och blev bättre på attfundera ut finansieringar än sin bankman. Det fanns ingen aspektav byggbranschensom han inte blev djupt förtrogen med. Strax innan New Yorkmarknadenbörjade raka i höjden köpte Reichman Manhattanskyskrapor för tvåmiljarder kronor med en kontantinsats på bara 300 miljoner.Prisernaökade tiofalt, och Reichmann blev omåttligt rik. World FinancialCenter blev klart 1988, i tid och inom budgetramarna. Reichmansvar nu större än Rockefeller som fastighetsägare på Manhattan.

Det var inte så konstigt att Margaret Thatcher och den brittiskaregeringen tog emot Reichman med öppna armar när Canary Wharfskulle förvandlas till ett nytt City of London i slutet av 1980–talet.

Paul Reichman var övertygad om att det skulle gå att förvandladet avsides belägna Docklands till ett nytt centrum med hjälp avmoderna transportmedel och satsningar på moderna byggnader ochkontor. Det var ingen jättesatsning för Olympia & York, som hadeett kassaflöde på närmare tre miljarder kronor om året.

Men Canary Wharf kom ut i sämsta möjliga tid; 1989-90 inträffadedet stora fastighetsraset i London. Olympia & York hade slutförtbyggen för över 20 miljarder kr, men bara hyrt ut hälften. TheCity of London hade inte byggt de utlovade transportlinjerna. INordamerika rasade marknaden samtidigt. Problemet var också attbröderna Reichman hade försökt motverka sina investeringar ifastighetsmarknaden med aktier i olje- och andranaturresursföretag i tron att 1970-talets inflation skullefortsätta. Nu rasade även aktieportföljens värde. Ännu värre varatt Paul hade finansierat Canary Wharf genom att belåna sinaegendomar i USA snarare än sälja någon av dem. Olympia & Yorksatt med en nettobelåning på uppemot 150 miljarder kronor.Bröderna höll masken men i maj 1992 erkände de spelet förlorat.De fick kliva ur engagemangen med en kvarvarandenettoförmögenhet i storleksordningen en halv miljard, småsmulori sammanhanget. Paul Reichmann var inte längre fastigheternasEinstein, utan mannen som lyckats bränna 70 miljarder kronor. Isamma veva försökte Reichman också komma igång med ett stortprojekt i Mexico City. Där hann emellertid peson kollapsa islutet av 1994 före starten.

Men för två år sedan fick Reichman och några andra investerareköpa tillbaka Londonprojektet för ungefär åtta miljarder kronor.Idag är 80 procent av ytan där uthyrd och genererar en litenvinst. Paul Reichmann äger bara en liten del, men för honomhandlar det nu främst om att visa att projektet var riktigt frånbörjan. Genombrottet kommer nästa år, när tunnelbaneförbindelsenäntligen står klar.

Reichmann har också blåst liv i sitt mexikanska projekt ochsöker ständigt nya investeringar. Men upp till de gamla höjdernakommer han inte och han kommer aldrig mer att anses oslagbar.

FAKTARUTA:

Idag väcker Soros uppseende med artiklar om att världensfinansmarknader måste regleras.

Paul Reichman blev omåttligt rik på att köpa skyskrapor påManhattan i rätt tid.